Trädgård i midsommartid

Att gå ut och fotografera i trädgården tillhör en av mina favoritsysselsättningar. När man zoomar in motiven så tvingas man titta på dem, nära. Varje gång får jag någon slags aha-upplevelse när jag ser vad som skapats genom evolution och "survival of the fittest". Vilken magisk jord vi lever på! Vad det vi har runt omkring oss är vackert! Även den minsta lilla linnea i skogen eller trampnarv på grusgången. Om man tar sig tid att titta förstås...

I min trädgård blommar nu den ståtliga mjukakantusen! Den kommer att stå där ett tag för den ger sig inte i första taget. Genom åren har plantan växt i omfång och varje år självsår den sig och bildar några nya små plantor. Den är som en tistel, lite styv och lite taggig men har en tistels fördelar när det gäller att stå stadigt på jorden.  

Den vanliga "gamla" stjärnflockan är nästan vackrare än de framodlade och rödare sorterna. Blommorna går både i rosa, vitt och grönt. 

Jag har den i en variant med variegerade blad - "Sunningdale Variegated" också, där bladen är grön- och vitspräckliga. 

Jättevädden/Cephalaria gigantea är manshög och nu står den i knopp och bara väntar på att spricka ut i ljusgula kaskader.

Den vanliga vädden är hög den med, kanske 60-70 cm har den blivit i en av mina rabatter. 

Klematisen "Warzawska Nikes" blommor är stora som kaffefat. De klänger på kaffeburen av armeringsmatta ihop med druvor.

Kopparblåsärt/Colutea orientalis köpte jag förra året på en trädgårdsresa. En pytteliten planta som har tagit sig förvånansvärt bra fast den står i torr lera. Men den har väl hittat rätt.

Blommorna är otroligt vackra. Förra året missade jag frukterna men i år ska jag hålla ögonen öppna. Om inte annat för att ta några frön. Den bildar ärtskidor. Som ser uppblåsta ut, därav namnet. Svulstigt runda.

 Franska kungsljus kan sprida sig som ohyra men om man kommer ihåg att klippa av stänglarna innan de gått i frö så håller man dem i schack. På min gräskulle där jag bara har gula växter pryder de sin plats. 

Verbascum chaixii

Bredvid fransosen trivs en annan gul blomma som också villigt sprider sig med frö. Den lilla fingerborgsblomman - Digitalis lutea. Den är inte liten egentligen, i alla fall inte där den trivs! Men den är lätt att rensa bort för den bildar bladrosetter som är lätta att flytta på. Det franska kungsljuset får man gräva djupt för att få upp för den har en lång pålrot som går djupt. Får du inte upp hela så funkar den precis som maskrosen. Det blir en ny planta av rotbiten som är kvar!

Liljerabatten i söder börjar leverera. En av de tidiga är den här vackra krolliljan. Vad den heter eller var jag fått den ifrån är höljt i dunkel. 

Vanliga krolliljor är oerhört vackra de med. Speciellt när de uppstår i både rödlila och vitt. Kontrasterna gör ju att de lyfter fram varandra.

En gång i tiden köpte jag en cerise purpurklätt. Flera år efteråt köpte jag en vit. Numera får jag ingen som är helt cerise men massor av kombinationer. Minst lika fina.

Och så har vi persikorna! Massor med runda, ludna kart trängs på grenarna i år. Förra året frös blommorna så då blev vi utan frukt. Men i år, då blir det frukt vill jag säga! Och förmodligen inte bara till dagsbehov utan till marmelader, puréer, pajer, sylt, kompotter...

Jag klagar inte!

Trädgårdsbesök

Häromdagen besökte jag en av mina vänner. Hos vänner brukar man bli väl omhändertagen. Man får oftast något att stoppa i munnen men framförallt har man trevliga samtal. Här fick jag både lunch och kaffe. Trädgårdsrundan är obligatorisk. 

Här fanns många små vackra "stilleben".

En stor buddha mediterade i silande skugga. Träden ovanför gjorde vackra mönster på marken. 

Ibland självsår sig någon planta där den inte ska. Men att vara för ivrig och rensa vinner man inget på. Ibland blir resultatet riktigt vackert om man kan hålla fingrarna i styr. En vanlig digitalis blir ett vackert blickfång i det gråa gruset.

Lite lavendel i en rostig plåtburk funkar bra i en varm hörna.

Även den enklaste blomma blir vacker när den får vara ihop med massor av sina kompisar. Praktlysingen som spridit sig vilt genom årtionden i gamla trädgårdar fortsätter faktiskt lysa upp trädgårdar än idag, om man låter den vara ifred förstås!

Vackra burkar finns det gott om. I pizzeriorna t.ex. Bara att fråga om man är sugen på en annorlunda kruka!

Besök hos Sund örtagård

Ibland har man det bra. En vän hämtade mig på f.m. och tog mig med till Sund örtagård på Aspö mellan Enköping och Strängnäs. Den drivs av makarna Heidi och Mikael Sund och öppnade i april 2017.

Först gick vi omkring i örtagården där man kan se växterna på plats. Trots torkan och en del ogräs så hittade vi lite intressanta växter.

Lammöron och fingerborgsblommor

Lökar är inte bara något man äter, en del är fascinerande och vackra att titta på också.

Ta t.ex. luftlöken som får sina lökar "i luften". Istället för blommor blir det lökar...

Dem kan man ta loss och steka precis som de är.

Piplöken är en av mina favoriter. Den är så vacker att göra arrangemang av och blommorna är ljuvligt vackra. Sätt några piplökar i en kruka över sommaren och det blir succé. Mycket vackrare än många köpta sommarblommor.

Gräslök fanns i olika varianter. Jag hittade en gigantisk!

Vad vore en örtagård utan "häxörterna". De har ju trots sin giftighet använts som medicin. Det gäller bara att veta i vilken dos man ska ta dem...

Där hittade vi spikklubba som precis börjat bilda de frukter som givit växten sitt namn. Belladonna, dårört, sprängört, odört, nattskatta och bolmört är andra giftiga örter. Alla fanns inte där i örtagården men en stormhatt blommade för fullt bredvid spikklubban.

Stormhatt fanns i trädgårdarna förr. Det är en av de giftigaste växterna vi har. Men vi äter den inte! Vi har den "till lyst". Min mormor hade den och kallade den "Blå duva". Den kallas också för Häst och vagn, Lushatt, Duvvagn, Duvan i arken, Munkhätta, Munkskalle och Ulvatand.

Trädgårdskvannen/angelica archangelica hade växt sig riktigt pampig och var mer än manshög.

För några år sedan hade jag en mästerrot i trädgården men den fick gå till de sälla jaktmarkerna när vi byggde växthus. Vanliga växter med vanliga gröna blad är vackra men om de är variegerade så "vill man ju bara ha"! På örtagården växte en variegerad mästerrot.

Peucedanum ostruthium "Daphnis"/Variegerad mästerrot

Här fanns även variegerad timjan som blommade. Glömde köpa den...

Hjärtstilla/Leonurus cardiaca ssp. vulgaris glömde jag också att köpa. Eller också fanns den bara till beskådan. Kommer inte ihåg...

Inne i växthuset fanns massor av olika växter. Bl.a. pelargoner med olika doft. Vad sägs om en pelargon som doftar cocacola? Där fanns även pelargoner med vackra blommor. 39 olika myntor fanns men alla var inte förökade till försäljning. Jag hade velat ha en som doftade tuttifrutti men det fanns bara en moderplanta i växthuset som inte var till salu.

F.ö. så fanns det mycket att köpa som hade anknytning till örter. Olika slags teer, örtsalter, oljor, vinäger och lite prylar. Café har de också och jag tog en cheesecake med amerkanska jätteblåbär i gelé ovanpå och en kopp kaffe. Heidi kom ut med syrensaft och gullvivesaft som vi fick provsmaka.

I mina bärkassar stod krukor med fransk dragon och timjan för jag behövde utöka mina plantor eftersom jag torkar örterna. Pepparmyntan har gått ut sig så jag köpte en ny. Det är inte så vanligt att myntor försvinner från rabatterna för de sprider sig med vindens hastighet men jag tror att grönmyntan tagit över dess plats så den tog jag upp och planterade i krukor för att hamna i andras land och att avnjutas i goda mojitodrinkar. 

Jag köpte kantlök/Allium senescens för jag behövde berika mina trädgårdsland med lite användbart gott till matlagning. Kantlöken kallas så för att man kan sätta plantorna i kanten på landet eller rabatterna och vartefter de växer till sig så delar man dem och får så småningom en hel rad med "lökknippen" och när man fått tillräckligt många så nänns man ta av dem!

Balsamblad/Tanacetum balsamita köpte jag också. Den sprider sig bra så den fick stå i trädgårdssängarna där utrymmet är begränsat. Den är bitter i smaken men används tydligen i engelskt öl. Eller också torkar man bladen och lägger dem i sin bibel (om man har någon) och använder som uppiggande medel. Om högmässan blir för långrandig så luktar man bara lite på bladen!

Men det är inte bara till ädla ändamål man använder den. Är man bakfull så ska det vara bra att dricka avkok på den. Den främjar också matsmältningen. Men är tydligen inte alls god...

Örter fascinerar. Tänk vilken plats de tagit inom folkmedicinen. Vilka kunskaper som fanns förut och hur den kunskapen spreds från generation till generation. Jag brukar tänka på hur man sakta provade sig fram till en fungerande medicin. Några fick väl sätta livet till också antar jag innan man insåg att "patienten" fått för hög dos! Man lär så länge man överlever.

Trial and error...

Välbehövlig minisemester

Efter två växtmarknader inom några dagar så kände jag mig ganska trött och slut. Det fordrar mycket av en skröplig kropp men om inte glädjen fanns i det jag gör så skulle jag aldrig göra det. Då kan man stå ut med mycket. Belöningen blev en liten fyradagars resa med husbilen då jag kunde vila upp. Bara göra ingenting!

Första stoppet blev Trosa havsbad och camping. Solen fortsatte att gassa, marken var brunbränd men här blåste det så pass så vi fick hålla i och veva in markisen för att den inte skulle slita sönder fästena. 

I Trosa fick vi bara stanna över natten för där skulle de ha marknad på lördagen så allt var bokat fr.o.m. fredagen. Så vi åkte vidare mot Mariefred. Men först ett kortare stopp vid Tullgarns slott. 

Där fanns inte så mycket att titta på. Ett vackert "hus" förstås men bara gräsmattor och träd. Ingen charm direkt. Så omgivningarna inbjöd inte precis till några längre turer. Bryggan var vi dock tvungna att besöka. För att få lite svalka.

På vägen mot Mariefred så fick vi se att det fanns en camping på Mörkö så vi åkte in för att kolla läget. På Skanssundsholmen där fastnade vi resten av semestern. Ställplatserna var belägna precis bredvid färjeläget med utsikt över farleden och skärgården. Vattnet nästan nedanför fötterna. Här kunde man sitta och bara glo. Med kikaren i högsta hugg förstås.

Stora fartyg kom och gick i farleden, färjan gick regelbundet mellan 6.00 och 23.00. Vindsurfare provade brisen utanför badplatsen, vattenskotrar och småbåtar for mellan öarna. Vi såg många fågelarter och korna råmade från viken intill där de klafsade runt i leran. Folk fiskade överallt. Strömmingen hade tydligen gått till. Jag provade också att kasta lite men fick bara näckens gröna, långa hår på kroken. Här hade man underhållning hela dagarna. Utan att behöva lyfta ett finger.

 

När vi skålade in helgen med lite vitt bubbel med guldflingor i så fick vi anstränga oss lite. Flaskan skulle ju öppnas...

Storskarven, eller ålakråkor som de också kallas, gör någonting med alla öar de invaderar. De bajsar. Och bajsar och bajsar och bajsar.... Så småningom ser deras tillhåll ut som nedan. Det är en sällsam syn.

Alldeles intill ställplatsen fanns ett par restauranger. Lördag eftermiddag passade perfekt för en öl i sofforna ovanför hamnen. Överallt här fläktade det och det var alldeles lagom varmt. Det var nog tur att vi inte kom till Mariefred!

På lördagarna har de uppträdande vid restaurangen högst upp på berget. Bara några steg från campingen. Denna lördag var det Patrik Isaksson som skulle spela. Vi gick upp och åt lite fish and chips och så småningom kom han och soundcheckade lite. 

  

Uppträdandet var gratis och det var lite lagom med folk. Det var inte svårt att få plats i restaurangen. Men vi stannade inte så länge utan gick ner till husbilen och hade lite trevliga samtal ihop med grannarna närmast oss. I takt med vinintaget så blev vi lite kaxiga och bestämde att vi skulle bada på söndagen.

Innan hemfärd så tog vi ett dopp i havet, för det hade vi ju bestämt!, och det var skönt att få kroppen lite nerkyld innan avresan men inte var det så skönt att doppa sig som vi trodde. Bara 17 grader.

Campingen var lite sisådär. Ingen el i vår stolpe så vi tog från en annan. Duschdörren fick man lyfta uppåt för att få in låskolven så man kunde stänga om sig. Toan gick inte att spola på söndagen. Vattnet var slut. Men vad gör väl sånt när man har huset med sig. Vi har allt vi behöver därinne. Vi kan själva!

Strövtåg i trädgården i början av juni

Nu har det varit väldigt varmt ett tag. Man blir trött av värmen. T.o.m. för trött för att blogga. Men idag var det riktigt kallt! Om man jämför alltså... När jag skulle ut och handla i shorts och t-shirt så fick jag vända på klacken och ta på mig en tröja. Det är man ju inte van vid!

Under en liten runda i trädgården koncentrerade jag mig på mina pioner. Jag undrar om inte den här vanliga bondpionen som doftar så himla gott tar priset. Den levererar varje år.

En mörkt röd pion grävde jag upp i mina föräldrars trädgård innan vi sålde deras hus. Den är jag glad för. Inte så mycket för färgens skull, nej där är det minnena som talar...

Coral Charme, är och förblir min favorit. Den har en helt underbar färg som går åt laxrosa. 

Snart kommer Peacher med sina vita blommor med skiftningar i rosa, gult m.fl. färger.

En pion som uppstått på tomten och som kanske funnits där i många, många år är den helt rosa. Sort? Ingen aning.

Och så har en snäll granne förärat mig en vit pion. En gammal sort, helt underbart kritvit. Den har hon delat med sig av i år igen och jag har nu t.o.m. några krukor till salu.

Underbar är också nävan "Splish Splash". Den tilltalar min konstnärliga själ och känns även lite spännande. Inget blomblad är det andra likt. Lika oförutsedd och oordnad som livet självt.

Irisarna tål att tittas på. Jag har några olika sorter. Den rödlila blommar nu och den vita. Båda har stora fina blomklasar på rätt höga stjälkar. 

    

En enda vit krollilja finna i min ägo och till min glädje så blir löken/plantan större och större för varje år. Nu dröjer det inte länge förrän den blommar överdådigt.

Vitt är också blågullet. Eller heter det vitgull när blågullet är vitt? Från början hade jag många blå och någon enstaka vit. Nu är det nästan bara vita. Det är lite ovanligt för det vita brukar inte ta överhanden. De brukar dra sig tillbaka och låta den blå färgen regera.

Kumminet frodas. I år får jag många frön till brödbak och grytor.

Chapeau de Napolen/Napoleons hatt är en ros som inte liknar någon annan. När man ser knopparna så förstår man varifrån den fått sitt namn.

Den får faktiskt en underbar blomma också!

    

Krusbäret är först med bär. Redan i maj är det små krusbär på busken. Vi har ett mjöldaggsresistent bär som heter "Hinnonmäki".

Klockbusken har jag köpt på Linuddens trädgård. I år är busken översållad med blommor. 

Enkianthus campanulatus

Krypflox/Phlox stolonifera finns i min trädgård i mörkrosa och vitt. Häromåret införskaffade jag en låg variant med gröna blad som har vita kanter - Phlox procumbens "Variegata".

I sanden bredvid växthuset växer stor och liten sandlilja. Den stora har börjat blomma nu. Den lilla väntar ett tag. På vad? Ja inte vet jag.

Stor sandlilja - Anthericum liliago

Liten sandlilja - Anthericum ramosum