Barbiekläder

Så var jag tillbaka i nätvärlden igen efter ett litet juluppehåll då jag låtit datorn vara helt avstängd emellanåt. Min julledighet har ägnats åt julfirande men jag kan ändå inte hålla mig från skapandet och en lång julhelg bjuder ju på både jobb och vila så jag kan ägna mig åt både det ena och det andra.
Jag fick en galen idé för några dagar sen och började producera Barbie-kläder. Inte av någon annan anledning än att jag ville prova att sticka och virka några olika saker och hade ett par Barbiedockor till hands.

För några år sedan köpte jag två Barbiedockor på ett loppis. Det var en "liten" tjej som nu kände sig för "stor" för dem och beslutat sig för att sälja dem. Det var ett tungt beslut, förstod jag, och köpte dem för att glädja henne. De stannade ju liksom "inom släkten". Jag tror att hon kände sig rätt nöjd med det arrangemanget.
De här två Barbiedockorna hade varsin klänning och ett par kängor, det var allt. Så jag satte igång att virka och sticka. Något jag knappt gjort på länge. Förr satt jag jämt och handarbetade framför tv:n. Men det var på den tiden man hade hemstickade tröjor, virkade gardiner och dukar och hemsydda kläder. Det var i en annan tid då världen såg annorlunda ut.

Igår satt jag från frukost till kväll och skapade. Det är så typiskt mig. När jag får något för mig så blir jag nästan manisk. Vill inte sluta. Idéer poppar hela tiden upp. Jag har en otrolig skatt att gräva ur. Jag spar på gamla band och spetsar, en del tyger, garn och annat material. Så när andan faller på då har jag material till det mesta. Nu har de här två gängliga tjejerna fått en hel del kläder att sätta på sig så de slipper vara nakna.  

Virkad bikini ifalld et blir en solig sommar 2015.



Rosa pannband till den ena och en lila hatt till den andra. Virkat.



Chic spetsmössa av en gardin och ett band (spar på såna där
som sitter fast i blusar och tröjor när man köper dem).
Lyxig festschal av ett presentband
med ståltråd i kanterna vilket gör att den sitter som man vill.



Värmande virkad väst med matchande mössa.
(Jag har även en ask med sparade knappar.)



Tjock stickad kappa med vinröd knapp och virkad hatt t.v.
T.h. en brud med spetskantad sammetskjol. Spetslivet är en
bit spets med tryckknapp på baksidan. Slöjan är gjord av gardiner
och band. 



Fina flickor i kjolar och toppar som matchar.
Stickat och virkat om vartannat.



T.v. stickad grå kjol med påsydda fransar och gul
topp med spetskant. Virkad.
T.h. vinröd spetstopp gjord av en gammal spets med
resårband i samt lång spetsstickad kjol.

Två små stockholmstjejer kommer att bli lyckliga efter nyår. Jag ska nämligen skicka varsitt kuvert till dem med luva och schal till deras Barbies!


Vår i Paris och sommar i Juan le Pins

En kompis ska vara med och ställa ut tavlor i Paris i vår och även åka ner och titta och uppleva Paris på riktigt för första gången. Det förandledde mig att ta fram mitt fotoalbum från min egen Parisresa 1971 för att leta fram några foton att skicka till henne.

Här är jag och klasskamraten Eva högst upp i Eiffeltornet.
Eva var livrädd. Henne fick vi övertala att ta några steg
närmare staketet. Men bekväm med det blev hon aldrig!

Men redan 1970 var jag i Frankrike för första gången, under tre och en halv vecka, 16 år gammal. På en s.k. språkresa till Cap d'Antibes och Juan les Pins ihop med en klasskamrat. Det var ett tjugotal tonåringar som bodde i en stor villa som ägdes av en regissör. Vi studerade franska på förmiddagarna på husets altan och drack vin och dansade på nattklubbarna i närheten på kvällarna. Jag hade 450 kr i fickpengar med mig. De räckte under hela vistelsen! En 1 1/2 liters vinflaska med vitt vin kostade 2:50, en med rött vin kostade 3:-. Så vi hade råd med lite dricka också!
Av kursledaren blev vi skjutsade till närmaste disco "Whisky a gogo" i Juan les Pins. (Som Peter Sarstedt sjöng om i låten "Where do you go to my lovely, when you're alone in your bed?").
Där beställde vi rom och cola vilket de aldrig hört talas om i Frankrike! Det hette ju "Cuba libre" gudbevars. På den tiden tyckte inte fransmännen om att prata engelska: När vi sa rom and cocacola så låtsades de inte förstå. Hade vi sagt rom and coke så kanske...
Vi åkte till Nice, Cannes och några nattklubbar ute på landet t.ex. Valbonne. Där spelade Commodores. Ett riktig toppenband. Senare i livet fick jag veta att Lionel Ritchie var en av medlemmarna!

Commodores

På den här klubben satt bl.a. en äldre man i svart linne, typ brynja, med massor av guld på sig. Halsband och armband. I hans sällskap satt en ung tjej med blont, långt hår och lång flower power klänning i tunt, nästan genomskinligt siden. Dåtidens jetsetare. Vi svenska "töntar" insöp hela scenariot och beundrade det vi såg. Och önskade att vi var lika belevade som dem.

Vi gästade marknaden i Ventimiglia i Italien och besökte glas- och parfymriket i Grasse, badade på kända stränder där man fick betala inträde för att komma in, något som var helt nytt för oss. Jag blev dökär i en kille från Belgien som jag träffade några gånger men sen aldrig mer. Vi satt på kanten till poolen på nattklubben i Valbonne och höll varandras händer medan cikadorna spelade för oss i den svarta natten.

Ett av de häftigaste minnen jag har från Antibes är när jag och kompisen kom hem efter en natt på Whisky a gogo och passerade stranden i Cap d´Antibes. Längst ute på en pir satt en man och spelade panflöjt i den annars så tysta natten. Så vackert. Sånt som man aldrig glömmer. Som allt annat man varit med om under sitt långa liv. En del saker hamnar i glömskans djupa brunn, andra spar man i sitt hjärta att ta fram då och då och njuta av.

Inga julkort men kanske en kortjul!

I år hade jag ingen lust att skriva och skicka julkort. Jag som dessutom brukar göra egna. Men man ska inte låta traditioner styra en för mycket, då förväntas det saker av en som man ibland kanske inte kan eller orkar stå emot. Traditioner kan bli en plåga. Svåra att bryta om man inte kan sätta ner foten. Eller också blir man besviken om de bryts.
Julafton kan inte alltid firas den 24:e december men genom åren har jag lärt mig att det blir julafton den dag man bestämmer sig för att fira den. Om man har barn i olika förhållanden eller föräldrar som båda vill ha del av en på julafton eller andra konstellationer som var och en kräver sitt, då har man det tufft att få ihop det. Så att det blir bra för alla. Det kanske inte ens går att få ihop det på ett bra sätt.
Men med facit i hand så går det om man bemödar sig om det. Man måste vara villig att kompromissa och ibland sätta sig själv i "andra rummet". Låta barnens bästa gå före måsten och traditioner. Och att inte ta allt så allvarligt. Julen är inte så prestigefull och seriös. Den är ju skoj!
I år råkar det bli två julaftnar för oss. Både den 24:e och den 25:e. Dessutom hemma hos oss. Nästa jul kanske det inte blir julafton förrän på annandagen. Eller i ett annat land. Vem vet!

Fyra rikstelefonister sitter på Televerket och kopplar samtal. Till SOS,
jourhavande läkare, präst m.fl. samt till alla telefonautomater i Sverige.
Året är 1973. Vi skötte även väckning åt folk och agerade telefonsvarare
åt de som ville ha hjälp med det samt tog emot felanmälningar. Och det
gjorde vi 24 timmar om dygnet! Så ibland fick man fira julafton vid
kopplingsbordet.  

Hur du än firar jul och var, så önskar jag att den blir riktigt bra för dig! Dra ner på förväntningarna lite så kan du njuta mer.

 

GOD JUL!

 

Generositet föder glädje

Ibland blir man glatt överraskad över en del människors generositet. Förra veckan ringde en kvinna från Enköpingstrakten och undrade om jag ville ha gamla smycken. Hon hade fått en "varelse" som jag tillverkat, av en väninna förra året och hade spårat mig med hjälp av det visitkort som följde med smycket.

En av mina "varelser". En forntida drottning?

Jag talade om för henne att jag inte kunde köpa på mig mer material nu. Jag har ju en hel utdragssoffa full! Men hon ville inte sälja smyckena utan ge mig dem. Jag fick göra vad jag ville med dem, sa hon.
I helgen så träffade jag henne och hon överlämnade en plastpåse. Den vägde säkert tre kilo!
I kväll har jag suttit och kollat igenom allt och sorterat upp det. Det tog ett par timmar kan jag tala om. Massor av örhängen, armband, halsband, broscher, ringar...
Nu är jag "rik"! På material till framtida smycken. Jag vet att det finns en liten tjej i trakten som är sugen på att pyssla med mig. Hon kommer att ha massor med pärlor och hängen att välja av. Vilken lycka!
 

Julmarknad på Broby gård 6-7 december

Så var det dags för den årligen återkommande julmarknaden

på härliga Broby Gård. Där har Anna Piehl en

härlig blandning av gammalt och nytt när det gäller inredning,

lite kläder, lite smycken m.m.

En liten oas ute på landet.

På loftet, ovanpå affären är det julmarknad denna helg 11.00-16.00.

Jag kommer att vara där.

VÄLKOMNA!

 

Vägbeskrivning från Västerås:

Ta gamla E18 mot Enköping. Passera korsningen Målhammar/Nykvarn och fortsätt över Sagån. Sväng vänster vid skylt Nykvarn. Efter c:a 500 m svänger du till vänster in i en allé som går ner till Broby gård. Skyltat.

Du kan även ta nya motorvägen. Ta av till höger vid skylt Orresta, Hummelsta. Håll höger tills du kommer ut på gamla E:18. Sväng vänster mot Enköping, Hummelsta. Sen enligt ovan.