Rosas växtshop har öppnat för säsongen!

Nu är jag igång igen. Hyllorna är oljade, självsådder från mina rabatter är satta i krukor 

och namnlappar med foton har setts över och kompletterats.

När jag blev sjuk för så där en tio år sedan så fick jag en briljant idé. Vartefter jag rensade rabatterna på våren så hittade jag självsådda plantor. Jag hade inte hjärta att kasta dem utan kom på att jag kunde sätta ut dem på ett bord utanför tomten. Till grannars och förbifarandes nytta. Det blev en slags social verksamhet. Ibland kom någon och ringde på dörren och frågade om en växt. Hur hög den blev, vilken färg på blommorna det var m.m.

Jag fick tillfälle att prata om det som låg mig varmt om hjärtat och jag kunde dessutom ta med folk in i trädgården för att visa hur plantan såg ut på plats.

För mina trädgårdsvänner har den här lilla självbetjäningsshopen blivit en kul grej. Här kan man fynda även lite ovanligare växter. Till självkostnadspris. Jag behöver ju ha lite tillbaka till jord etc. Det är självbetjäning som gäller och man kan komma när som helst på dygnet. 

Vill man ha hjälp så ringer man på dörren. 

Det här är livskvalitet. Jag går i min trädgård och plockar, vattnar och sår. Blodcirkulationen kommer igång och jag mår bra. Lederna blir mjukare och rörligare och hjärnan får också sin stimulans. Jag får träffa nya människor och jag blir lycklig över att få prata om mitt stora intresse - växter.

Såna här små "butiker" finns det många av. Speciellt lite längre ner i landet och i Danmark. Där ställer man ut ett bord med lite potatis, ärter eller morötter och pengarna läggs i en låda bredvid. Jag älskar att handla närodlat när jag är på semester. Det finns en viss tillfredsställelse i det. 

Och folk är för det mesta ärliga. Ingen har stulit någon växt från mig under åren. En pet-flaska med en skylt i försvann en gång. Barn vet nog vad de kan få för en sån...

Även om man tvivlar på mänskligheten ibland så kan man inte gå omkring och vara misstänksam hela tiden. Man måste tro på det goda, annars missar man någonting.

En av årets nyvaknade plantor som krukats upp. Den lilla orkidéliknande
skuggliljan - Tricyrtis latifolia som är ljust gul med vinröda prickar.

Att plantera en plommonkärna

För flera år sedan planterade jag en kärna från ett gult litet plommon, i en kruka. Kärnan grodde och blev till en liten planta. Plantan planterades ut i trädgården.

En egentillverkad spaljé av trä och armeringsjärn inhandlades av en trädgårdsamatör i Smedjebacken. Den blev en perfekt bakgrund till plommonträdet. Tanken var att jag skulle spaljera det. Jag har inte hört talas om någon som spaljerat ett plommonträd men jag är inte den som behöver veta sånt. Jag får en tanke och kör på. Sån är jag.

Vartefter det lilla trädet växte upp ledde jag grenarna längs spaljéns armeringsrutor. Jag band fast dem med snören under resans gång och klippte bort det som spretade ut vartefter. Jag gjorde ett fel. Jag flätade även in den lilla böjliga stammen mellan rutorna. Stammen blir ju tjockare och tjockare så det var lite dumt. Men nu står trädet där i alla fall.

I symbios med armeringen!

Förra året kom några enstaka blommor. Men bina och insekterna syntes

 inte till. Det blev inte en enda frukt.

I år blommar plommonträdet som om dess sista stund vore kommen!

Och bina har öppnat en motorväg dit. Humlorna med. Om trädet inte får någon 

frukt i år, då kommer det aldrig att få det. 

När man sätter kärnor så är det inte säkert att avkomman blir bra. Så nu gäller det. 

Om det inte blir nån frukt ska trädet bort. Men om det blir frukt ska jag ta bort topparna 

så det blir lite parasollstuk på trädet. Jag har redan kollat in vilka grenar jag kan sätta sekatören i.

Idag satt jag i min "kaffebur" intill plommonträdet och intog förmiddagsfikat. Då upptäckte jag att blommorna doftade hägg! Man blev nästan berusad av den himmelska doften. 

Just nu har jag bara en önskan, att trädet ska bära frukt så att jag kan ha det kvar. Det var ju det som var vitsen från början. Ett sterilt träd som dessutom hotar att spränga spaljén vill jag inte ha kvar. Hoppas att det lyssnar på mig nu och förstår att det gäller livet.

Snälla, hör min bön. Visa att du kan! Sätt kart nu och ge mig några plommon i höst!

Nya rabatten bakom växthuset är på gång

Så här såg den planerade rabatten bakom växthuset ut i oktober 2014.

Förväntningarna var höga. Här skulle det blomma från vår till höst.

Jag gick runt i trädgården och hämtade lite växter som jag tyckte skulle passa i den här rabatten. Mångfald skulle det vara, det hade jag klart för mig från början.

Men jag behövde komplettera med lite fina och nya lökväxter, så jag gjorde lite inköp av balkansippor, kirgislök i ovanliga färger, olika tulpaner m.m.

I väntan på nergrävning lades lökarna ut i grupper om tre. När de var nergrävda markerade jag platserna med en liten pinne, ifall jag skulle plantera mer.

Så här ser rabatten ut idag, den 27 april 2015

Den fyllda blodörten (Sanguinaria canadensis multiplex)
överlevde flytten. Vilken lycka!

En av de fyllda narcisserna som jag föll för i höstas blommar
nu. Vilka underkjolar!

En annan av narcisserna hade lite mer oordnade kjolar. Men vackra.

De gräddvita tulpanerna med gröna strimmor slog ut häromdagen

Det här är bara början! Det kommer mer... Så hit kommer jag att ställa kosan lite då och då för att se vad som poppar upp. Jag har redan glömt en del av det som planterades.

Om ni undrar hur jag tänkte när jag anlade en ny rabatt BAKOM växthuset så kan jag tala om att jag "hade en plan". När jag vill sitta och njuta av rabatten så drar jag bara ifrån gardinerna i växthuset och vrider fåtöljerna ett halvt varv. Voila!

Lavendel

Lavandula angustifolia

Ovanstående foto visar inte min egen lavendelhäck. Fotot är från Provence 

där lavendeln trivs och frodas och det syns verkligen!

Så här ser MIN lavendelhäck ut just nu...

Min lavendelhäck började med att en arbetskompis kom till mig med en stor papperskasse full med lavendelklipp. Hon hade klippt ner sina lavendelbuskar i trädgården och undrade om jag ville ha klippet till förökning.

Ibland har mina vänner en större tilltro till mig än jag förtjänar. Jag hade aldrig förökat lavendel förut, visste inte ens om det skulle gå. "Men man kan väl försöka!"

Så jag fyllde krukor med planteringsjord och började klippa till lagom långa sticklingar. Att de skulle vara förvedade (hårda) såna och inte mjuk nytillväxt, det visste jag i alla fall. En erfarenhet från annan sticklingsförökning av buskar.

Nästa moment var att repa av allt grönt ända upp till den sista lilla, gröna buketten i toppen.

På det här sättet så hoppades jag att sticklingen skulle utveckla rötter från "skarvarna" där bladen suttit. Det var också någonting jag hade hört någonstans.

Så satte jag igång att plantera sticklingarna. ett tiotal i varje kruka för att få riktigt stora och täta plantor. Efter någon månad syntes vårgrön nytillväxt i toppen på sticklingarna och varenda en av de 15-20 krukorna grönskade. Nästan alla sticklingar hade tagit sig!

De här plantorna satte jag utefter husgrunden på ett ställe där det är väldigt torrt och kom rätt långt på den nya lavendelhäcken. Året därpå förökade jag ännu fler plantor.

Nu har häcken vuxit ofriserad under två-tre år så nu är det dags att klippa den rätt hårt för att jag ska kunna få en vacker form på häcken igen.

Naturligtvis tar jag reda på "klippet" och gör nya plantor. Själv behöver jag bara några plantor till, sen är den tråkiga husgrunden täckt av härligt doftande lavendel. Så de som blir över hittar säkert nya ägare. Det är ju fler än jag som tycker om lavendel. 

Att "sticka lavendel" är kontemplativt och terapi för själen. Igår började jag klippa ner min häck. Jag stod vid mitt planteringsbord ute, en stor diskbänk som sambon införskaffat åt mig, och sorterade och klippte. Timme efter timme, medan lavendeldoften stod som en sky omkring mig. Att sjunka in sitt görande på det här sättet är mindfulness på hög nivå. Just då existerade inget annat. Doften satt kvar på händerna när jag så småningom lämnade trädgården för lite mat. Själen hade fått sitt. Nu skulle magen ha sitt också.

Fast jag måste erkänna att när jag gör såna här roliga saker så är jag i en annan värld och glömmer både tid och rum. T.o.m. att äta! 

Jordärtskockor

Jordärtskocka - Helianthus tuberosus

är en flerårig ört med ursprung från Nordamerika. Den är en slags solros ur samma släkte som vår vanliga solros. Jordstammarna (rhizomerna) används som rotgrönsak precis som potatis. Precis som kronärtskockan så heter den skocka, inte kocka. Visserligen hittar du båda i köksregionerna men rätt ska vara rätt.

Smaken är helt underbar. Lite potatislik, lite nötaktig, fyllig av bara attan... Jag har gjort både soppa och puré på skockan och man behöver varken mjölk eller grädde för att den ska smaka bra. MEN, grädden kanske ska vara med en lördagskväll ihop med ett mört och gott kött. Vid festliga tillfällen kan man även förgylla soppan med riven ost. Tryffelolja är överkurs!

Jag har odlat jordärtskockor i många år. Dom kan lätt bli ett ogräs om man inte passar sig. Först fick skockorna en plats i mitt lilla trädgårdsland. Där skuggade de den övriga odlingen med sina två meter höga stänglar och vid höstliga vindar lade de sig ner över resten av grönsakerna. 
Så jag fixade en hög bädd av fyra pallkragar där de fick husera fritt. I landet där de varit förut kom "rester" av skockan upp år efter år innan de äntligen gav sig, för jordärtskockan sprider sig både med frö men mest med rötter/knölar som bildar nya plantor.

På hösten brukar jag tröttna på deras höga växtsätt och klipper ner dem till endast några decimeter. Blommorna tar jag in och sätter i en vas.

Nu i veckan skulle jag ta bort pallkragsodlingen med jordärtskockor, för pallkragarna hade gjort sitt och bågnade misstänksamt. Så här ser odlingen ut på våren. Endast de vissna, avklippta stjälkarna sticker upp. Det är då knölarna är bäst att skörda, tycker jag. 

Jag drog i stjälkarna och fick upp stora och fina rötter/rhizomer. Sen använde jag min lilla planteringsspade och gissa om jag blev förvånad. Skockorna har växt som attan! På några kvadratdecimeter skördade jag flera kilo och ju längre ner jag grävde desto mer rötter hittade jag. En del av dem var riktigt stora. 

Naturligtvis blev det en soppa samma dag. 500 g jordärtskockor kokades i 5 dl vatten. Kryddades med peppar och lite salt samt någon deciliter nyplockade kirskålsblad och en dl löktrav som ger en touch av vitlök. Två buljongtärningar tillsattes innan soppan mixades och sen tillsattes en deciliter mjölk. Mjölk eller grädde behövs inte, soppan är god nog som helt vegetarisk/vegansk. 

Just nu vet jag inte vad jag ska göra med alla skockor. Jag har säkert plockat in fem kilo som jag förvarar jordiga i en påse i kylskåpet. De står sig bäst så. Om de börjar bli dåliga då får jag skala och koka puré på dem och frysa in. Man kan ju inte bara låta dem förfaras för alla affärer har inte färska jordärtskockor när som helst under året. 

I år har jag bestämt mig för att föra skockorna vidare till de som önskar. Jag har förberett stora krukor med jord och planterat  c:a tio knölar i varje kruka. En bra start för den som vill börja odla dessa delikatesser. 
Om man vill ha en sommarhäck så är jordärtskockan en utmärkt växt att plantera i rad mot grannen. Vacker OCH nyttig. För du kan ju gräva upp den när du är hungrig!

Små, nya skockor!

På bilden ovan ligger ett halvkilo nyupptagna jordärtskockor. De är lite svåra att skala beroende på deras utseende men väl värt resultatet. Man kan koka dem med skalet på om man vill för skalet är både nyttigt och smakrikt. Speciellt om man endast äter dem kokta med en smörklick. Man kan äta ihjäl sig på sånt!

Att äta dem råa, skivade i sallad är också jättegott. De är knapriga och krispiga. Wow!
Tydligen är de bra för diabetiker att äta också. De innehåller INTE insulin som ibland felaktigt antytts, utan INULIN som är en polysackarid och som räknas som kostfiber.

PS. Om du skalar skockorna en stund innan de ska tillagas så lägg dom i vatten med några droppar citron eller vit vinäger så håller de sig ljusa och fina i väntan på att kokas. Annars blir de bruna.

ERBJUDANDE FRÅN "ROSAS GARDEN" JUST NU:

600 g nyskördade ekologiska jordärtskockor 30 kr

Krukor med drygt 10 småknölar för utplantering 50 kr

Passa på, för nästan allt ska bort!

Med fötterna på jorden och själen i det blå

Nu är det skönt att få vila. Inte kroppen men själen. Konstrundan är slut för den här gången. I tre hela dagar har jag försökt vara trevlig och social på galleriet i Dingtuna och det kostar på...
Jag är både och. Jag tycker om att vara bland folk men när det blivit lite för mycket av den varan drar jag mig tillbaka i min egen värld och hämtar energi. Jag går mina och hundens långa morgonpromenader i skogen till ackompanjemang av taltrastars, koltrastars, bofinkars och alla andra vårfåglars sång. Jag njuter av varje liten grön planta som spirar och insuper dofterna av vår. Då mår jag riktigt bra.

Efter frukosten åker snickarbyxor och andra tåliga kläder på och sen bär det av ut i trädgården. Sakta och varligt väcker jag rabatt efter rabatt, planta efter planta till ett nytt växtår. Det som sett risigt och tråkigt ut under tidig vår ser snart städat och ordentligt ut. Nu är det bara att vänta på grönskan och blomningen. 

Den nya rabatten bakom växthuset gjordes i höstas. Oj vilka förväntningar jag har
på den i år!!!

Gräsmattan börjar redan bli grön och den är ju grunden på nåt sätt, i en trädgård. Jag är inte mycket för att sköta om gräsmattan, den får sköta sig själv. Det finns roligare partier i trädgården att syssla med. Mossa är fint det med. Ständigt grön! Tidigt i våras tömde jag en rabatt vid söderväggen. Jag hittade massor av lökar som jag inte orkar ta hand om. Krokus, pärlhyacinter och annat. Dem tryckte jag ner i en korg som först fodrats med plast. Sen gick jag ut på gräsmattan och hämtade mossa och lade den på jorden mellan plantorna. Om jag inte hade haft mossa i gräsmattan hade jag inte fått ett så fint arrangemang så fort och lätt.

Mossa i alla dess former är vackert.

Idag var det inget vidare väder att njuta i trädgården. Iskalla vindar blåste runt träd och buskar men nu framåt sen eftermiddag hade vädret lugnat ner sig och jag tömde hela trädgårdslandet på nergrävda krukor. Vilket jobb! Men jag kan ju inte kasta bort det som växer och lever. Så alla krukor med växter som jag har kvar efter sommarsäsongen grävs ner i det tömda grönsakslandet sent på hösten innan tjälen går i jorden. Där står de med rotsystemet skyddat under vinterhalvåret och överlever nästan vilket väder som helst. 

Jag mår så bra av att plocka och fixa i trädgården. Blodcirkulationen kommer igång och jag får lite lättare att röra mig. Men det är inte bara kroppen som mår bra, själen flyger iväg på små resor där allt kan hända. Jag brukar säga att "jag har fötterna på jorden men själen i det blå". Så är det nog hela tiden. Det är min medicin. En härlig blandning.

Inomhus växer bara några sådda plantor av svart tomat, chili med variegerade blad, chili "Christmas Bells" och stevia än så länge. Ytterligare tomatplantor köper jag av vänner som odlar lite ovanliga sorter och de fröer som sen kan direktsås ute underlättar mitt jobb betydligt. Jag slipper avhärda de små plantorna när de senare ska ut i krukor. Några få gurksorter och squash kommer jag dock att förodla inomhus lite senare så att de kommer igång ordentligt. 
Att gå ut i trädgården och skörda lite vitlök eller vanlig lök, tomater, gurka och annat det tar matlagningen till högre höjder. Jag är inget för odling i massor, då mister det sin charm på nåt sätt. Allt smakar godare när man vet att det finns i begränsad mängd. Det kan vi kosta på oss här i västvärlden. I andra delar av världen måste man odla för att överleva. Ja, vi har det bra! 

Konstrundan dag 1

Så var dag 1 på Konstrundan avverkad. Nöjd med dagen sitter jag nu i soffan med ett glas rosé och försöker sammanfatta alla intryck och upplevelser.

Redan vid öppningsdags började folk anlända till galleriet. 

De sista kom precis vid stängningsdags.

Mina varelser hade sin givna plats på ett påskgrönt bord.

På min högra sida ställer Helen Engström (medium) ut sina tavlor. Hennes tavlor kommer fram genom meditation och kontakt med andevärlden.

Till vänster har jag Evelina Jämsä. Hennes tavlor är också speciella. 

Motiven kommer fram ur färgerna och många av dem är riktigt mäktiga.

Vid ingången huserar Annica Andersson...

...och galleriägaren Annette Stocker.

Alla som deltar i utställningen på det här galleriet har skänkt vinster till lotteriet. 

Vi måste vara väldigt generösa för vi fick ihop hela 37 stycken!

Varje dag, fredag t.o.m söndag kl. 14.00, uppträder Deborah Henriksson. Med sina vackra sånger och sin härliga sångröst förgyller hon våra och gästernas eftermiddagar.

Växthus - så här gjorde vi

Ett växthus börjar i tanken. Har man väl fått det på hjärnan kan man liksom inte hejda flödet... Den här gången var det sambon som kom med idén om att skaffa ett växthus. Jag har aldrig velat ha ett eftersom vi bor i en bra zon. Men hans ord naglade sig fast och jag började fundera. Man behöver ju inte ha växter i ett växthus! Jag har över tusen arter i trädgården så det räckte med det. Vi bestämde oss. Här skulle inte odlas några växter för det var ju bara att dra ifrån gardinerna så hade vi utsikt över en stor del av trädgården. Här skulle odlas relationer!

En fördel med att förbereda växthusets plats var att vi fick bort ett jobbigt stenparti som gräset börjat invadera och att de yttre regionerna på tomten just på det här stället gjordes fina. Det här hörnet längst ner mot ena grannen hade varit lite av en, medvetet, bortglömd plats. Vad skulle man göra där? Men det blev ungefär som när man tapetserar ett rum. Det för med sig ännu mer. Nya möbler, nya detaljer... 

Nu är "platsen som Gud glömde" t.o.m. värd att ta sig en extra titt på.

Jag sparade ingen tid. Under sommaren förbereddes en gammal sittgrupp som grannen skulle kasta. Jag bad att få den och lät bryta färg i en mild, pastellig men ändå solgul kulör.

28 augusti 2014 lades markduk på den notoriskt förberedda platsen.

29 augusti lades grus på markduken

2 september kom cementplattorna på plats

  

1 oktober anlände växthuset från Willab Garden: Maxi 4 - 14,1 kvm.

Bredd 3,09 m, längd 4,57 m, höjd vid taknock 2,5 m och 2,01 nertill.

Vi hade valt till en lackerad stomme i mörk grön färg och dubbla dörrar 

för att få in rullatorerna om några år. 

Tre vädringsluckor ingick i priset.  

Herregud vad mycket prylar som skulle plockas ihop!!! Men båda är vi rätt organiserade och jag måste säga att det gick förvånansvärt bra ändå.

2 september, dagen därpå, var stommen rest. Notera att vi låtit cementplattorna gå en bit utanför växthuset. Tanken var att man skulle kunna ställa krukor där om man ville.

Men nu var regnperioden inne. Det tog ett bra tag innan vi kunde sätta i glasen. 

Vi ville ju att det skulle vara torrt ute när vi satte igång. Glas är ju glas!

17 oktober var glasen isatta, fåtöljer med fotpallar och tillhörande bord inhandlade och hela växthuset pimpat. Vi invigde med champagne. Gissa om vi mådde!

IKEAS gardinstänger passade precis, eftersom de är reglerbara! 

Vi köpte svarta stänger som passade bäst till den mörkgröna stommen.

IKEAS upphängningsanordning till stängerna passade också precis! De kunde dessutom fästas på befintliga muttrar!!! OCH IKEAS plastkåpor som skall dölja fästena kunde också träs på. Undrar om Willab garden och IKEA vet om det här???

Jag varvade gamla bomullsgardiner med bambumotiv med IKEAS tunna gardiner i 100% polyester (280 cm breda och 250 cm långa. Klipps bara av efter behov!). Eftersom de är gjorda av syntetmaterial lär de inte få mögelfläckar i alla fall och man kan ha dem ute året om. Vi köpte 8 par, alltså 16 gardiner, för att få lite lagom skydd mot solen. 

Vad gör det när de kostar 29:-/paret! Om vi tycker det behövs så köper vi 16 till...

En gammal tidningskorg från 50-talet med "bord" uppepå blev en bra avställningsyta 

bredvid den ena fåtöljen. 

Av en vän fick jag en citronkvist på födelsedagen som jag genast "avsatte" för  växthuset. Den fick senare sällskap med ytterligare ett par citroner i en skål och nu till påsk en buddhastaty.

Någon vecka efter det att växthuset var klart var vi tvungna att lämna växthuset för säsongen. Det blev för kallt! Det kändes jobbigt.

Året övergick till 2015. Sen kom snön. Åh vad man längtade...

Våren kom och vi lade in plattor på golvet för att slippa gå direkt på de kalla cementplattorna. Numera finns det en hel del olika mönster och färger att välja på till skillnad mot förut när de nästan bara hade de här "gyttrigt" mönstrade. Vi beställde på nätet och hämtade på Byggmax. Ett barn kan lägga dessa golvplattor. Sambon använde en gummihammare. Bara att "knacka ihop" dem. Går som en dans. MEN man måste vara vuxen för att fixa till så de passar in på slutet. De måste ju sågas till. Sällan har man väl sån tur att den yta som man ska plattlägga är exakt lika stor som de plattor man beställt!

För att mildra det intensiva ljuset lite, så kostade vi på oss fler gardiner från IKEA nu i veckan. Borta vid fåtöljerna och ovanför våra huvuden skärmade vi av två glaspartier. 

Idag är det den 2 april och skärtorsdag. NU känns det lilla glashuset färdigt!

Dessa takgardiner är uppspända med spiral som fästs innanför de befintliga 

muttrarna i växthusstommen längst upp vid taknocken i mitten av taket. 

Tänk, de passade precis där de också! 

Claes Olson har det mesta för händiga hemmafixare. En förpackning med 5 meter plastad spiral samt öglor och krokar. 

Men tala inte om det här för Willab Garden! 

De vill nog sälja sina egna produkter och tillbehör...