Summa sidvisningar

måndag 31 december 2018

Änglahjärtat - en butik fylld med "godis"!

Nyårsafton är en perfekt dag för att köpa lite presenter till sig själv och sen önska sig ett riktigt Gott Nytt år. Vart åker man då? Jo, till Kärsta och Cathy Bäcks butik Änglahjärtat. Där finns det saker att välja på!


I Cathys hus, i garaget, har hon prylar för inredning inom- och utomhus. Där hittar man även saker att göra egna dekorationer med. Precis som hon själv brukar göra. I butiken finns nämligen massor med saker som hon gjort själv, eller satt ihop och designat själv. 
Nu till nyår fanns det jättefina julgrupper med blommor, band och "fluff".






Vackra band och spetsar finns att köpa i metervara.


Jag hittade en liten nyårspresent till min syster och så plockade jag ihop lite små detaljer som jag ska göra vackra blomsterdekorationer med. Sen när julen är över och man vill ha lite annat än tomtar och mossa.





söndag 30 december 2018

En gammal julgransmatta...

Jag hade en gammal julgransmatta kvar efter mormor och morfar. Jag har använt den många jular men i år tänkte jag göra mig av med den. Den var fläckig av rost från läckande julgransfötter. Hade åkt in och ut i jullådorna i boden under några år. 
Jag frågade först syrran om hon ville ha den. Hon hade liksom första tjing. Hon tittade på den och sa: Nej, den är ju så fläckig! 


Så länge jag kan minnas hade denna matta i juteväv legat under mormors och morfars gran. Jag skulle tro att mormor broderade den någon gång på 50-talet. Kanske när de 1953 flyttade in i ett stort hus på Brandthovdagatan där de fick plats med en stor gran. Eller kanske t.o.m. ännu tidigare, i lägenheten på Norra Ringvägen 20 b?


Jag gick hem och funderade. Kunde jag göra mig av med den? Nej, det kändes lite svårt. Inte förrän jag uttömt alla sätt att göra den fin igen. Om den skulle kastas så spelade det ju ingen roll om den gick sönder i tvätten så jag tog en chansning.Tack gode Gud for Vanish! Jag sprayade medlet rikligt på fläckarna, satte tvättmaskinen på 40 grader och tryckte på "On-knappen". Det fick bära eller brista.

När tvättprogrammet hade gått klart så tog jag ut julmattan. Nyfikenheten var enorm. Skulle den ha klarat dagens "moderna" tvätt? Absolut! Flera av fläckarna var borta och de som fortfarande fanns kvar var betydligt blekare än innan. Nästan som ny...

Men! Tvätten hade tagit kål på några sköra trådar i juteväven. Fasiken också! Men som den perfekta husmoder jag är så kan jag faktiskt stoppa en strumpa. Så ock även en jutematta.


Wohoo! Hålet var lagat. Nu återstod bara att försöka dölja det. 
Jag funderade en stund. Röd filt borde vara perfekt. Ett hjärta kanske? Som visar hur mycket jag älskar denna gamla julgransmatta. Och mormor...

Ett hjärta klipptes ut ur en bit röd filt och klistrades över hålet med textillim för att det skulle ligga kvar när jag sen sydde fast det. Med små stygn av röd tråd runt kanterna sydde jag fast det röda hjärtat. Voila!


Jag kommer aldrig att göra mig av med mormors julgransmatta, det är ett som är säkert. 
För att visa kommande generationer var den kommer ifrån så har jag med röd textilpenna skrivit på baksidan: 
Lilly Elsa Vilhelmina Persson sydde denna julgransmatta nån gång på 50-talet. Jag, hennes barnbarn, lagade den 23 december 2018. Rose-Marie Katarina Kalldin.


Det där riktigt gamla som vi kan bevara på något sätt förtjänar lite längre liv. Till kommande generationer. Så att de får se vad som fanns förr. Kalla det återbruk eller nostalgi. Spelar ingen roll. Men att bevara och laga sånt som aldrig kommer igen är någonting mer än bara återbruk. Det är att hålla minnena levande!

torsdag 27 december 2018

Jul. Om och om igen!

Som förut om åren dekorerades julbordet med vackra saker från skogen.
Vad är väl en nobel middag (eller Nobelmiddag) mot sill och potatis mellan grankvistar, ljung och blåbärs- och lingonris?
För mig är julen grön och röd, det har den alltid varit och kommer så att förbli. Här finns ingen plats för en vit jul, annat än de snöflingor som eventuellt kommer ner från skyn.



Blåbärsriset hade jag plockat tidigare och satt i vatten så att det skulle ha spruckit ut i den där saftigt vårgröna färgen till jul. 

Konservburkar är bra till allt. Varför köpa saker när man kan använda det som redan är uppfunnet? Jag har dem i olika storlekar och sprayar dem med färg eller låter dem vara precis som de är. Silverfärgade. Vill man piffa upp dem så klistrar man på ett bokmärke eller också använder man decoupagelim och klistrar på en julservett.
I de mindre burkarna sätter jag en hyacint, lite mossa och någon typ av dekoration. I de större planterar jag en liten gran eller dylikt. Lite lavar eller mossa döljer den svarta jorden.


Ljung är också vackert att ha i en kruka.

Bredvid krukan står ett ljus, en tomtelykta, som jag tittat på och beundrat sen jag var liten. Den stod alltid på spiselhyllan hemma hos mormor och morfar. Gissa om jag blev glad när jag hittade den i källaren efter mina föräldrars död! Numera tänds den bara under julaftonsmiddagen. Jag får se hur länge den räcker? Kanske kan jag fylla på den med lite mer stearin. Fuska lite för att kunna hålla den vid liv i många år till. 


Den vackra kristallgruppen med plats för ljus och blommor som min mormor fått vid någon jämn födelsedag fylls med mossa, lavar och lingonris under julen. Ibland får någon liten konstgjord flugsvamp lysa upp det gröna också men inte i år. Däremot stängdes tomten och grisen in i "fållan".


Vid det här laget har julbordet återanvänts två gånger. Julafton och annandag jul har vi firat julafton med olika konstellationer av barn och barnbarn. På lördag blir det julafton igen. För tredje gången! 
Jag rekommenderar återbruk av julaftonen. Så blir man glad fler gånger än en! 

söndag 23 december 2018

Utflykt i vinterlandskapet

Sambon påminde mig om att det var länge sen jag skrev ett inlägg här på bloggen. Jag insåg att han hade rätt. Det är inte så att det inte hänt något. Jag har levt som om den här hösten har varit den sista! Jag har tillbringat många dagar i skogen. Bland mina vänner fåglarna, rådjuren, hackspettarna, hjortarna... Bland svampar och huldror. Jag är ju en sån jag med. Ett skogsrå? En huldra eller ett troll? Jag trivs och mår bra i skogen bland granar, tallar, mossor och svamp. Där känner jag mig trygg.


Ibland när sambon och jag längtar efter lite natur så tar vi en sväng med bilen. Alltid utefter vägar där inga andra åker och där vi möter naturen precis så "naturlig" som den är. Idag tog vi den "ödsliga" vägen. Den som inte ens fanns med på gps:en för något år sen. En väg ut i "tomma intet". 
Där vid en av stugorna slutar väghållningen så där kan man inte ens ta sig fram snörika vintrar. Men om man har turen att ha en fyrhjulsdriven bil då fixar man det.


Idag var det en "grå" dag. Solen orkade inte ens upp. Trots att det var dagen då ljuset höll hela Sverige "vaket" en hel minut längre än dagen innan!


Vi stannade vid det vanliga stället och studsade ut. Det var gråkallt och fingrar och tår blev snabbt nerkylda. Bakluckan åkte upp. Där fanns varmt kaffe, smörgåsar och pepparkakor. Även pannkakor med smör och socker. 


Det var skare på snön och det krasade under fotsulorna när vi gick omkring. Vi tävlade om vem som kunde få loss den största isbiten. Vi hittade "pizzabitar" m.m. och tog även en tugga av dessa isiga bitar till barnbarnens förskräckelse.
Någon/några hade gått där före oss. Här i ödemarken finns ju både varg, lo, räv, hjort, hare så man vet ju aldrig... Såna här "raka" spår kan mycket väl vara från en räv men det såg mer ut som klövar så jag tror på rådjur.


Som små bonsaier stack frostiga tallar och granar upp ur snön.

  

Jag plockade ljung, blåbärs- och lingonris som jag ska pryda julaftonsbordet med.


Blåbärsris får mig att längta till den vår som komma skall. Efter en vecka inomhus så blommar det med vårligt gröna blad och grönrosa blommor.


Det finns mycket i naturen som man kan njuta av även under de kallaste och kargaste dagar. Vårgrönt får mig att hoppas på nya vårar. Men först ska vi fira jul och nyår.