Sol, bad och hagel

I veckan bäddade vi campingvagnen med blåbärsris. Vilken känsla att få lägga sig bland blåbär och gröna blad! Nu är vi på gång igen efter en hel vinters väntande.

En liten semester vid vår favoritsjö med lommars och tranors skrik, duvors kuttrande och fiskmåsars och kanadagäss skrin gav oss ro i själen. Aprilvädret är som det är, oberäkneligt. Ena stunden sitter man och gonar sig i solen, nästa snöar det. Den här gången överraskades vi av hagel som lade sig över hela omgivningen, lite senare snöblask som gjorden världen vit. Igen.

Men innan haglet kom så blev vår sjö stilla och solen visade sig. Det var då jag bestämde mig för att bada. Badkläder kunde jag glömma för vem packar med dem i april?! Jag såg inga paparazzis i närheten så det var bara gå ner i evadräkten i det humusrika vattnet till tranors och lommars skrik. De bryr sig inte om att det ligger en naken människa i deras vatten...

Efteråt kändes det skönt och och jag satt ute en bra stund med bara badhandduken på mig. Medan sambon fortsatte att fiska iförd tjock jacka och mössa. 

I väntan på våren....

Det var uppehåll en liten stund på förmiddagen och solen kom fram. Men det var bara ytterst tillfälligt för sen återgick naturen till kyla och snöblask och ordningen var återställd. Jag hann med att se att de små och vackra nunneörterna hade gått i blom. Mindre varianter av de här hittar man ute i naturen, i lundar speciellt där de blommar bland vårlök, blåsippor och vitsippor.

En porslinsveronika med lite speciella blad som går i grönt, vitt och rosa hade lämnat jordens mörker och sträckt sig upp efter en obefintlig vårsol. Den här sorten heter Veronica gentianoides "Variegata". Den behöver inga blommor för hela bladverket blommar ju!

Sedum reflexum är en krypande, tålig växt som tycker om torra ställen. Jag har en sort som går i gult med tillnamnet "Angelina". Nu på våren har den även röda färger.

Rosenrotens små "bollar" gillar också att ha det torrt. Men just idag glänser regndropparna på den som stora tårar: -Aprilväder är inget för mig!

Daggkåpor är fina marktäckare, speciellt fjällkåpan/Alchemilla alpina för den har kanter i silver.

Men vad är detta för vacker växt? Bladen har alla nyanser från grönt till rött. Jo det är ju en syrlig pajingrediens, snart färdig att skörda. Även rabarberblad tillför något extra till en trädgård. Hade den varit oätlig hade vi säkert odlat den ändå. För bladverkets skull!

Söta citroner och kalla vindar

Jag har hört folk berätta om hur citroner egentligen ska smaka. De som gästat länder med citronlundar där man kan plocka sina egna citroner och äta klyftor direkt utan att ens grina illa av surheten. För några veckor sedan köpte jag ett citronträd med två fullmogna citroner på. Igår lagade vi torsk med citronsås och lade på skivor av den "äkta varan" mellan fisken och såsen. Jag provade naturligtvis citronen precis som den var och gud va' gott! Mogna citroner kan man faktiskt äta precis som de är. Lite syrligt men supergott! Det är lite annat mot de citroner som säljs i affären. De skickas omogna till oss och har inte ens mognat när de kommit fram. Nu vet jag. En mogen citron är ätbar precis som den är. Jag har en frukt kvar på trädet som ska ätas med andakt när tiden är mogen. 

Veckan började, trots skitväder, med en grusbädd. För många år sedan anlade jag en gruskulle på denna plats, framför köksfönstret. Vad jag inte visste då var att grus vandrar neråt i lera och vår jord består enbart av sån. Så efter några år var rabatten platt! Den här gången hade jag lärt mig av misstaget och lade en markduk underst så jag kan få behålla gruset.

I den här grusbädden planterade jag tillbaka en hel del torktåliga växter som fanns där från början och nu väntar nykomlingar av samma släkte på att få komma in här.

Högst upp i grusbädden tronar Annette Stockers vackra gudinna!

Jag har trotsat vädret hela veckan. "Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" Så jag har kommit en bit framåt i vårstädandet av trädgården. Det går sakta men säkert framåt, rabatt för rabatt. Sambon kom med fika i halvtid idag och vi njöt av värmen i växthuset. Men utanför! Huwa! När vi fikat klart bestämde sig Gud och änglarna för att poppa popcorn. Hela tomten blev full. 

April, april din dumma sill! Hur kan du tro att du gör som du vill? Kylan kröp innanför kläderna och den vann till slut. Jag försvann in i värmen och roade mig med att betala räkningar inför månadsskiftet och att deklarera. Ibland är det faktiskt bra med dåligt väder. Det blir lite annat gjort!

Utflykt till Bürgers och Nött & Sött

Idag hade vi tänkt åka till Västra Charlottenberg strax utanför Köping där sambons och min vän Ingegerd Ahl driver ett retroloppis - Nött & Sött. Så vad var lämpligare än att åka in till Per Bürger när vi ändå var där. Han har ju en del växter till salu och det är inte helt fel...

Per har inte plockat fram allt i sitt sortiment än. Det är ju "vinter" fortfarande! Jag föll inte för det där vanliga men hans olika ljungsorter fascinerade mig. De fanns i olika färger t.o.m. Vad är väl en bal på slottet mot en städsegrön/gul/röd växt som livar upp under hela växtsäsongen!

De här tre godingarna i olika färgkombinationer ska pryda mina trasiga torvblock i fortsättningen. Jag planterar dem i ren torv. Vem bryr sig sen om de krackelerade blocken. Man kommer bara att se de vackra ljungplantorna. Notera att tillväxten i sig ser ut som ljungblom eftersom den har en annan färg. 

Vi fick en förhandstitt på pieris, kalmia m.m. som kan klara sig på våra breddgrader under vintern. Googla på Kalmia choroby så får ni se. Vem vill inte ha en sån!

Destination Nött & Sött nådde vi till slut efter att ha spenderat en del pengar hos Bürger. Bl.a. på en mycket speciell magnolia. 

De kyliga vindarna kröp in genom väggarna i Ingegerds lilla retroloppis. Det var faktiskt kallare inne än ute. Men vi värmde oss med kaffe och en underbar "bakelse" av cocossmakande sockerkaka med jordgubbar, blåbär och hallon ovanpå i en härligt söt smet. Wow!

Det ljuva 60-talet minner om folks rökande ute som inne. När det var fest så skulle
askfat fram lika väl som burkar för cigaretter, cigariller och cigarrer. Även pip-
rökarna skulle ha det bra. Ifall någon ville rensa sin av tjära fulla pipa, så fanns
piprensare att tillgå. Idag använder man väl såna enbart när man ska pyssla med
barnen....

Såna här har jag ringt på många gånger!

Den vackra burken med mönster i relief är numera min!

Det här loppiset är inte bara öppet för oss som gillar retro. Gårdens höns och tupp kommer in emellanåt för (som jag tror) att leta kaksmulor efter Ingegerds jättegoda hembakade fikabröd.

Jag kan inte låta bli att ta ett foto på den maffiga tuppen och några ur hans harem. Bl.a. en urläcker svart höna med halsfjädrar i "guld". Då händer nåt märkligt. Alla de bruna hönsen kommer fram till mig. Jag förstår vad de vill: "Ta ett kort på oss också!" 

Alla naturens skapelser är ju lika mycket värda. Vem är jag att döma och värdera. Jag skäms...

Vad bryr sig en tibast om minusgrader och snö!

Rätt trött efter påskens tredagars konstrunda med kyla och snö känns det skönt att vara tillbaka i trädgården igen. Visserligen gynnade den ogästvänliga väderleken oss konstnärer för inte ens den mest inbitne trädgårdsgalning ville vara ute och rensa och gräva i vädret som var. Så man tog en biltur istället för att titta på kreativiten i Kolbäcksådalen. 

Trots kylan så händer det saker i trädgården hela tiden. Gullflocka/Haquetia epipactis är en tidig perenn. Med gul mitt och gröna blad. Den hade nästan gett sig redan. Bara några få fina blommor kvar.

Jag vandrar vidare i trädgården och hittar en fullt utslagen vit Pulsatilla (Backsippa).

Daphne blagayana, en tibast av den krypande sorten, sprider sin väldoft i en annan rabatt.

Det är väl tur att denna vackra, ljusgröna stinkjulros har ytterligare ett namn - Klockjulros. Mig gör det detsamma, jag låter den visa sin skönhet och lägger mindre vikt vid namnen.

Nere vid hasselhäcken har jag min "vårrabatt". Där planterar jag alla lökväxter som jag köpt före trädgårdssäsongen och små tulpanlökar som jag hittat i rabatterna. Där grävde jag ner en Ornithogalum oligophyllum som jag trodde var en slit-och-släng-växt den våren för många år sen men det visade sig vara en perenn. Så den förgyller mina vårar om och om igen!

 

Några av mina pärlhyacinter lever upp nu. Den ljusblå "Valerie Finnis" t.ex. 

Och de knallblå "Blue Magic"

Numera har jag andra sorter som är vita och rosa också. 

Vissa vinteröverlevare betyder mer än andra. Förra året sådde jag "Kejsarinnans förkläde", en släkting till rabarber, som är såååå himla häftig. Den är högväxt och får ljusa blad upptill som faktiskt påminner om förkläden.

Rheum Alexander/Kejsarinnans förkläde

Rheum alexandrae (Foto från tidningen Allt om trädgård)

Den här godingen såg jag första gången hos en STA-medlem och föll direkt för den majestätiska uppenbarelsen. Man går inte bara förbi en sån, man stannar upp och förundras över naturens skapelser. Förra året sådde jag några frön och de grodde och visar sig nu ha överlevt sin första vinter. Så jag har flera plantor på gång vid det här laget och känner mig rik.

Porslinshyacinterna blommade fortfarande. De blå scillorna må vara vårens stjärnor men dessa porslinsvita minihyacinter är ännu mer stjärnlika. 

Den svarta nysroten har vecklat ut sina vackra blad. Den är redan ett par decimeter hög. En självsådd akleja kramar dess fot.

Dårörten, en av häxörterna, tittar upp ur jorden med lila knoppar. Som nyfödda aliens.

Nu blommar den med klockor som är vinröda på utsidan och ljust gula på utsidan.

Lungört har jag i några olika former. Blommorna ändrar, precis som förgätmigejen, färg vartefter de slår ut.

Det finns en röd variant av den också. 

Bladverket på de sorter med vitfläckiga blad pryder den tråkigaste rabatt under hela säsongen. Jag har en vit variant av en sån lungört.

I höstas blev jag lycklig ägare till en vit tibast. Den överlevde resan från Gränsta koloniområde till Ekbacken och har nu blommat i några veckor redan. Precis som den vanliga rödlila som står i en annan rabatt.

Tibasten blommar på bar kvist. Efter blomningen kommer bladen och sen kommer de röda, giftiga bären som man kan plocka bort om det finns barn i närheten. Eller varför inte så dem. Det kommer ju nya vårar.