Mina nejlikor gör mig förvirrad

När vi byggde upp växthuset, som står på cementplattor, så lämnade vi en kant kvar intill ramen. Bl.a. för att jag skulle kunna ha några krukor med växter ståendes där under sommarmånaderna. Utanför dem lämnade vi gruset bart några decimeter. Tanken var att lägga dit lite fina kullerstenar och plantera några torktåliga växter mellan dem. Det lyckades över förväntan och bl.a. de nejlikor jag inhandlat trivs alldeles utmärkt där i den torra miljön. En del plantor är köpta så sent som 2015 och 2016 och bildar idag fina ruggar med färgglada nejlikor. 

Den erfarenhet jag tidigare haft av nejlikesläktet Dianthus är någon enstaka i ett tidigare stenparti. S.k. bergnejlikor (Dianthus deltoides) bl.a. "Maiden Pink Brilliancy" som är skarpt och mörkt röd och så en vit sort "Albiflorus".

Växthusets högra sida

Växthusets vänstra sida

En av de backnejlikor jag köpte 2015 hette "Brilliant". Den ser ut som den jaq hade tidigare med sitt röda flor.

Samma år köpte jag en bergnejlika (Dianthus gratianopolitanus) "Feuerhexe". Blommorna är något större än backnejlikornas och stänglarna lite mer lika de stora man kan köpa i blomsteraffären, fast betydligt mindre och i en lika tät samling som bergnejlikorna.

Den rosa kan vara en bergnejlika den med...

Den här också. Köpt som röd...

Fjädernejlika (Dianthus plumarius) känns igen på de fransiga blombladen. Här är sorten "Marieberg".

Nedanstående nejlika skulle vara en spetsnejlika (Dianthus spiculifolius) men jag tycker att den ser ut mer som en fjädernejlika. Spetsnejlika har ännu fransigare blad som inte sitter lika tätt, tycker jag mig se när jag googlar på den.

Jag har två olika nejlikor med större blommor. Jag har köpt en röd en som Dianthus elegans "Adorable". Kan det var den jag verkligen fick?

Nedanstående rosa nejlika med mörkrosa teckningar i mitten borde vara en Dianthus plumarius "Maggie". Den har också stora blommor men är fylld.

När jag nu suttit och tittat på mina foton och läst i min egen förteckning samt googlat på de sortnamn jag har så blir jag lite lätt förvirrad. Har jag fått vad jag köpt? Kanske inte men jag är rätt nöjd med resultatet. Att satsa på nejlikor i grus det visade sig i alla fall vara ett smart drag. Så jag känner mig rätt nöjd ändå att de trivs och frodas hemma hos mig. 

Vad spelar det för roll att de heter Pink Margaret och är röda eller Black Velvet och är rosa eller White Magic och är gula... Fast ibland önskar jag att odlarna hade lite mer koll. Speciellt om man, inte som jag vill ha alla möjliga färger på mina blommor, utan tänker göra en rabatt med ett fåtal färger. Då kanske man blir lite irriterad. Jag tänker mer så här: De skulle ju bli vita men vad vackert röda de är!

Mina pioner

Först ut är Rosenpionen med sina ljusrosa blommor och rätt flikiga bladverk. Hos mig har den sällskap av ett vitt löjtnantshjärta vilket blev en bra kombination eftersom de blommar samtidigt.

Rosenpion/Paeonia veitchii

Rosenpionen följs av "dillpionen" Paeonia x hybrida som egentligen heter Herrgårdspion. Den här "dillpionen" kostar några hundra kronor i inköp men för att få den lite ovanligare riktiga dillpionen, Paeonia tenuifolia, så får man lägga på några hundringar till. Den är ännu flikigare och lägre än Herrgårdspionen och blommorna mer röda.

 Innan vi sålde huset där mamma och pappa bott och även min mormor och morfar en gång, så grävde jag snabbt upp några pionbitar från deras trädgård. Tre stycken blev det och en överlevde. Den mörkaste röda. Nu i slutet av juni har den redan blommat ut.

Efter den mörkt röda börjar en gammal pion, som jag fått av en vän för länge sen, att blomma. Jag tror att det är en s.k. luktpion, en Paeonia lactiflora. Om det inte skulle vara så så må det vara. Den doftar i alla fall underbart och jag tar gärna in ett par stycken och sätter i en vas på köksbordet. Bara för att få inandas den bästa av sommardofter runt midsommar. 

För något år sedan blev jag lycklig ägare till en vit pion som jag fick av snälla grannen Anja. Den är helt underbar. Kritvit med en ton av gulgrönt i mitten.

När vi flyttade till Ekbacken så fanns det inga pioner i trädgården, knappt nåt annat heller. Men efter något år kom en liten pionplanta i en rabatt som sedan växte till sig. Den blommade för första gången för några år sedan och den visade sig vara ljust rosa.

"Peacher" köpte jag på Åsby trädgård för flera år sedan. Jag fick nog vänta minst fem år på den första blomningen. Det var en besvikelse om man jämför med den bild som fanns på plantan vid inköpet men en hit f.ö. Längst ut kommer de ljust rosa, släta sidenlika bladen och inuti ett fluff av vita blomblad. I mitten ser man nyanser i både rosa, rött, gult och grönt.

Den underbara Peacher 

"Coral Charm" kostade 700-800 kr när folk började upptäcka den. Jag avstod då. För några år sedan hittade jag en planta hos Lindkvists Trädgårdscenter för 149 kr! När jag skulle plantera den visade sig krukan innehålla två plantor. Så nu har jag två exemplar av denna underbara pion! (Den går lite mer i aprikosfärg än fotona utvisar.)

När jag idag började skriva om mina pioner så insåg jag inte att jag faktiskt hade några stycken. Jag är ju ingen pionsamlare. Trots det har det blivit några pioner i trädgården under åren. Och glad är jag för det! Jag kommer ihåg min mormors pioner under barndomens somrar. Det var inte doften eller blommorna som fascinerade mig, det var knopparna. För på dem kröp det alltid myror. Det beror på att näringslösning läcker ut vid överskott, som sirap och den vill myrorna åt.

Öppen trädgård idag hos Nordmarks

Idag hade Marie och Johan Nordmark "Öppen trädgård" och jag besökte dem för första gången. Vid ingången till det ståtliga, vita funkishuset ståtade ett stort exemplar av kermesbär (Phytolacca americana). Jag har själv haft en sådan som försvunnit från min trädgård. Men den här hade väldigt ljusa blommor och helgrönt bladverk. Min hade mörkare rosa blommor och bladverket var mörkare och stammarna gick i rött. Men det finns väl olika sorter...

Så här såg mina blomställningar ut.

Efter blomningen kommer bären så plantan är vacker hela tiden. Och speciell. Fortfarande så kommer det upp plantor i trädgårdslandet där den stod från början. Där trivs de tydligen. Men de gånger jag har tagit upp dem och krukat upp dem så har alla dött till året därpå. Trots att jag gjort som jag alltid gjort med mina kvarvarande krukor på hösten, grävt ner dem i trädgårdslandet när sista grönsaken är skördad. Kanske vill kermesbäret vara fritt och obundet eller hatar plastkrukor, vad vet jag...

Jättegunnera har jag också provat på men den trivdes inte. Den måste man fjäska lite med för att få den att överleva i vårt klimat. Det gör Marie och då blir resultatet därefter.

Under bladverket, som faktiskt liknar rabarberblad, kommer blomställningen som en jättekotte.

Så här såg jättegunneran ut på Eden Project i södra England när jag var där 2009. Faktiskt inte så långt ifrån Marie och Johans exemplar! Några år till så...

Salvian blommade med blåa jätteskyar vid växthuset. Jag som druckit salvia-te i flera år (mot svettningar) och odlat olika sorter, har aldrig sett dem blomma så här överdådigt. Marie berättade att hon köpt plantan i en vanlig ICA-butik!

Hon grävde upp en planta åt mig och jag blev överlycklig av att få en likadan. Dofterna, när man stryker över bladen, är inte fy skam de heller.

I trädgården finns flera olika pioner bl.a. den här.

Rosor finns lite här och där också. 

Det är en spännande trädgård de har! Här finns gångar och trappor och emellanåt är det som att befinna sig i en magisk värld av höga skyddande trädkronor och undervegetation där det poppar upp vackra växter i den frodiga grönskan. Den här trädgården blir aldrig tråkig, den överraskar en hela tiden.

En "bäckfåra" belagd med stenar låter vattnet porla ner mot en stor damm med vita näckrosor och stora och små fiskar. Intill dammen växer både catalpa, gingko biloba och tulpanträd.

En ljust, ljust gul stormhatt lyser upp ovanför geranium och hostor. Elfenbensstormhatt?

Geranium är ett stort släkte. Den ena sorten är vackrare än de andra. På den här nävan så är det väl pistillerna som "gör det". Men kolla in fröställningarna bakom. De går inte av för hackor de heller.

I trädgården finns många olika hostor. Här är en av dem som lyser som en blomma intill grusgången och har gift sig med en kirgislök. Ett bra sätt att dölja lökens fula blad som blir gula redan innan blomman slagit ut. Jag ska nog flytta mina lökar till nästa år. Har nog någon kraftig men låg perenn som kan dölja förfallet hos lökbladen.

En av mina favoriter - hyacintvivan! Hos mig trivs den inte. Har provat men den blev högst tillfällig. Endast säsongen när jag köpte den.

 Den höga kardvädden självsår sig rikligt, det har jag erfarenhet av. Men den är speciell. De hårda, tistellika fröställningarna sattes på rullar och användes förr till att rugga upp t.ex. filtar. Här samsas den med en liten palm av något slag.

Den vackra klockjulrosen/stinkjulrosen (Helleborus foetidus) självsår sig villigt. Men vad gör det! Den är vacker i bladverket, har vackra blommor och fina fröställningar. Det är inte många blommor som är helt gröna men det här är en av dem.

Visst är det vackert med rabatter fulla med blommor! Här blommar borstnejlikor i olika röda toner i en egen rabatt.

Hur kan det bli så här? Ibland följer inte växterna några lagar utan överraskar oss ständigt.

Jag stannar inför en växt som jag inte kan namnet på. Vad är det som har såna isblå blommor som ser ut lite grann som stjärnor? Jo, får jag reda på, en Amsonia av något slag. 

Det finns många olika sorters Amsonia. Undrar vad den här heter?

Ibland stannar man upp och undrar vad det är man tittar på. Det var vad som hände här. Det visade sig vara ett judasträd (Cercis canadensis "Forest Pansy"). Vilket bladverk!

Vanlig fläder är vacker men den här Sambucus nigra är ännu vackrare. Den har nog valt blomfärg så att det skulle passa perfekt till bladverket!

På trappan upp till altanen står en vacker kalla som just slagit ut. 

I rabatten bredvid trappen står afrikanska liljor ute året om. Bland dem ser jag småplantor av gurkört och tuvor av vit trift. Runt växthuset, som är fullt med tomatplantor, växer myntor, gulbladig oregano, cikoria, gräslök, sparris, rödådrig syra m.m. Salvian blommar som sagt i blått och så gör även den underbart doftande rosenmyntan fast i mörkrosa.

Jag tar min påse med salviaplantan jag fått, tackar för mig och åker hem glad och nöjd. Och full av intryck. Det här var en trädgård i min smak. Spännande och oförutsägbar och med massor av olika växter.

Vad vore livet utan "Öppna trädgårdar"!