Frihet på fyra hjul

Än har jag inte gett upp camping! Dagar som vi har nu och har haft, levererar sol och värme hela tiden. Då kan jag bara inte sitta hemma. Jag måste ut! Trädgården behöver inte lika mycket skötsel nu och jag kan dra iväg när jag känner för det. Efter några dagar av förpliktelser så lämnar jag allt därhän och ger mig ut på ensamcamping. Inte helt ensam visserligen för hunden är ju med. Husbilen är fullpackad med gott, för en hel vecka. Men jag ska bara vara borta i två dygn!

Jag vaknar upp till en strålande morgon och dukar upp en riktig hotellfrukost ute i det gröna. Jag njuter av stillheten och tystnaden och av att inte ha något inplanerat. Solen bestämmer sig för att lysa på min campingplats' himmel, hela dagen. Jag börjar läsa Kristina Ohlssons "Tusenskönor" och flera timmar senare sitter jag fortfarande kvar i stolen i solen och läser.

En brun bärfis landar på den nyinköpta vaxduken och jag fascineras av den perfekta lilla insekten. Här finns ju inga bär! Men väl lite persika i yoghurten, apelsin i teet och tropiska frukter i juicen.

Morgonpromenaden gick till mitt hemliga kantarellställe för att kolla läget. Tre stora kantareller hittade jag. Det var allt! Det har inte regnat tillräckligt än. Jag återkommer om ett par veckor.

Jag hittar en vacker bonsai i närheten. En ek som genom naturens egen "beskärning" fått en vacker form. Stammen nu belagd med grönskande mossa.

Än så länge finns det hopp om fina höstdagar. Det märks på campingen. Inte många som har börjat plocka ner och in, än.

Det blommar och grönskar runt säsongs-boendes husvagnar. Grillarna och uteplatserna kommer att användas ännu några gånger innan vintern infinner sig.

I natt vid tretiden kom regnet. Välbehövligt! Lagom till morgonpromenaden avtar det och jag och hunden slapp komma hem dyngsura. Vi äter frukost och jag avslutar den bok jag började läsa igår. Framåt eftermiddagen sätter jag på kaffe och tar den sista äppelmunken och börjar plocka undan lite. Det känns vemodigt. Nu måste jag hem och fixa lite. Men nästa vecka är jag nog ute och åker igen!

Dofter i köket

Mitt första projekt idag var att plocka av alla svarta vinbär från den enda buske jag har. Det verkade som en bra idé efter som solen lyser och värmer fortfarande. Bara att sätta sig ner på trädgårdspallen och börja terapin. Alltså att plocka bär.

Det blev åtta paket med 3 dl i varje, att frysa in till kommande saftning och syltning. Medan jag satt där och plockade så började en tanke att gro i mitt huvud. Kanske skulle jag ta bort busken? Den skuggar grönsakslandet och är lite i vägen över huvud taget. Såna här beslut är inte enkla att ta, det handlar ju om en växt jag vårdat i många år. Närmare bestämt i tjugotre år! Medan jag överlade med mig själv insåg jag att sambon skulle bli jätteglad. Han har velat ha bort busken i många år eftersom den står "lite i vägen". Och jag skulle ju slippa plocka bär...

Sambon gick ut med spade och spett och på en kort stund så var rötterna borta. Men innan buskens grenar och rotsystem slängdes så plockade jag av en massa blad, med underbar svartvinbärsdoft, till kommande salt-gurka-inläggningar. Bladen var så torra och fina så dem fryste jag in direkt.

1 liter kokat och svalnat vatten, 1 dl salt, lite dill, svartavinbärsblad och pepparrot.
Pepparrot gör att inläggningen står sig länge.

Några västeråsgurkor/druvgurkor hade mognat så det var bara att göra en sats färsksaltad gurka direkt. Dill har jag sått i liljerabatten i år så det var bara att gå ut och hämta.

Medan köket doftade av svarta vinbär och dill så varför inte fortsätta med andra underbara dofter t.ex. persilja. I år har persiljefröna grott ordentligt så jag har rätt mycket. Persilja kan man skörda länge men jag tänkte ändå hacka upp en del för infrysning. 

Ja, sen var det dags för kaffe! En stor mugg färskbryggt espressokaffe och en päronsplitt till satt fint. Man ska ju inte slita ut sig! 

Dagliljor och giftiga växter

Att fotografera växter under molniga dagar ger finare bilder än under soliga. Regnar det får man dessutom lite "liv" i fotot. Många växters blommor märker inte ens av lite vatten, medan andra blir fula av första bästa regnskur. När det regnar på dagliljorna så skakar de bara av sig dropparna och fortsätter som om ingenting hänt.

Jag har gjort mig av med många dagliljor genom åren men har sparat några som jag inte kunde vara utan. Vid stranden t.ex. så växer "Pinc Damask" oförtrutet år efter år.

Pink Damasc

En annan är "Holiday Delight". Är inte riktigt säker på namnet för ibland har jag köpt namnsorter som jag inte haft men fått sådana som redan fanns i min trädgård! När jag nyss googlade på den så hade den betydligt bredare blomblad så jag känner att jag ger upp...

Det här ska i alla fall vara "Franz Hals". Men den är blekare än en vanlig Hals...

Och nedanstående ska vara "Ed Murray" men min har vågiga kanter...

Hemerocallis citrina är jag i alla fall säker på. Eller?

Jag ger upp mina dagliljor. De jag har kvar är vackra och det spelar egentligen ingen roll vad de heter. Men jag blir lite förtretad på grossister som inte vet vad de säljer. När jag sen delar mina växter så sprider jag ju vidare det felaktiga namnet.

Vid rosenbågen, som egentligen är en clematisbåge, vid dammen blommar vita solhattar på ena sidan och rosa "Magnus" på den andra. De vita solhattarna och de fyllda orange tigerliljorna är väldigt vackra sida vid sida.

Echinacea purpurea Alba

Genom åren har jag provat många vackra solhattar i olika färger. De som kommer tillbaka år efter år är de vita och de rosa och "Aloha" som bara har bott hos mig i några år än. Jag älskar färgen!

En av de som försvann under sitt andra år var "Green Envy". Den skulle se ut som på fotot till höger men blev enbart grön. Hade jag inte sett en bild på den så hade jag nöjt mig med den avundsgröna!

   

"Sundawn" och "Coconut Lime" försvann båda under vintern året efter plantering!

   

Den rosa svulstiga "Razmatazz" och den ljust gula "Sunrise" är också ett minne blott. Vad lär man sig av det? Jo att de spektakulära inte är riktigt härdiga. Men det skulle aldrig få mig att ge upp. Har de väl etablerat sig som min "Aloha" då finns de där. För evigt. Kanske... Men det skulle ändå inte hindra en envis en som jag att köpa en ny sort om den tilltalade mig.

Nu har det indiska fotbladet bildat frukter. Som knallröda gummiballonger hänger de där under bladverket. Inuti finns svarta kärnor som en del fåglar gillar. De som ramlar ner blir nya små plantor och så börjar allt om igen. På försommaren har fotbladet en stor, vit blomma mitt i bladet. Hela växten är giftig men det stör mig inte. 

Den är odlingsvärd och så vacker när den vecklar ut sina blad på våren. Som ett paraply som sakta fälls upp. Inte mot regnet men mot försommarens obarmhärtiga strålar.

Jag har en hel del giftiga växter i trädgården men lär mina barnbarn vad som går att äta och vad som inte gör det. Vad inte så många tänker på är att en av de giftigaste växterna alltid har vuxit i gamla trädgårdar - stormhatten. De flesta giftiga växter ger tillbud som inte är speciellt allvarliga. Typ illamående. Man måste äta en hel del av dem för att allvarliga skador ska uppstå. Då är det bra mycket farligare med mediciner och kemikalier som de flesta har inom räckhåll. En liten tablett för vuxna kan döda ett barn. Eller ett husdjur... Det har jag själv erfarenhet av då vår valp fick i sig en tablett av något slag hemma hos mina gamla föräldrar. Vad det var vet jag inte. Sömn-, diabetes-, antidepressiv-... Hade jag inte försökt få i honom vätska genom att ta ett sugrör, suga upp vatten och spruta in i halsen på honom så hade han dött innan vi kommit till djursjukhuset där han direkt behandlades med dropp m.m. 

Med det vill jag bara säga att vi kanske inte ska hetsa upp oss bara för att vi hör ordet giftigt i samband med växter. Giftiga växter har ju använts och används som läkemedel än idag!  

  

För flera år sedan hörde jag nån siffra på ett enda dödsfall p.g.a. giftiga växter som har inträffat sen 1953. Giftinformationscentralen startade 1960. Om det står sig i dag vet jag inte men det säger en del om graden av giftighet på växter. 

Däremot ger en del växter hudproblem vid kontakt. Mose brinnande buske och jättebjörnloka t.ex. ger stora "utslag" som sitter kvar länge vid hudkontakt. Speciellt under soliga dagar. Men det ger andra växters växtsaft också. Ibland kommer jag in på kvällen med röda blemmor på armarna efter en dag i trädgården. Vad som åsamkat dessa vet jag inte. Jag tror inte att växtsaft i kombination med hud och sol är en bra kombo över huvud taget. Oavsett om växten är giftig eller inte.

Under några veckor för två år sedan så hade jag gula slingor i mitt vita hår trots tvättning. Det var liljornas färgrika pistiller som agerat hårfärg den gången. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Det kanske är en användbar produkt (som dessutom är gratis) om man vill ha just gula slingor i håret. Vill man ha en annan färg så väljer man bara en annan växt! Växterna har massor av användningsområden, de ger oss nästan allt vi behöver!

Physalis Aunt Molly

I år har jag gjort en ny bekantskap. Med Tant Molly! En polsk physalis som mognar tidigt. Endast på 70 dagar. Kanske inte så konstigt eftersom den måste hinna bli klar i vårt Europeiska klimat. Andra physalis kommer från sydamerika. Där är det lite varmare...

Physalis Aunt Molly

När jag fick frön till den här physalisen av en bekant så googlade jag på den och den var ingen ny stjärna på himlen. Den hade anor från 1837!

Mina physalisfrön grodde bra och det blev några plantor över till vänner och bekanta. Jag satte tre stycken plantor i en stor kruka och jag blev förvånad när första bäret kom för det var tidigare i somras. Sen dess ramlar det ner "nästan mogna" physalis varje dag. Jag låter dem ligga framme och mogna lite till innan jag äter dem. 

De är kanske lite mindre än vanliga men söta och smaken har en dragning åt ananas.

Tre plantor i en stor kruka blev lite för mycket. Antingen skulle jag ha haft endast en planta i krukan eller också skaffat en ännu större kruka. Men nu vet jag till nästa gång. Jag fick sätta krukorna i hinkar för att kunna vattna upp dem ordentligt när jag var borta ett par dagar. De drack mycket vatten om dagarna! Ibland fick de lite för mycket... Torka och övervattning om vartannat avspeglade sig på plantan. Den fick lite fula blad.

En annan planta sattes i ensamt majestät i en riktigt stor kruka och ställdes utomhus under sommaren. Den bredde ut sig horisontalt och grenade ut sig med tjocka, fina kvistar. Men den hade behövt lite mer värme, tidigare, för på den har inte bären mognat. Men de finns där. Nu har den fått flytta in till de andra i växthuset. 

Nästa år ska jag ha tre stora krukor, självbevattnande, med en enda planta i varje. De ska få stå inne i växthuset och jag ser redan fram emot nya skördar för jag tycker att de är supergoda.

Jag har redan låtit en del frukter mogna till ordentligt och tagit fröer till nästa år. Så det kommer att finnas fröer likväl som plantor till "hugade spekulanter" 2018. Det som är bra ska man dela med sig av...

Vi skulle ju bara ta en räkmacka, inte handla växter...

Jag är lyckligt lottad som är omgiven av människor som ger mig så mycket bara genom att vara de de är. Tisdagen tillbringade jag ihop med syrran och en granne. Båda behövde komma ut och ha lite roligt så jag tog med dem på en tur till Strömsholm. Där åt vi grillad smörgås med ost, skinka m.m. och vi satt ute i det underbara, soliga väder som bara fortsätter dag efter dag denna sommar. Vi hade en riktigt trevlig pratstund. På ett par timmar!

På hemvägen besökte vi Slottsboden och jag fastnade för en vackert fat i glas som såg ut som ett ostronskal. Syrran bad att få titta på det. Och så lämnade hon inte ifrån sig det! Förrän det var inslaget i guldigt papper och försett med ett sidenband som gick ton i ton med det guldiga. 

Utanför butiken fick jag en jättekram och paketet som nyss slagits in. Gissa om jag blev glad!

Idag blev jag hämtad av bästa vännen Annette, skjutsad till Åsby trädgård och blev bjuden på kaffe och räkmacka. Räkmackan ska jag bespara er. Det finns alltför många såna på nätet... Däremot kan jag visa lite bladfägring som lagras i min konstnärssjäl, att tas fram vid behov senare i år.

  

Pennisetum rubrum tog mig med storm. Vilka vackra vippor!

Det var inte bara växter som tilltalade oss. Bland det gröna hittade vi den här statyn som båda kände nåt speciellt inför. Det fanns nåt speciellt i uttrycket... Men priset!

Varken Annette eller jag skulle köpa några växter. Jag har perenner så det räcker och vill absolut inte ha nån tråkig ljung eller höstlig chrysanthemum. Men! Jag hittade en stor planta av rosablommande astilbe som jag inte kunde vara utan, limegrön sedum och en vacker blomsterkål i vitt och grönt. Och så lite annat.

En av dagens flera höjdpunkter var att jag hittade en perfekt planta till den fågel jag fick av mina barn i present för några dagar sedan. Idag hittade jag den perfekta plantan att "fylla" den med, blomsterkål i vita och gröna nyanser.

Senare idag fick jag besök av en tjej som "behövde" en hortensia - "Annabelle". I våras fick jag se ett litet skott på sidan av min egen som jag krukade upp och som nu hade tagit sig så pass att den gick att överlämna. Det är inte varje år som den här hortensian ger "småbarn" att ta reda på men i år hade jag turen att få tre skott varav ett överlevde. 

Jag har lyckats inspirera en del personer genom mitt sätt att vara. Genom att visa hur enkelt det kan vara att så, odla och driva upp växter. Istället för att komplicera saker och ting och distansera folk från den härliga känslan av att skapa något eget. Vi skapar inte trädgårdar för att visa upp, vi skapar trädgårdar SOM VI VILL HA. Om någon annan råkar tycka om just min trädgård så är det bara en bonus. Men den är i första hand MIN!

Min 64:e födelsedag

I fredags gjorde vi årets sats av smörgåsgurka. Av sex kilo västeråsgurka/druvgurka blir det gurka så det räcker till våra smörgåsar och potatissallader m.m. till nästa år. Lilla J tvättade och skrubbade varje gurka ren. En del av dem lekte och dök i vattnet, andra fick spa-behandling med mjukare borstar. Det är roligt att göra vuxensaker. Som att fylla vår gamla mjölkkruka med skivade gurkor, senapsfrön, dill, pepparrot, socker, ättika m.m. och sen blanda om och provsmaka.

Nu ska gurkorna ligga till sig någon vecka och vi rör om varje dag tills det är dags att lägga dom i glasburkar. De brukar hålla sig krispiga i nästan ett helt år, precis så långt som de räcker. 

Mina barn, svärson och barnbarn tog med mig på en hemlig resa på lördagen med båtresa från bryggan vid campingbadet till Kajens café för att äta mat (och öppna presenter) och sen hemresa med samma båt på den upprörda Mälaren. Det blåste mycket och den stora båten vi åkte med stävade ut mot Östra holmen så skummet yrde. Lilla J har takterna för att kunna bli en bra skeppare. Hon skrek och skrattade varje gång när vågorna duschade henne när vi dök ner i en vågdal. 

Födelsedagen tillbringade jag lugnt, med sambo och barnbarn på Kungsbyn. Ett underbart sätt att fira dagen. Med matsäck. Pannkakor och smörgåsar m.m. Vi tog chansen att klappa både getter och grisar. Men även lite "läskigare" djur som taggförsedda ödlor. Vi kliade dem på magen...

... och på låren. Han (eller hon) uppskattade i alla fall gesten!

Ibland tycker man att barn borde uppskatta det som vi vuxna gör men de har helt andra referensramar. När vi gick bredvid älghägnet och letade efter älgarna då var den stundens höjdpunkt en liten nyckelpiga som satt på staketet. Bra mycket intressantare än älgarna!

Och vad är väl några kameler mot ett riktigt bra klätterträd!

Till min födelsedag hade jag önskat mig ett mikroskop. För att kunna titta närmare på det som man knappt kan se med blotta ögat. Se in i okända världar. Och jag fick ett av min snälla sambo!

De bilder jag får upp på displayen kan jag sedan föra över till datorn och mixtra med. Så håll i er! Snart kommer foton att dyka upp på facebook och i andra sammanhang. Foton som ni kanske inte ens vill se! Men ni har ju ett val. Att titta eller blunda...

Andra önskar sig juveler, lyxmiddagar och dyra kläder. Jag har genom åren önskat mig luftgevär, gummistövlar och nu mikroskop...

Ja, sån är jag!

Sommaren bara fortsätter...

Efter en härlig helg på Ängsö camping med sambo, barn och barnbarn så bestämde jag mig för att fortsätta det här enkla och okomplicerade livet som camping innebär. Jag lät de andra åka hem till vardagen, jag och hunden stannade kvar några dagar till. Onsdagen var en bra dag att åka hem på, för då regnade det från och till och det blev liksom lättare att lämna det ljuva livet i husbilen.

Väl hemkommen så ville jag inte sitta hemma och glo, nä jag ville ner på stan! Så sambon och jag tog bussen dit. Det blev halloumiburgare på Bistro Gränden och några glas vin på New York vid torget.

  

Efter en hel dag i trädgården med diverse pyssel så blev det dusch och en resa till Vad för att besöka Lena och David Falk och dagens öppna trädgård. F.ö. den sista för säsongen. 

En hel rabatt med den orientaliska liljan Stargazer överrumplade framför huset.

En annan färgbomb stod en mörkbladig perukbuske för.

Perukbuskar kan tydligen se ut som de vill. "Young Lady" är en sort som man inte behöver vänta flera år på att få se blomma. Tyvärr fanns den inte i Lenas sortiment men jag ska nog hålla utkik efter den...

Lena, hittade vi i växthuset, görandes eternellbuketter på löpande band. Det är ju Bondens Marknad varje lördag nu till en bra bit in i oktober och Lena och David försöker förse sina kunder med både sånt som går att äta och sånt man kan vila ögonen på.

Inne i det stora växthuset finns lite att titta på. Bl.a. en vackert dekorerad ljuskrona där swarovskikristallerna blänkte i regnbågens färger när solen låg på.

Sen var det mangolden... Ute på åkern växte mangold som såg ut att vara uppfödd på anabola! Men färgerna... Oj, oj oj! Min konstnärshjärna gick igång så pass att jag halvlåg mellan elstängslen som omgärdade mangoldlandet för att försöka fånga kontrasterna med kameran.

Naturligtvis kom jag inte hem tomhänt! Tre riddarsporrar blev det ur milleniumserien. Dusky Maiden, Double Innocence och Sunny Skies...

... och en orange rölleka Walther Funcke. 

En växt som trivs i torra lägen och det passar ju bra en sommar som denna, då vi bara fått några få mm regn!