Summa sidvisningar

tisdag 28 juli 2015

Heldag i Salatrakten

Vad jag hade sett fram emot den här dagen! En hel dag hos två trädgårdsamatörer, Monika  och Agneta i Salatrakten. Det var tur att vi inte ställde in p.g.a. regnet som skulle komma för det varade bara några timmar under förmiddagen medan jag satt och fikade hemma hos Monika. Trädgårdsrundan före fikat skedde i regnkläder, efter fikat kunde vi lämna dem inomhus.

Monika har samlat på sig en hel del dagliljor under åren. De finns lite överallt i trädgården. 

  

Två praktfulla eryngium, den silvervita taggiga Miss Willmotts Ghost och den mjuka, blå "alpina".

  

Prickklockor är duktiga på att sprida sig, både med frö och med rötterna. Men jag kan inte vara utan dem. Inte Monika heller tydligen. Speciellt inte om de ser ut så här:

Campanula punctata. Fylld.

Campanula punctata Pink Octopus

Monikas nya favoriter är ormbunkar. Som finns i en mängd former och färger. Som t.ex. denna silvergrå sort.


Jag upptäcker många fina clematis. Jag själv är speciellt förtjust i texensis, de lite "köttiga" sorterna med små blommor som påminner om liljor i formen. Den vita med vinröd utsida är Princess Kate. Den blå är Rooguchi.

  

Naturligtvis finns det frösådda clematis hos Monika. Hon är en hejare på att
fröså allt mellan himmel och jord. Inte minst små alpiner. Den här clematisens
blomma öppnar sig inte mer än så här. Thats it! Men håll med om att den är
speciell.

Vi åkte vidare till Agneta i Vittinge. Där fick vi kaffe och hembakad kladdkaka med vispgrädde. 

  

Några av mina favoriter är primulor. Vid ingången till Agnetas hus möttes jag av två olika florindae. En gulorange och en orange med röd utsida. Jättehöga. När vi lämnade Agneta så hade jag en hel del olika primulor med mig hem! Agneta är också en hejare på att fröså!

  

Hela tiden så hittar man växter man inte trodde fanns. Agapanthus, känner man ju till. Afrikas blå lilja, finns även i vitt. Men att det fanns en perenn sort som är härdig i vårt klimat, med små blommor det visste jag inte. 30 cm hög kanske.


Rhomneya. En buskvallmo som blir jättehög om man får den att trivas.

Parasenecio forrestii, en spjutkakalia. Vem har hört talas
om den?

Thalictrum fanns i olika former hemma hos både Monika och Agneta. Inte visste
jag att det fanns 2-metershöga! Den här vackert blålila heter difficiflorum och är
c:a 50 cm hög.

När man är ute på såna här utflykter händer något i min kropp. Jag blir glad av att vara tillsammans med trevliga vänner och inspirerad av alla intryck. Jag liksom skuttar hem och vill bara sätta igång med mitt eget trädgårdsarbete. Det blev inte riktigt läge för det efter en sån här dag då jag åkte hemifrån vid nio och inte kom hem förrän efter åtta. Men i morgon då är jag igång igen. Jag hade ju en hel del nya växter med mig hem som ska ner i jorden. Vi trädgårdsgalningar vi får aldrig nog!


måndag 27 juli 2015

Björnbär

För dem som inte har tillgång till färska björnbär så är dessa nattsvarta bär en riktig lyx. Under många år köpte vi dyra burkar med björnbärsmarmelad till sambons helgfrukostar som bestod av rostade smörgåsar med smör, ost och björnbärsmarmelad som extra pålägg.

När jag "blev med trädgård" hade jag först ingen tanke på att jag kunde odla och själv "marmeladisera" dessa saftiga bär. Efter ett antal år så fick jag en björnbärsplanta av en snäll granne. Det hann knappt bli några bär på den busken för den sargade mig hela tiden. Dess krökta taggar tog tag i tyg likväl som hud. Den grävdes upp och utrotades till sista blad innan den hann göra för djupa intryck i min lekamen. 


Alla som har varit söderut har säkert träffat på denna taggiga skönhet. Den gömmer sig i varje dike och snår och river oss med sina lömska taggar. Ska du ut och kissa på någon parkeringsplats i den östgötska skärgården så ta på dig stövlar! Björnbärsplantorna älskar dikesrenar och slänter. OCH din bara hud!


Jag fick en taggfri björnbärsplanta från en annan snäll granne. Vårt hus ena sida består av en stor gavel. Där behövdes något yvigt. Typ björnbärsrevor. Det tog något år innan plantan hade etablerat sig i denna torra rabatt. Men sen satte den fart. Förra året var grenarna översållade med vita blommor. Vi fick många kilo bär på den plantan. 


I naturen så förekommer både vita och rosa blommor. Så även i trädgården bland de taggfria björnbären. De går i nyanser i både vitt och rosa.

Björnbär beter sig likadant som hallon. De blommar och bär frukt på de grenar som bildades året innan. De klipps bort på hösten när bären är slut och de har gjort sitt.


Just nu är det bara kart på björnbärets grenar, men de mognar så sakteliga. Det bästa med björnbär är att alla inte mognar samtidigt. Man kan plocka dem hela hösten. Godast är de om de släpper från fästet direkt. Då är de som sötast.

Sen är det bara fantasin som sätter gränserna. Ät dem färska, gör saft, marmelad, sylt, frys in dem till dekoration m.m. Passa dig bara för björnbärets starka färgämne! Det har nog förstört många blusar och handdukar genom åren. Färgen är jättesvår att få bort. Men smaken kompenserar! 

Ibland går utvecklingen bakåt. Det blir liksom inte bättre.Någonting får stå tillbaka för något annat. Men att slippa sönderrivna armar och ändå få en skörd med söta, saftiga björnbär det är väl ändå utveckling åt rätt håll? Eller har jag missat nåt?


söndag 26 juli 2015

Lördagseftermiddag


Precis när regnmolnen började hopa sig och ovädret närmade sig våra breddgrader så knallade vi iväg till några grannar för att äta grillmat och umgås. Mannen i huset, Alois, hade förberett maten. Hemgjorda cevapcici, tjocka revbensspjäll, chorizo och grillade grönsaker. När jag såg mängden mat så undrade jag om det var fler än vi inbjudna? Åtta till tio personer hade lätt kunnat äta sig mätta på den laddningen! Men vi gjorde vad vi kunde för att hjälpa grannarna bli av med maten... 

Trevlig och hjälpsamma grannar är guld värda!

Direkt när man kommer in i deras trädgård ser man att där bor människor som tycker om blommor och växter. Vid en husvägg vräker sig en illröd klängros ner över panelen.


Vid husknuten möts vi av en ljuvlig doft. Där har liljorna spridit sig och står nu i sin fulla prakt.

Lilium regale

Deras färgglada hortensia blommar i färger från lila till blått. Av dessa generösa människor har jag fått några sticklingar av just den här busken. Som tur är rotade sig alla så nu har jag en pytteliten buske själv. Med små blomknoppar i. Få se vad de får för kulör?


Anja har glimten i ögat. Hon lät inte regnet som sen kom avskräcka sig. Hon satte en duschmössa över sitt nylagda hår för att skydda frisyren och så gick vi ut för att plocka hallon till tårtan. Tidigare hade hon bakat ett sockerkakshjärta. Det spritsade hon grädde på. Mellan gräddränderna lade hon blåbär, jordgubbar och våra nyplockade hallon. Behöver jag säga att det var mums till kaffet!


Vi gick hem i den mörka natten med paraplyerna uppspända. Det hade regnat kraftigt under kvällen. Både sambons, mina och hundens fötter dröp av vatten när vi till slut kom in i stugvärmen hemma. Vad gör det att det regnar när man sitter ute under tak och frossar i både mat och dryck. Trevligt sällskap gör också sitt till att man glömmer att vädret kanske inte alltid är det bästa.


torsdag 23 juli 2015

Skördetid

Nu är det skördetid. Idag plockade jag 17 dl hallon och frös in i små förpackningar till vinterns sylt och som färska bär till morgnarnas fil. Igår var ett par grannar på besök. Vi fick dill som jag hackade. Stjälkarna sparade jag till inläggning av den smörgåsgurka som vi brukar göra varje år. Jag stöttade och band upp tomaterna i växthuset. Oxheart och 2-kilos. Jättetomater som verkar trivas i växthus istället för på friland. De är redan mer än 1 dm stora. 


I växthuset har jag även gurka. Chinese Schlangen. Långa, smala gurkor. Idag skördade jag den första. Krispig och jättegod!


En melon, en liten ynklig planta inköpt på Plantagen för någon månad sen sprider sig som kvickrot inuti det varma växthusklimatet. En gång för något år sedan odlade jag en melon utomhus mot bodväggen. Jag lyckades få en enda melon som mognade vidare inomhus efter skörd. Den var söt och jättegod. I växthuset kommer det att bli fler!


I växthuset mognar även chili "Christmas Bells" en efter en. Jätteträdet från 2014 ger en jätteskörd i år.


Ärtorna Blauwschokker når över mitt huvud nu. Jag älskar ärter och tar de "matade" varje dag och äter dem precis som de är. Krispiga och fräscha.


I trädgården finns en hel del som går att äta och jag bestämmer mig för att göra en 20-ingrediensers middag till sambon och mig. Jag har gjort såna förut och det är verkligen mindfulness att äta dem. Man äter varje ingrediens för sig och smakerna kommer till en, en och en efter varje tugga. Framför allt är det en fröjd för ögat att äta på det här sättet. Det ser komplicerat ut men är hur enkelt som helst. Man tar det man har i kylskåpet och skafferiet och lägger upp ingredienserna som man behagar.


Det här kallar jag "solens mat". För att det är så nyttigt att få i sig så många ingredienser. De flesta av dem är raw food, direkt från trädgården. Ekologiska, färska, fulla med vitaminer och mineraler...


Vad passar bättre till "solmat" än "Solens vin"! Bo Hagström har verkligen lyckats välja ut ett vin som är gott. Riktigt gott!

"20-ingrediensers mat" som den såg ut just idag:
Gurka
Tomat
Persilja
Gräslök
Ärtor
Morötter (hyvlade)
Ängssyra
Plocksallad
Machesallad
Rödlök
Rättika
Gurkört
Rosblad
Styvmorsviol
Ringblomma
Fefferoni
Smörgåsgurka
Tranbär (torkade)
Aprikoser (torkade)
Ostskivor
Brödsticks m. smak av basilika och tomat
Kronärtsskocka (kokad i saltat vatten 40 min)
Smör och flingsalt att doppa kronärtsskocksbladen i.
Paprikasnacks med fyllning av Cantadou färskost med pepparrot, blandat med gräddfil och ajvar relish. Ugnsgräddade i 15-20 minuter. 

Recept är till för att göras om så det passar ens egen smak. Gör din egen "solmat". Ta det du har hemma. Märkvärdigare behöver det inte vara. Det är mångfalden som gör det. Jag lovar, du gör succé, vad du än lägger på tallriken. Man äter med ögat, inte med magen!



onsdag 22 juli 2015

Chapeau de Napoleon - Napoleons hatt

"Regntunga skyar vartän jag ser..." Så sjöng Zarah Leander på den "stenkaka" som jag som barn lade på min och systers gröna vevgrammofon. Visst är det regntungt men det faller inte så mycket regn. I alla fall inte där jag bor. Men gråa och mörkblå moln hopar sig runtomkring. Jag går ut med kameran i näven för att ta några foton på Chapeau de Napoleon. Det blir flera foton men även en hand full med utslagna rosor som doftar helt underbart. P.g.a. vädret kan jag ju inte sitta utomhus och lukta på mina blommor hela dagarna så jag tar in dem istället. Blandar dem med lavendel och låter doftslingorna föröka sig i köket. 


Den här rosen har en underlig historia. Den sägs ha hittats på en klostermur runt 1820 i Fribourg i Schweiz. Namnet fick den p.g.a. dess knoppar som har en viss likhet med Napoleons trekantiga hatt. Knopparna ser helt sjuka ut, som om de drabbats av något virus. En mutation?



Vad gör det att den är lite annorlunda? Är vi inte alla det? Dåliga kopior är inget att stå efter. Det ska vara äkta vara. Den här rosen är lika äkta som någon annan. Den bestämde sig bara för att prova på en annan skepnad för att se hur den skulle tas emot av omvärlden. 


Jag är ingen rosälskare men den här kunde jag inte vara utan. Jag köpte den på Zetas trädgård för många år sen. Varje vår så retar den mig med sitt spretiga växtsätt och varje vår klipper jag in den och formar den för att passa in i min trädgård. När den sen slår ut så kan ingen trädgårdsbesökare missa den. Om inte dess stora, fyllda blommor drar ögonen till sig så bedårar den dig med sin doft. Den är helt makalös.


Napoleons hatt är en buskros som blir c:a 1,5 meter hög. Det är en s.k. mossros, en centifolia syn. cristata. Den är härdig upp till zon 5 och remonterar inte. Doften betecknas som "medium" till "stark". Jag skulle vilja säga riktigt stark. När jag sänkte mina näsborrar i rosens regnfuktiga bladverk i morse, då blev jag nästan bedövad av doften. Kan det lukta mer ros!

Det är lätt att bli förförd av den här rosen. Den har så många olika sidor, från den outslagna knoppen tills dess att de körsbärsrosa blombladen blivit ljusrosa och landat i drivor på marken under den taggiga busken. Sen får man vänta ett helt år igen. Men den som väntar på nåt gott...



fredag 17 juli 2015

Min nya liljerabatt

 

En liten idé grodde i mitt huvud under försommaren. Söderrabatten blev jag aldrig nöjd med så varför inte passa på att göra om den när vi skulle måla den sidan på huset. Som ni kommer ihåg så var läget för att måla inte det gynnsammaste då. Under några få varma dagar hann sambon tvätta av väggen men målningen fick vänta i flera veckor p.g.a. det dåliga vädret. Då passade jag på att gräva bort nästan alla växter i den rabatten. Jag sparade bara ett vitt löjtnantshjärta på ena sidan och ett vanligt löjtnantshjärta på den andra. Jag hade en plan! Rabatten skulle bli en fristad för många av mina liljor. Det är rätt praktiskt att ha växter av samma slag bredvid varandra. De fordrar ju samma skötsel.

Jag är inte förskonad från liljebaggar men här räcker det med att kasta en blick när jag går förbi så ser jag de röda marodörerna. Och krossar dem mellan mina nypor. 


Har du lyssnat på vad de har att säga någon gång? Ta en liljebagge och håll den intill örat och du kommer att höra hur den ber om förskoning. Jag gjorde det en gång men gör inte om det igen. Jag får så dåligt samvete!
Nyligen fick jag höra att det finns ett bekämpningsmedel mot liljebaggar som heter Calypso. Det sägs vara bra och håller baggarna borta från våra liljor. Men än så länge så klarar jag mig utan. Jag bekämpar dem hellre "mekaniskt".

Här kommer ett urval av de liljor som blommat ut och som blommar just nu i den här nya rabatten.




Grand Cru


Lilium pumilum - Korallilja

Arabian Night

I år är alla liljor flyttade och i rabatten finns massor med små självsådda liljor som jag hittat i mina andra rabatter. Nästa år när de etablerat sig ordentligt så förväntar jag mig en prakt utan dess like. En liljeexplosion! En Trädgårdsamatör måste ha tålamod men blir ibland rikt belönad när allt funkar som det ska. 

När det gäller mina trädliljor, de som kan bli 1,60 m höga, så behöver jag inte vänta så länge. Två av de jag köpte i fjol har gått i knopp. Enorma knoppar. Jag väntar med spänning på resultatet.

Antingen blir det här en Altari eller en Satisfaction. Det är de enda träd-
liljor som jag hittills skaffat. Men jag lovar, det blir fler...