Summa sidvisningar

söndag 31 december 2017

Nytt år, ny längtan.

Nu går snart 2017 till sällare jaktmarker. Egentligen är det väl inte året som sådant som vi saknar och "begraver". Det är ju för sjutton sommaren som vi sörjer! Den svunna värmen och grönskan. Det är ju den vi väntar på när klockan slår tolv den 31 december. Ett pånyttfödande som heter vår. Vi längtar till blommande krokusar och snödroppar. Vi längtar till koltrastens sång från trädtoppar och så småningom gökens "kokoande" vid midsommartid. Vi, säger jag, men kanske är det bara jag som har de här drömmarna?

Drömmar är egoistiska. Sambon drömmer kanske om att ligga i vårt badkar en varm sommardag...


Jag kanske drömmer om solvarm sand på vår alldeles egna strand...


T.o.m. en sommardag med hällregn känns som underbar om man jämför med veckans slask och blask och dagar då solen inte ens går upp.


Vid dammen har vi haft många mysiga stunder. Där har vi intagit frukosten många morgnar. Där har vi tagit många gin och tonic efter väl förrättat värv, som det heter. (Ibland även efter oförrättat sådant.) Där har vi ätit kräftor medan skymningssvärmare och trollsländor fladdrat runt våra kroppar.


Vintern kommer senare, några veckor inpå det nya året nuförtiden. Vi har vant oss vid det. "Same procedure as every year"! Och då får vi skynda att ta fram skidorna om vi ska hinna att ta en tur på åkrarna intill. Eller skridskorna för dem som klarar av att stå på två medar.


Men jag, som lever för sommaren, jag "står ut" för jag vet att det kommer nya vårar. Redan om några veckor börjar jag plantera frön. De frön som fordrar en lång växtsäsong för att hinna ge frukter innan sommaren är slut. 


Gott Nytt År, önskar jag er alla! Oavsett vad vi längtar efter så hoppas jag att alla era önskningar slår in. Gör de inte det så förlora inte hoppet. Då tar man nya tag och försöker omigen. Har man inte försökt så kan man inte vinna något! Jag tror på att "trägen vinner".



fredag 29 december 2017

Disiga morgnar och snygga killar


Mornarna nu har varit mörka och disiga. Solen vill inte vakna och inte heller jag. Ligger hellre kvar i sängen och spelar några spel på telefonen medan jag undrar om det verkligen är dags att gå upp. Det är ju så mörkt ute! Men hunden ska ju ut och få lite frisk luft och jag får väl se det som en förmån att jag också får lite nytt syre i mina lungor. 
Att gå ut vid halvniotiden på morgonen med reflexväst på, säger inte det lite om vädret?!
Väl nere vid Mälaren så ser jag ett gäng storskrakar  guppa på vågorna och i viken vid badet ligger ett 20-tal sångsvanar och skriker efter vår. De flyttar inte längre än de behöver.

Att göra livet ljusare än denna veckas decembermorgnar är ju mitt eget problem, så jag ser till att det finns nåt roligt att se fram emot. I onsdags var vi bjudna till ett par vänner på middag och igår hade vi ett par andra vänner hemma hos oss. Jag gjorde lite tapas, bl.a. Ernst Kirschsteigers "blyga oliver". Det är smördeg med kalamataoliver inlindade i lufttorkad skinka med en klick getost och lite rosmarin på. Som man ringlar lite honung över och sen nyper man ihop smördegen till små knyten och gräddar. En hit!

     

Mellan middagarna tittar vi på bra tv. Som oftast är inspelad för att vi ska slippa reklamen och även slippa "slötitta"". När man väl sätter sig framför tv:n ska det vara nåt värt att se på, tycker jag. Under tiden tar jag fram det nyköpta reflexgarnet och virkar pannband på beställning:
"On a farm, in a barn, feeling lonely but I got some yarn..."


I eftermiddags kom en av mina döttrar och hämtade mig för en överraskning. Överraskningen var bio: 


Bara hon och jag och en härlig film med både sång och dans. Behöver jag tala om hur jag njöt av stunden? En mor-dotter-grej, då tiden stannar ett tag och man inser hur bra man har det. Att känna den där oförbehållsamma kärleken och att veta att man är älskad tillbaka, att bara vara med varandra och njuta av stunden. Det blir vi aldrig för gamla för.

Att Hugh Jackmans och Zac Efrons ansikten och kroppar dök upp lite då och då på filmduken förtog inte stämningen, de tillförde upplevelsen ytterligare lite till!

  

Kom hem till sambon och insåg att programmet om George Michaels liv precis slutat. Men utvecklingen går framåt så vi laddade ner programmet och grottade ner oss en stund med gamla minnen:
"Careless whisper"
"I knew wou were waiting"
"Last christmas"
"Don't let the sun go down"
och några till...


Och så favoriten av dem alla "One more try". Jag lät sambon spela upp den på telefonen för jag hade glömt bort melodin tillfälligt men konstaterade genast när de första tonerna klingade att jag kanske inte ska lyssna just nu. Tårarna trillade nerför mina kinder...
Det känslosamma programmet om George Michael och hans musik hade öppnat känslorna på vid gavel! Så en annan dag ger jag låten "ett nytt försök"... 








tisdag 26 december 2017

Annandagsregn


Hemma på våra breddgrader så har det regnat från och till i två dagar nu men bara man kommer några mil norrut så blir det lite mer vinterlikt. Idag var det grått, grått, grått...
Men vi packade mackor och kaffe och drog iväg med bilen. Så där som vi gör ibland, planlöst. Det är så mysigt att åka runt och se andra vyer ibland. Mestadels håller vi oss till ensliga skogsvägar för de är lite mer spännande. Där vet man aldrig vad som kan dyka upp.


Vid ett gammalt sandtag stannade vi och fikade. Inte för att omgivningen var den finaste men man såg ju långt. Inte en älg, varg eller lodjur skulle kunna ta sig förbi obemärkt. 
Men idag intet liv. Inte ens en liten fågel.

Mickel räv HADE i alla fall gått där, det såg jag på spåren. 


Skogens konung också.


Men så insåg jag att spåren satt för tätt. Det var nog samma Mickel som gått där någon dag tidigare när det varit plusgrader. Även små ekorrtassar blir ju stora som lodjursspår när det töar. Om det fortsätter töa så kommer man säkert att tro att en yeti gått där i ödemarken. Fast det bara var lilla jag på upptäcksfärd med kameran.

Trots att vi inte såg några vilda djur under vår utflykt så var den mödan värd och i våra magar ligger nu kaffe och goa hårda mackor med smör, kaviar, skivad kall potatis och dill i en salig blandning.

lördag 23 december 2017

Dan före dopparedan


Nu har mörkret sänkt sig, den här sista dagen innan tomten kommer med julklappar till alla som varit snälla. Jag har gjort så gott jag kunnat och tycker nog att jag förtjänar något paket i alla fall. Faktiskt så har jag redan fått ett!

1:a, 2:a och 3:e advent är avverkade, lucia likaså. Men min gamla lucia från 1940-talet fortsätter att sprida ljus över vårt hus även efter den 13:e.


Nästan allt är klart inför julaftonen. Skinkan är griljerad, sillen inlagd och bordet dukat för tio personer.


 Min mormors ljusstake, som numera är min, står på bordet och väntar på att få ljusen tända. Den här ljusstaken i glas består av åtta delar varav fyra kan fyllas med vatten och dekoreras allt utifrån kreativitet. På julen fylls den med mossa, lavar och granskott och på sommaren med blommor och blad från trädgården. 


Vad vore en jul utan tomtar. De gamla godingarna som följt med år från år är de mest älskade.


I hörnskåpet från svärföräldrarna som jag målat vitt står en av mina mysiga tomtar. Han lyses upp av ett elektriskt ljus som ljuset fladdrar så där hemtrevligt på. Ett fynd från Myrorna i Örebro för något år sedan.


Vi har bara oäkta granar inne numera. De kan användas år från år och barrar inte. Vill man absolut ha lite grandoft kan man ju bara ta in några kvistar och sätta i en kruka.


Eftersom jag pyntar till första advent så har vi gott om tid att njuta av julpynt och ljus. Jag har provat lite olika recept under december. T.ex. på saffransskorpor. Vanliga, sockerfria och veganska. Jag har även gjort veganskt naturgodis, kola och chokladfudge, bakat fröknäcke m.m. Inte för att jag måste utan bara för att det är roligt.


Det har även funnits tid till en del restaurangbesök på stan och igår besökte vi Karlsgatan 2 för att titta på de naturfotografier som är utställda där. Efter det kopplade vi av med en middag på Choys innan vi åkte hem.

I morgon ska jag tända den här ljuslyktan från 50-talet. Den har stått på spiselkransen till morfar och mormors öppna spis under alla mina barndoms jular. Försedd med tomtemotiv av Jenny Lindström lyser hela "tomtegrottan" när man tänder den. Det här ljuset är extra värdefullt för mig och jag tänder det bara en stund under julmiddagen varje år. Det ska ju räcka många jular än, har jag tänkt!


Nu återstår bara att checka av att tomtekostymen med tillbehör finns redo tills i morgon eftermiddag och att säcken innehåller en klapp till alla närvarande. Tänk om man skulle glömma nån, vilken fasa!





fredag 22 december 2017

En värld fylld av kristaller


En vintermorgon behöver inte innehålla så mycket snö för att vara vacker. Det räcker med att temperaturen går ner några grader under noll för att det ska gnistra om vartenda grässtrå. Tittar dessutom solen ner från en klarblå himmel så sprakar det om naturen.


Nyponen har fått ett frostigt skal som om någon julpyntat dem med florsocker.


Jag sätter mig ner på huk med kameran för att få med ett helt vanligt gräs på fotot. Bara för att det glänser så vackert i solen. Denna årstid gäller det att se de små fina tingen i vardagen för att stå ut till i vår.

Ett älggräs står som en stolt isdrottning med kristallkrona på huvudet vid dikeskanten.


Idag tog hunden och jag "hemliga vägen" i skogen intill, som bl.a. går i tät terräng med mysiga tunnlar av sly och träd. Och där, längst bort i tunneln, ser man ljuset!


Inne i skogen rådde tystnad och mörker men så var vi ute i ljuset igen. Nere vid Mälaren klirrade isen mot stranden som julklockor.


Hunden och jag lämnade kylan för en välbehövlig frukost i värmen i vårt lilla hus. Därinne var det medelhavsvärme. Elden i braskaminen knastrade hemtrevligt och i ett av rummen mognar citronerna så sakteliga. Vilka kontraster!







söndag 10 december 2017

Vita flingor i luften



Nobeldagens morgon bjöd på snöfall. Har ni tänkt på hur tyst det blir ute när snön faller? Det är som om allt stannar av bara för att vi ska koncentrera oss på de fallande vita stjärnorna. Precis som stjärnorna i himlens alla galaxer finns det inte en som är lik den andra. Var och en är unik. 

Det är visserligen inget unikt med lite snö i trädgården i december men plötsligt ser allt så annorlunda ut. Lite ödsligt på något sätt. Men i det släta, vita så sticker det upp saker. Spännande! När jag tittar ut genom fönstret så ser jag en påfågel i rabatten. Den fick liksom nytt liv av lite pudervitt på vingarna.


Under äppelträdet står bänken av två gatstenar och en ekplanka och bordet av en betongplint och ett rabarberblad i betong. Väntar på trötta äppelträdsbeskärare som vill ta en fikapaus.


Dammen, som annars omges av prunkande grönska, ser naken och kal ut och en tunn isskorpa har lagt sig på den grunda delen. Jag kan se våra fem fiskar sakta simma runt i det krympande utrymmet. Jag antar att de väntar på bättre tider. Precis som jag.


Utefter husväggen är förra årets björnbärsrankor uppspända. De som bar bär i år. Förra året dignade det av saftiga, svarta bär. I år fick vi kanske tio! Till ett av mina vårliga arbeten i trädgården hör att ta bort de grenar som bar frukt under året som gick och binda upp de nya som vuxit fram under samma år. Med tanke på hur många nya grenar som visat sig så blir nog 2018 ett bra björnbärsår. 


På planket hänger ett snöigt stilleben. Ben som stillnat och stelnat. En hjortskalle med horn som jag hittade på Ängsö för många år sedan. Hjorten hade trasslat in sina horn i ett fisknät och troligen avlivats av jägare. När jag hittade skallen så hade naturen gjort sitt och bara de vitnande knotorna var kvar.


Skulpturen som liknar Olof Palme har fått en gloria i vitt.


 Det vackraste i min vinterträdgård är väl de snötyngda städsegröna växterna. De som har bråttom och som redan i år har bildat stora svulstiga knoppar för att försäkra sig om yppig blomning nästa år.


Att döma av mängden knoppar på rhododendron och azaleor så blir det ett färgglatt 2018.


 Längst ner i trädgården, mot söder, har vi röjt bort blomsterhallon som invaderat ett antal rhododendron. Nu är t.o.m. rötterna bortgrävda så jag hoppas att "roddisarna" nu får plats att sprida ut sina grenar. Nästa år får jag ingen blomning för plantorna är kraftigt beskurna, någon ända ner till ett par decimeter. Men under sensommaren och hösten så har nya ljusgröna blad tittat fram så de gillar verkligen att få ta lite plats efter åratal av mobbing.

Den här fick en stor, rund kullersten till granne.

Under snötäcket ligger en gubbe och sover. Han verkar tycka att det är skönt att få vara ifred. Om så bara för en dag.


De sista mogna blåbären plockades in så sent som i november. Då hade inte alla fått den där mogna isblåa färgen än så frosten och kylan fick ta de som var kvar. Kanske kommer de att hamna i en fågelmage i vinter? Så kommer de till nytta.


Döm om min förvåning när jag kom till rabatten intill husväggen, mot väster. Där har kejsarolvonet börjat blomma! Det brukar blomma tidigt på året. Men 2017 är ju inte ens slut!
Kanske är det de glödande solnedgångarna i väster som väckt känslor?  


Året går mot sitt slut men det blir nya vårar. Sån är tidens gång. "Må allt ditt ogräs bli till vildblommor" står det på en skylt i trädgården. De flesta av ogräsen ÄR väl vilda blommor! Eller rättare sagt så är ogräs växter som växer där man inte vill ha dem. Hur som helst, alla ligger de där och väntar på en ny vår. En del av mina växter kommer inte att överleva vintern, andra har precis börjat etablera sig och kommer att frodas när våren kommer. Livet är oförutsägbart. Och spännande. En slags längtan bor i mitt bröst. Det är nog bara vårsolen som kan skölja bort den...


lördag 9 december 2017

En årsstjärna i julklapp?


Ge dig själv eller en vän en annorlunda julklapp 
- en årsstjärna! 

En årsstjärna betyder att jag tar ett tarotkort för alla tolv månaderna under 2018. Korten ger dig råd/vägledning månad för månad. Du får den information som du behöver just då. 

Jag vill gärna ha ett foto som jag kan meditera över när jag lägger en årsstjärna. Vill du ge bort en årsstjärna till en vän så vill jag att du skickar ett foto på den personen.

Jag tar 150 kr för att lägga en stjärna om du beställer och betalar före 17 december. 
(Ord. pris är 200 kr.) Jag har swish!

Om du är intresserad så väljer du något av följande alternativ:
1. Ett pm på Messenger
2. Ett mail till cre8ingbyrosemarie@gmail.com
3. Ett sms till 070/6058912

Rose-Marie Calldin
Båtstigen 2, Västerås
070-605 89 12
cre8ingbyrosemarie@gmail.com