Persikor och valnötter

Inte var det väl så länge sen persikoträdet stod i blom? Det var helt översållat av rosa blommor. Jag hjälpte inte till att pollinera det, ansåg att det nu var moget att klara sig själv. I år var det så stort att det orkade bära tio frukter. (Vi fick ett par frukter förra året). Idag plockade jag in de två sista som gömt sig i bladverket.
Det här trädet är från Polen. Jag har fått det av Jonas Grund som har Stolpens Trädgård i Kristinehamn. Hans fru är från Polen så de importerar en del därifrån.
Alla persikoträd bär på krussjuka. Mitt förra träd "Anna Helena" var så angripet år efter år att vi tog bort det. Men det här trädet har bättre resistens mot sjukdomen. Några blad är lite krusiga men inget som stör eller tar över.
I år har vi som sagt fått tio frukter. De flesta har ramlat ner och börjat bli lite förstörda innan vi hunnit ta ner dem men jag har nogsamt skurit bort det bruna och systerligt delat dem med sambon. Idag tog jag som sagt in de två sista varav en var mogen och helt oförstörd. Den delades i två delar och avnjöts av oss båda. Dom här persikorna är stora, sammetslena och med mycket fibrer och smak. De känns så äkta på nåt sätt. Som någon slags "ursprungspersika".

 

Det japanska valnötsträdet har i år också burit frukt men för allra första gången. Ett valnötsträd är ett stort och pampigt träd. Den här japanska ser ut som en palm med stora bladställningar. Från att ha varit en liten pinne inköpt hos Zetas trädgård 2005 så har den nu växt till sig och blivit flera meter hög.

 

Japansk valnöt - Juglans ailanthifolia (sieboldiana)

I år bar den alltså frukter för första gången och gissa om jag var nyfiken på hur det skulle utfalla. Häromdagen såg jag att den tappat alla frukter. Det var väl så dags. Så jag letade "fallfrukt" och hittade tjugo stycken. Men jag ska ut sen och leta lite nogrannare, för det ligger säkert en del kvar gömda under de andra växterna.
Nu ligger valnötsfrukterna på en bricka och torkar. Vid juletid är de kanske färdiga men jag måste nog provsmaka en lite tidigare. Vilken lyx att kunna odla sina egna valnötter!

Värre var det med skörden i grönsakslandet! Ett tjugotal små, små majrovor, ett tjugotal små, små, små rödbetor och en liten rödlök. Men man kan inte lyckas med allt! Lösningen kanske är koskit. Vi fick ett par säckar av ett par snälla grannar idag. De kanske hade kollat in grönsakslandet vid något tidigare besök och tyckt synd om oss!

En helt vanlig måndag

Vackra Sverige! Varje årstid har sin tjusning. Se bara småstugorna i höstgröna (inte gula) gläntor framför gröna höstsådda åkrar. Det är bara några hjortar och harar som fattas för att bilden av Ängsö ska bli total.
Idag tog vi frukost ute i naturen. I höstvärmen med gässens och korparnas skrin i bakgrunden. Det blev inte många svampar i korgarna men vi blev rika på upplevelser. Blåklockorna, de små, blommar som om varje dag vore den sista.

Man ser ofta svampar som man aldrig sett förut. Jag förundras över deras skönhet! De är jättestora eller med små "fötter" som spindelben.

Hösten gör en del med naturen. Den målar framför allt bladen på träden i vackra färger. Såg ett aspblad som låg mitt i mossan. Vilket mirakel!



 

Efter avslutad frukost bland mossa och stenar följde en faktura på 3.200 kr!

För jag var tvungen att besöka tandläkaren för en avslutande behandling. Så jag tröstade mig med ett besök på Indiska. Ett sånt besök faller alltid bra ut!

Jag hittade två helt underbara tekoppar. Kanske passande till en kall kväll i kommande växthus. Med en liten tapassked. Att lägga använda tepåsar på eller att bjuda besökaren en saffransskorpa på.

 

 

Senare åkte vi ner på stan. Åt på Asieninspirerande restaurangen Yumyum. Trots min av bedövningsspruta bortdomnade underkäke lyckades jag få i mig tigerräkor med citrongräs. Jag tuggade varje tugga försiktigt för att inte bita sönder mina kinder.

Sen gick vi på bio - Medicinen. Vilken härlig film! Inte tråkig en minut. Colin Nutley är en regissör som förstår vår svenska mentalitet, speciellt kvinnors verkar det som. Jag har alltid tyckt att Helena Bergström gör lite stereotypa roller. Lite stelt, lite "för mycket spelande". Men här känns hon äkta.

Många skratt senare och nöjda satt vi på restaurang Varda och myste innan vi tog bussen hem till "landet". En helt vanlig måndagskväll med mannen i mitt liv. Inte konstigt att regnbågen speglade sig i mitt ansikte!

 

Längtan

Längtan kan vara så mycket. Ibland handlar det om materiella ting. Vi som har haft det sämre en gång i tiden, kanske uppskattar det mer. Alltså att få längta efter nåt för att sen kunna förverkliga sina önskningar.
När jag var ung, var det inga föräldrar som möblerade och tapetserade sina barns nya lägenheter. Det var på spånplattans tid och med den kunde man göra underverk. Vi byggde sängar, stereobänkar, hyllor m.m. av dem. Och vi fick sakta men säkert ihop till ett hem. Som vi älskade eftersom vi gnott ihop till det själva.
Nu har sambon och jag "gnott ihop" till ett växthus. Det skulle ha kommit i måndags men eftersom samfälligheten bestämt att de skulle asfaltera gatan utanför fick vi ringa återbud till firman som skulle lyfta in paketet på vår tomt.
På onsdag eftermiddag kommer det äntligen om allt går som det ska.

Växthuset är drygt 14 kvm stort. Det är grönlackerat för att smälta in i omgivande trädgård. Vi beställde säkerhetsglas men även dubbla dörrar för att kunna komma in bra med bord och stolar m.m.
Ett växthus som man ska sitta många i bör vara åtminstone 3 m brett. Då får man rum med ett bord och stolar runtomkring utan att behöva trängas. Det var ett krav eftersom vi ville kunna sitta där med våra vänner och äta om det regnar en vanlig grillkväll.

Eftersom vi inte ska odla någonting därinne (jag har nog med växter utanför!) förutom våra relationer, så ska vi göra det lite mysigt därinne.
IKEA har helt outstanding tunna gardiner som vi redan investerat i. Det är tunna, vita gardiner som är 280 cm breda och 250 cm långa! Dessutom kan man klippa dem i önskad längd utan att behöva fålla upp dem. De rispar sig inte. I ovankanten finns även en sydd kanal. Dyrt? NEJ! De kostar 29 kr/paret!!!

 

Vi har köpt 8 gardiner till varje långsida. Så att de kommer att vecka sig lite lagom fint. Någon tjockare gardin kommer också att införskaffas att dra för när solen ligger på.

Jag har målat en liten cafégrupp i ljusgul pastell som kommer att pryda en hörna inne i växthuset. Och så har vi sett ut/provsuttit ett par härliga korgstolar med dynor och fotpallar som vi tänker införskaffa. Typ nedanstående:

Lite för dyra för vår smak men om man kommit upp i vår ålder ska man kanske inte göra avkall på bekvämligheten!
En av lyktorna till växthuset är redan köpt. IKEA:s fina lykta "Gottgöra" för blockljus (199 kr). Bara för att den ger ett så härligt ljusmönster på väggarna när ljuset brinner därinne.

För att vi inte ska frysa därinne under kalla oktoberkvällar så skaffade vi en terassvärmare också. Ö o. B 399 kr! Som hittat. Värmer våra stela kroppar.

Bakom växthuset ska jag sen anlägga en bred rabatt där jag ska plantera en "blomsteräng". En rabatt med massor av olika växter, av en del bara ett enda exemplar. Rabatten kommer att blomma från vår till höst. Med hela palettens alla färger. När vi sen sitter därinne och vänder oss om så kommer vi att ha "sommar året om" där bakom. Så har jag tänkt det, "so far"!
Som ett ivrigt barn, längtar jag efter det nya växthuset. I det fallet har jag barnasinnet kvar. Inte är det väl nån charm med att bara gå ut och köpa allt det man vill ha. Visst tillför längtan efter något massor till den totala upplevelsen!

Besök hos käftis

I våras redan tappade jag en bit av en gammal lagning i en tand. På försommaren rök en liten bit till fast från en annan tand. Under sommaren knastrade det till när jag tuggade och se, en liten bit från en tredje tand hade lossnat. När man kommer upp i min ålder så börjar dessa gamla amalganlagningar att krackelera. Inget konstig med det. De har ju ändå hållit i ett femtiotal år.

Jag ringde min tandläkare i går, fick en tid idag. Gick dit och fick två av tre tänder lagade. På måndag tar de den tredje, sen är jag klar.
Naturligtvis erbjöd de kronor på två av tänderna men jag sa att så länge ni kan laga så vill jag att ni gör det. De gjorde som jag sa och resultatet blev bra. Men upplevelsen gav mer. Jag somnade nästan i tandläkarstolen. När sköterskan lade bedövningen sa hon att "nu kommer det att sticka till lite". Det kändes absolut ingenting. Sen sa hon "nu kommer det att spänna lite när jag trycker in bedövningsvätskan". Jag kände ingenting.
Utöver smärta hos tandläkaren så kommer salivsugen på andra plats vad gäller obekvämligheter. Under alla år jag har gått hos olika tandläkare så har de missat att suga upp en del saliv som hela tiden samlas på olika ställen i munnen. ELLER också har det legat amalganbitar längst bak på tungan som får en att hulka och vilja slå iväg tandläkarens händer och redskap för man vill bara spy!
Sköterskorna hos den här tandläkaren ser hela tiden till att suga bort ovälkomna vätskor och bitar så man kan slappna av totalt under tiden som borrar och slipverktyg sprutar vatten.

Jag minns min barndoms Folktandvård. Jag satt i väntrummet. Väntade med skräck på att bli uppropad och varje gång högtalaren började knastra så trodde jag att min tid var ute. När jag blev uppropad var det som att gå till sin egen avrättning. Man blev nertryckt i en stol och det som skulle göras gjordes. Ingen talade om för en vad som skulle hända. Sprutorna gjorde sjukt ont. Tandläkarna gjorde det dom skulle. Så fort som möjligt. Om bedövningen inte tagit - so what! "Vi borrar ändå. Vi har inte tid att vänta."
När jag var ung hade man hål i tänderna varje år. Ibland flera stycken. Det var före fluortanternas tid. Dessa tanter kom under senare delen av min småskoletid och de minskade drastiskt angreppen av karies.

En av de värsta tandläkarna Folktandvården i Västerås har haft genom tiderna måste vara Skomba. Hon var känd, alltså ökänd, i hela Västerås. Jag måste haft tur, jag fick en annan...
På kul så googlade jag på namnet Skomba. Jag fick upp nedanstående från Helena Nygrunds blogg "En vanlig mamma":

J*vla Skomba

Man måste vara från Västerås, närmare bestämt från Viksäng, för att veta vem Skomba är/var (har ingen aning om hon lever). Men fan vad den kärringen borrade upp tänderna! Jag är född på 60-talet och förvisso visste kanske ingen tandläkare bättre, utan borrade upp hela tanden när man hade ett litet hål och fyllde igen med amalgam när jag var liten, men Skomba var som "grädden på moset" jäääävligt elak. Till och med min mamma kommer ihåg hur elak hon var.
Och varför sitter jag här och ältar en elak tandläkare jag hade när jag var liten? Jo, för att idag gick en tand sönder, som fan!!! En stor del lossnade, med både tand och amalgam, och det är Skomba som har borrat upp och fyllt igen den tanden. Fan vad jag hatar den kärringen idag! Det känns som om hon har förstört min Valborgshelg!

Vad ni gör, borsta tänderna omsorgsfullt minst två gånger om dagen och torka arslet noga efter förrättat värv. Underlåtenhet att göra något av de båda leder till hemska kval! 

Min så kallade pappa

Måndagar är tydligen ingen biokväll. Några av mina gamla jobbarkompisar undrade om jag ville följa med på nya filmen "Min så kallade pappa" med Michael Nyqvist och Vera Vitali m.fl. så vi fem tjejer bänkade oss i en salong där det bara satt tre personer till. Skönt för oss, vi fick bra platser. Det var tyst och lugnt. Tills vi kom...

Filmen är över två timmar lång men den var inte tråkig en enda minut. Trots att det var en film av typen relationsdrama så hände det saker hela tiden som fångade ens uppmärksamhet.
Vera Vitali är en otroligt bra skådespelerska. Jag tyckte att Michael Nyqvist, den etablerade, inte alls levererade som hon gjorde. Vera VAR sin roll. Michael hade birollen!

 Filmen får 9 rosor av 10 möjliga av mig - Rosa.

Vecka 39 - växtfyndsvecka

Mörkbladig revsuga - marktäckare

Nu har jag stängt min lilla självbetjäningsshop för i år. Men det betyder inte att jag har slut på växter. Det finns alltid krukor hos mig med plantor. Jag slutar ju inte ta reda på självsådder bara för att det blir höst. Det kommer en ny vår också.

Innan tjälen går i backen gräver jag ner kvarvarande plantor med kruka och allt i grönsakslandet, som vid den tiden är befriat från rödbetor, majrovor och lök.
Buskar, träd, rosor och såna växter vill jag gärna ha kvar för de blir ju bara större och kraftigare för varje år och då kan jag erbjuda fina plantor till den som vill ha.


Ginnalalönn - Acer tataricum ssp. Ginnala
Får röda "näsor"

Dvärghäggmispel - Amalanchier pumila
Liten söt buske

Men perennerna gör jag mig gärna av med inför vintersäsongen för de reproducerar sig i mina rabatter. Så kom och befria mig från lite växter innan jag stänger "butiken" för gott. Jag har många småplantor för 10:-/st att fynda!
De hinner etablera sig bra om du planterar dem nu. Hösten är en bra planteringstid eftersom det är så fuktigt ute.

Rosa variant på studentnejlika - Lychnis chalcedonica "Carnea"

Praktklocka - Platycodon grandiflorus

 

Under hela vecka 39 kan du komma och fynda bland mina kvarvarande växter.

 

Slå en signal innan bara:

 070-605 89 12.

VÄLKOMMEN!

Äppeltider

Äpplena faller inte långt från trädet. De tappar fotfästet och dråsar i backen, flera varje dag. Vad ska man göra av dem? Äppelkaka, äppelmos, juice...
Häromdagen hittade jag ett enkelt och bra recept på äppelknyten i smördeg. Passar alldeles utmärkt ihop med vaniljglass. Men då ska knytena vara ugnsvarma!

Willys har perfekta smördegsplattor för detta av märket "Eldorado", 10 st för 14:90. De är lagom tjocka och fyrkantiga. Alltså kan man använda dem som de är, en platta till varje äpple.

Man skalar och kärnar ur äpplena. Lägger varje äpple på en smördegsplatta som fått tina och penslar kanterna med uppvispat ägg. Sen fyller man hålet i äpplet med kardemumma, kanel och socker.
(5-6 äpplen behöver 1 tsk kardemumma, 1 msk kanel och 1 dl socker.)
Sen tar man tag i smördegsplattans kanter och fäster ihop den noggrant uppepå äpplet. Låt dem vila 15 min i frysen, ta ut dem och pensla med ägg. Lägg på en plåt. 275 grader 5 min i ugn. + 20 minuter på 200 grader.

Jag trodde att ett helt äpple skulle bli "för mycket" i smördegen men det smälter liksom ihop med sockret och kryddorna och blir till en riktigt smarrig bakelse.

Den här efterrätten eller godbiten till kaffet är perfekt att göra när man har många gäster. Man kan ju fylla en hel plåt med äppelknyten.

Att så och odla tomater

I år har jag bekantat mig med två nya tomatsorter. "Svarttomat" och en ampeltomat av okänt ursprung inköpt på Prästgården i Kolbäck.
Ampeltomaten har gett massor av pyttesmå tomater. Såna som man kan dekorera med eller hälla i massor i sallader m.m. Man behöver inte ens dela dem. Barn älskar de här tomaterna, just bara för att de är så små. Lilla J som snart fyller ett år äter dem som godis. Klart odlingsvärd.

Svarttomat har jag aldrig hört talas om. Vet inte ens om namnet är det rätta. Tomatplantan är mer än manshög och ger massor av klasar med brunröda tomater, cocktailstora. Tydligen så trivs den här tomaten i lite skuggiga lägen till skillnad mot andra. När den kom hem till mig så ställde jag den lite i skymundan, i skuggan av jordärtsskockornas höga blomstänglar. Det funkade alldeles utmärkt och den bara fortsätter att producera tomater.

Mogna tomater av svarttomat är lite mer brunröda än de på bilden.



När jag vill spara frön av tomater så tar jag ett hushållspapper och sprider ut de kletiga fröna från tomaterna på det. Med lagom avstånd så att jag lätt kan riva av en bit papper med frö, när jag sen ska så tomaterna. Jag är lite glömsk! Men inte mer än att jag inte kommer ihåg från år till år. Så jag skriver namnet på tomatsorten direkt på papperet för att veta vad jag sparat för frön.

Tomatfrön är lätta att spara, så och odla. De verkar överleva det mesta. Ur min kompost spirar tomatplantor varje år trots att allt det andra blivit till fin jord.
För många år sedan läste jag en artikel om att tomater som kokats till köttfärssås senare gav plantor. Tomater är ena riktiga överlevare.
Så hittar du fina tomater i butiken eller på utlandsresan, spara fröna på en servett eller en bit toapapper. Sen sår du fröna i början av april inomhus för senare utplantering någon vecka in i juni. Har du växthus så kan du ställa ut plantorna tidigare.
Ibland krånglar man till saker och ting men varför göra det svårare än det är?

Att samla tomatfrön är inte svårare än så.

Växtmarknad och äppelfest på Vallby friluftsmuseum i helgen

 

Maglemer - från mitt eget äppelträd

 I samband med Vallby friluftsmuseums äppelfest

så anordnas även en växtmarknad och en skördemarknad.

 Jag och min "assistent" kommer att vara där,

så passa på att fynda av årets kvarvarande perenner.

 

Lördag 20 september

11.00 - 16.00

 

VÄLKOMNA!

 

http://www.vallbyfriluftsmuseum.se/program/appeldagar.shtml

 

 

OBS!

Hösten är en perfekt tid att plantera perenner på. Det är fuktigt och svalare ute och rotsystemet växer till sig ända tills tjälen går i backen.

En annan fördel är priset. Många rear ut sina växter på hösten.

Många plantor ser inte mycket ut för världen just nu men vad gör det. Man lämnar ju trädgården inom kort för ett liv inomhus. Men nästa säsong, då kommer växterna igen i all sin prakt på det nya ställe du gav dem!

Ute i de djupa skogarna

Gårdagen spenderade jag i skogen vid en sjö. Mina döttrar och barnbarn campade där och jag överraskade dem med lite godsaker och min blotta uppenbarelse. Blottad var jag också lite senare eftersom jag kastade mig i sjön och flöt omkring en stund. Jag såg Näcken fly för livet. Såna gamla kärringar ville han inte ha!
Alla ville däremot att jag skulle sova över i husvagnen så vi åkte in till närmaste by och handlade lite förnödenheter till mig. Vi tände en eld och grillade allt möjligt under några timmar. När kvällen föll fördelade vi oss på de två sängplatser som fanns. Täcke? Det delade jag med en bäbis och hennes mamma. Kudde? Två babyfiltar veks ihop till en sådan. Tandborste? Nej-nej, tandtrollen får härja fritt. Vi är ju i skogen! Pyjamas? Det går bra att sova i trosor och jumper. Mysigt? Jaaaaaaa!

Vattnet i sjön är ännu inte så kallt, jag riktigt längtade efter ett dopp. Jag som inte velat bada under +25 grader (i vattnet) förut, älskar efter den här sommaren doppen i våra svenska sjöar. Det gör nåt, inte bara med humöret, utan även med själen. Så jag badade inte bara en utan två gånger!

I morse satt jag på stranden vid vattnet och åt frukost. Dimman låg tät över sjön, man såg inte skogen på den andra sidan. Det var fuktigt och lite kyligt men en ny solig och varm dag föddes - igen. Men jag lämnade skogen och sjön för en snabbdusch hemma och sen for jag ut i skogen igen. Till Munktorpsskogarna för ett besök hos vännen Ilona där jag fick kaffe och nybakade bullar. 


Ilona Söderberg - Katrinebergs pil och korg
http://www.pil-korg.se/

Idag går allt i lila

Vilken härlig dag jag fick idag! Solen har lyst, det har varit varmt och skönt ute så morgonpromenaden och trädgårdsarbetet på förmiddagen var som balsam för själen. I trädgården gick jag bara runt och plockade lite, planterade lite, märkte upp krukor och gjorde "infarten" till huset fin.
Efter en stilla fika med ostsmörgås och egen saltgurka fick jag besök av en av mina Eva-vänner. "Lekduken" åkte fram på köksbordet och sen skapade vi tavlor av all den uppdämda kreativitet som vi hade inombords. Under såna möten kommer man även fram till olika saker. Man pratar, berättar, reflekterar och drar slutsatser tillsammans. Man kommer framåt på nåt sätt av att möta människor. Speciellt de som man kan prata i förtroende med, öppna sig och bli behandlad med respekt trots att det man säger inte alltid är den andras åsikt eller slutsats.

I morse hämtade jag ett bidrag till den lila, lilla hörna jag har skapat i köket. Rödklöver frodas ännu vid dikeskanterna så jag plockade en hel bukett. Som passade alldeles utmärkt till det övriga lila. Tavla, soffdyna, kuddar...

Märk den lilla boken som ligger på mässingsbordet! Den fick jag idag av Eva. Den är lila och smälter in i omgivningen, den lilla pricken över i:et. Och den är full med funderingar. Som t.ex.:

Om himlen vill regna och din dotter vill gifta sig med en odåga, finns det inget medel i världen som kan förhindra någotdera.

Optiker till äldre dam: Varför har ni inte skaffat glasögon tidigare?
- Därför att jag inte förrän nu uppnått den ålder då nyfikenheten tar överhand över fåfängan.

En ung dam som hade bucklat till stötfångaren på en parkerad bil när hon försökte parkera sin egen fyllde i ett försäkringsformulär. En fråga löd:
Kunde föraren av det andra fordonet ha gjort något för att undvika en olyckshändelse?
Hon skrev: Han kunda ha parkerat någon annanstans.

Och så en liten tankeställare till var och en att fundera på:
Vilka skulle få vara kvar på jorden, om bara de perfekta skulle få vara här?

Höstmorgon +6 grader

 

 

SOMMAREN GICK SÅ FORT

Mitt på sommarens varmaste dag

jag stillnar och funderar ett tag.

Solen värmer sjön som glittrar och blänker,

jag stannar upp och tänker:

Först kommer våren, stark och obändlig

sen sommaren, just nu oändlig.

Men så en morgon är det höst.

Flyttfåglars vingslag känns i mitt bröst.

Får jag se dem igen?

Får jag vara med om det som kommer sen?

Inte ens lilla kaxig jag,

vet nånting om nån morgondag.

Så tack för de dagar som gått

och den som jag nyss har fått!

 

Avsked och avslut har alltid betytt

början och fortsättning på nåt nytt.

 

Jag väntar med spänning på vart livet ska ta mig...

 

Rose-Marie Calldin

15 september 2014

Min korallröda azalea

Den korallröda azalean som flammar i min trädgård i början av juni har överlevt i över 60 år! Den planterades någon gång på 50-talet då vårt område styckades upp till koloni-/sommarstugelotter. På den tiden var Knaphillhybrider vanliga (enligt en expert) så det är förmodligen en sån.
De första ägarna skötte nog om den men de som sålde hus och tomt till oss var totalt ointresserade av trädgård så jag antar att azalean fått klara sig själv de tolv år de bodde här. Något av de första åren borstade vi bort lite lavar från grenarna. Sen har inte vi heller gjort något speciellt. Inte ens gödning har den fått och den står helt allena mitt i gräsmattan.

Det lustiga är att jag nog inte sett en enda azalea i exakt samma färg, genom åren. Men det finns många som är ljusare och många som är mörkare.
Varje vår när den blommar på bar kvist fascinerar den människor som går förbi.

Jag har försökt så mogna frön av den men det har inte blivit något så jag har gett upp. MEN för tre år sedan så fick jag en riktig överraskning. I torvblocken en bit från azalean växte 5-6 små plantor! När man pratar om hybrider så är det vanligt att avkomman kan bli hur som helst. Men i år har två av de små självsådda buskarna blommat OCH DE HAR SAMMA FÄRG SOM MODERPLANTAN!

Den här azalean fick själv välja ställe för sina frön att gro. De fick den bästa omgivningen de kunnat få och därför fortsatte de växa. Nu har jag planterat en av de nya buskarna i ett hörn på tomten. Där ska den få stå orörd och växa till sig. När man sitter i nya växthuset och vänder sig om en av de första dagarna i juni då kommer man att se den här azalean flamma som eld, precis som moderplantan.

Hibiskusar för utomhusbruk

Hibiskusar är inte bara för inomhusbruk. Det finns frilandshibiskusar också. Just nu står Hibiscus syriaca "Woodbridge" i full blom ute i min trädgård. 

Stora knoppar som lovar fägring så länge värmen håller någorlunda nivå.

Utslagen blomma av "Woodbridge".

För några år sedan fanns även den här frilandshibiskusen ute bland mina övriga perenner. Det är Hibiscus syriaca "Ardens". Men den sa adjö för något år sedan.

Hortensior, individer inom samma grupp

Ibland ser man inte skogen för alla trän'!
I många år har jag haft en syrenhortensia i trädgården. Den har inte haft nån vidare bra plats så den har heller inte vuxit speciellt. I år framträdde den ur ett virrvarr av växter på grund av att vi gjort i ordning för vårt kommande växthus. Den var ju riktigt fin när man tittade på den med andra ögon. Just nu går dess pappersblommor i rosa. Så vackert!
Den vill vi se mer av. Från insidan av växthuset under kalla höstdagar.

Syrénhortensia - Hydrangea paniculata

På ett annat ställe i trädgården finns en annan hortensia - Annabelle. Med makalöst stora blomställningar. En del av dem är stora som människohuvuden! Inte konstigt att den blivit så populär. Blommorna varar hela vintern, blir bara tunnare och gråare och jag klipper bort dem först på försommaren när busken friseras inför en ny säsong.

Hydrangea Annabelle

En klätterhortensia klänger sig upp för planket ut mot gatan. Den är också vacker med sina kritvita blommor men är just nu överblommad. Precis som sammetshortensian och en del andra hortensior så har den småblommor i mitten och större blommor i utkanten på blomställningen.
 

Klätterhortensia - Hydrangea anomala ssp. petiolaris

Sammetshortensian slår de andra eftersom den inte bara ståtar med blommorna, den har ett otroligt vackert bladverk. Som sammet. Precis som namnet säger.

Sammetshortensia - Hydrangea aspera sargentiana

Sammetshortensia - Hydrangea aspera sargentiana

De flesta hortensior kan plockas in och torkas eftersom deras stora, platta blommor är tunna som papper och har ungefär samma konsistens.

Jag konstaterar att jag har fyra sorter av hortensia i min trädgård. Jag har liksom bara sett dom en i taget. Inte tänkt på att de tillhör samma grupp trots att jag har koll på det mesta i trädgården.
Men är det inte så man SKA betrakta och värdera liv? Att se varje individ för sig. Se olikheterna och styrkorna hos var och en. Vem vill egentligen vara "en i mängden". Vi vill väl alla lysa av vårt eget ljus, inte genom andra.

Chaga - mirakelsvampen

Nu har jag och sambon druckit avkok av chaga/sprängticka sen veckan efter midsommar. Morgon och kväll har vi tagit en dos, c:a 1 dl. Men nu är vi så pigga så vi har skippat kvällshutten. Vi måste ju få lite sömn också. Innan vi vaknar utvilade och färdiga för dagens utmaningar.

Bådas hår och naglar växer som sjutton. Mina naglar var lövtunna av psoriasis när jag började dricka chaga. Jag kunde inte ens klia mig med dessa tunna naglar. De hade även börjat lossna från nagelbädden och det spred sig neråt, neråt. Nu är naglarna lika hårda som de övriga som inte är angripna av psoriasis. Och de har börjat växa ut igen!

Nageln är fortfarande lite "porig" och nagelbädden "låg" men den har
börjat växa normalt igen och är lika stark som de naglar som inte är
angripna av psoriasis.

Det står på nätet att chaga botar nästan alla med psoriasis! Men man tror ju inte på det förrän man ser resultatet! Numera kan jag röra mig hyggligt också (jag har psoriasisartrit som sitter inuti kroppen på sen- och muskelfästen).

En bieffekt, som jag idag suttit och diskuterat med en väninna, är att vi har blivit av med suget efter socker och godis! Jag äter inte heller lika mycket eftersom jag känner att jag inte behöver det. Kanske har det något att göra med att chagan påverkar diabetes? Jag har inte diabetes men tickan har en massa bra effekter för kroppen så varför inte. En bekant som har diabetes har minskat intaget av medicin tack vare chagan.

Jag hade högt kolesterol innan jag började dricka chaga. Tickan tar ner detta värde så det ska bli intressant att mäta det igen, senare i höst.

Fortsättning följer. Jag ber alla som fått prova på chaga genom mig att återkoppla så jag bedriver lite egen "forskning" på den.
Som jag sagt förut: Det som är bra ska man dela med sig. Det andra kan man behålla för sig själv.

Sommaren bara fortsätter...

Att åka iväg två tjejer med varsin husvagn, ut i skogen för en liten lillsemester känns speciellt. Det är en tillfredsställelse att klara sig själv och inte alltid vara i behov av andra för att göra saker man vill. Lite jävlarannama krävs det och det är jag glad att jag överfört till båda mina döttrar. De sitter inte och väntar på att nån annan ska fixa för dem.

Kantareller fanns det knappt några men massor av flugsvampar. Det är tur att de inte går att äta för de är helt underbara där de lyser i den gröna mossan.

I år är det flugsvamp- och soppår. Varje dag har jag plockat några Karl Johan svampar, skivat dem tunt och torkat dem i solen på tidningspapper.
För sol har det varit alla fem dagar vi varit ute i skogen. Att kunna bada i september i en liten sjö i skogen är inget man förväntar sig men det har varit härligt att lägga sig i det mörka vattnet och flyta en stund varje dag.
Vi campar alldeles invid den här sjön och att gå ner till strandkanten och diska är vila för själen.

Vatten tillför så mycket till upplevelsen. Femåringar t.ex. har nåt att göra hela tiden.

Fiska, bygga sandslott men också samla pinnar, näver och bark till kvällens brasor. I år fick han en egen svampkorg och en egen svampkniv tillverkad av en pensel och en fruktkniv. Lycka är olika saker för olika människor!

Sambon och min andra dotter kom och hälsade på över helgen och vi hade ett par mysiga kvällar ihop. Sen drog de hemåt men vi andra blev kvar. Idag var vi tvungna att återvända till civilisationen igen. En del plikter kallar. - Varför ska vi åka hem? sa femåringen - Det är ju mycket roligare här!

Jag håller med. I skogen finns inga måsten. Vi vaknar upp till storlommarnas ödsliga ljud från en spegelblank sjö. Morgnarna är lite fuktiga och disiga. Vi upplever solen torka upp fukten som lagt sig under natten och sedan stråla från en blå himmel med sommarmoln. Jag sätter mig tillrätta i en stol med en kopp kaffe eller tar en promenad i skogen. Sen tar jag på bikinin för ett skönt dopp (eller badar näck när ingen tittar). Vi står ute och gör deg till pinnbröd och sen grillar vi dem över öppen eld. Vi går inte och lägger oss förrän det är kolsvart ute. Vi somnar i total tystnad till samma storlommar som väckte oss på morgonen för att sen vakna till på natten av en ugglas skrik.

Jag saknar det i samma stund som jag åker därifrån!

Just idag är jag stark...

Får man känna sig nöjd med sig själv? Klart man får! Fast man borde göra det lite oftare. Att tycka om sig själv och vara nöjd med den man är påverkar omgivningen också. Man blir ju så glad och positiv då.
Jag har fixat så mycket idag. Runt den lilla nyplanterade korallröda azalean bakom kommande växthus sitter nu fem olika alunrot. Alla i olika färgnyanser.

Ärternas torra stänglar är bortrivna. Mogna tomater och gurkor plockade. Jag har klippt bort överblommade blommor på den mörkt röda dahlian "Arabian Night". Den får ju fler blommor då. Ihop med vita, mjukt luddiga lammöron eller gråaktiga växter som pärleternell, ulleternell eller malört får man en bukett som kan mäta sig med floristernas. Därför har jag den kvar trots att knölarna fordrar inomhusförvaring under vintern.

Jag har grävt upp en liten buske vita vinbär som stått i fel rabatt och inte vuxit mer än någon centimeter på två år. Nu står den i en kruka med fin jord och väntar på att planteras på rätt ställe.
Så har jag säkrat fortbeståndet av grönmynta till nästa sommars mojitodrinkar genom att dela plantan och göra fler av den. Kloning.

Under rosenpionen hittade jag några blåsvarta frön som jag sådde och tigerliljorna får smålökar i bladvecken. Jag har sått många såna idag, både av den gula och den orange. Bara för att de är så vackra. Varför heter de tigerliljor förresten? De är ju inte randiga utan prickiga så de borde heta leopardliljor. Men det namnet är ju redan upptaget av en av de vackraste växter jag vet.

Leopardlilja - Belamcanda chinensis

Tigerliljor - Lilium lancifolium

Jag har märkt upp tidigare omärkta växter med etiketter så att man ser vad det är för växt i krukorna.
Efter att ha haft tankar om att lägga ner trädgården, flytta etc. så har jag fått tillbaka mitt liv som det var förr. Före sjukdomarna för elva år sen. Jag är inte frisk men jag har lite mer energi och är lite mer rörlig. Det kan jag tacka chagan/sprängtickan för! Nu har jag druckit avkok av den sen efter midsommaren och den gör underverk med kroppen! Ingenting är omöjligt längre och jag har t.o.m. börjat planera för framtiden för första gången på länge. Förut var jag fullt upptagen med att klara dagarna, en efter en.
Man kan nog säga att mitt stora intresse - växterna - är de som helat mig. Kanske har de gett tillbaka lite av den kärlek jag gett dem under de tjugo år jag "varit med trädgård".