Skördetid

Nu har jag gjort ringblommesalva av årets ringblommor, jag har skördat och torkat citronmeliss och pepparmynta till te. Citronmeliss är lugnande och pepparmynta är uppiggande så man kanske inte ska ha örterna i samma te. Om man inte vill bete sig lite schizofrent förstås.
Jag har även torkat citrontimjan, vanlig timjan, grönmynta och oregano. Bara för att jag tycker om att känna de ljuvliga dofterna medan jag klipper och rensar dem. Är man som jag intresserad av växter så hör sånt liksom ihop. Man får en anledning att gå ut i trädgården en solig dag, sätta sig vid örtsängarna och frisera plantorna.
Det är precis samma känsla med ringblommorna som sen blandas med livgivande olivolja och välgörande bivax. Det naturliga är och har alltid varit bäst. Om man försöker göra om det naturliga till syntetiskt så tappar man den explosion av olika samarbetande ingredienser plus att man kanske tillför onödiga och onyttiga saker som konsistensgivare och annat onaturligt.

Det är samma sak med chaga/sprängticka, den är bäst "äkta". Då får man ut mest av den. Under sommaren så har vi hittat några sådana. Jag och sambon dricker chaga varje morgon och vi har blivit så pigga. Inget känns omöjligt längre. Jag har blivit bättre i min psoriasisartrit och är mer rörlig. Även den yttre psoriasisen. Och hår och naglar växer som sjutton. Det här är en mirakelsvamp. Jag har inte vetat om att den fanns förrän i midsomras trots att den använts i tusentals år. Man hittade t.o.m. sprängticka i "ismannen" Ötzis lilla medicinalväska. Han hittades fastfrusen i den italienska alperna för en del år sen. Han är ungefär 5.300 år gammal men visste att den här svampen var magisk! En del säger att man får evigt liv av den. Jag är glad om jag kan få ett liv, av den.

Ötzi levde c:a 3.300 år före Kristus. Vad använde
han sin sprängticka till? Jag skulle vilja veta.

John och Julias bok

Pärmarna ovan är bland det värdefullaste jag har. De borde egentligen låsas in i bankfack men jag behöver dem i min närhet för att hålla dem "levande" och för att fylla dem med minnen och kärlek. Det är "Johns bok" och "Julias bok". 

Ända sen jag fick mitt första barnbarn så har jag skrivit brev till dem. Med åldern kom en insikt om att jag inte kommer att leva för evigt (vilket jag trodde när jag var yngre). Min egen mormor och morfar lämnade mig i tonåren och jag kommer inte ihåg riktigt hur de var och vad de tyckte om sitt första lilla barnbarn (alltså mig). Hos dem fick jag vara den jag var, förbehållsfritt. Genom dem fick jag uppleva respekt. Sånt känner man MEN man vet inte...
Jag önskar att jag hade vetat lite mer om deras känslor och värderingar men som tonåring var jag totalt ointresserad. Jag var i full färd med att leva ett nytt spännande liv!

En dag slog det mig att om jag plötsligt skulle gå bort så vet inte mina barnbarn hur mycket jag älskar dem. De kommer inte att komma ihåg hur jag såg ut annat än genom foton, inte hur jag pratade, inte vad vi gjorde tillsammans...
Så jag bestämde mig för att skriva brev till dem lite då och då där jag berättade vad vi gjort, vad jag känt, bus...

Om jag inte får vara med mina barnbarn framöver så ska de åtminstone få veta hur det egentligen var, så de inte behöver gissa när de blir stora.

Dagen som idag var...

Jag har fått lov att sova i friggeboden två nätter i rad. Inte för att jag snarkar men för att mitt största barnbarn vill sova där med mig. - Men Bosse då, törs han sova ensam? frågade han första gången vi skulle sova över där, i början av sommaren. Jag försäkrade honom om att det skulle gå bra. Och det har det, varje gång vi sovit där under denna ljuvliga sommar. Barnbarnet älskar att hoppa från den övre våningssängen ner på golvet eftersom jag tror att han ska bryta benen varje gång. Barn har en lustig humor...

Morgonen spenderade jag med båda barnbarnen för deras mamma skulle på anställningsintervju och under tiden som jag bytte bajsiga blöjor, lekte med lego och sövde småbarn så fick min sambo till det ordentligt på platsen för nya växthuset. Fem släpkärror fulla med bärlagsgrus släpades in på tomten. Han behöver inte gå på gym han!
Men efter sista lasset och efter att också ha hämtat en "padda" att jämna till gruset med så gav han upp för dagen. Trots att dygnet har några timmar till!

Själv var jag ute i trädgården hela eftermiddagen och "var behjälplig". Nu ser man höstens fägring så tydligt. Det gröna blir liksom djupare grönt och det finns inte mycket som kan slå en höstblommande strålrudbeckia mot grön bakgrund. På kvällen blir rudbeckian nästan självlysande.

Det är kanske därför som zebragräset (Glyceria maxima variegata) lyser upp platsen där det står. Ränderna går ju åt det gula hållet. Det står där som ett konstverk i trädgården.
Konstigt nog är zebragräset randigt på tvären, vilket inte är så vanligt i växtvärlden.
Det här gräset är inte så härdigt och vill som alla gräs stå torrt för att inte rötterna ska ruttna. Men där i gräsmattan i leran har det etablerat sig och växer till sig år från år.
Kom ihåg, om du har något slags gräs i trädgården (och då menar jag inte vanligt gräsmattegräs), att inte klippa ner det på hösten. Då tränger fukt in i tuvan och det kan ruttna under vintern.

Ex-trajobb, ex-träd och ex-män

Så var gräset bortgrävt, marken utjämnad och markduk pålagd. Och inte nog med det. 150 cementplattor är hemtransporterade och inburna på tomten. "Compact working" idag - fem dagsverken i ett!

Hängsälgen stod lite för nära det blivande växthuset så efter lite grubblande började jag klippa in grenarna. Men insåg att det nog måste bort i alla fall. Under årets nytillväxt var det bara torra grenar så det var ett enkelt beslut. Jag hämtade sågen och satte igång och så med en liten knuff var den lilla sälgen ett ex-träd.

Sorgligt men rätt nödvändigt för fortsatta planer. Men det är som med gamla ex-män. Man kan inte behålla dem bara för att de lever. De måste tillföra nåt också!

Nu är vi med växthus

Härliga lugna höst! Skördetid men ändå tid att andas ut. Sommarens stress är över. Sola? Nej, nu vill man bara njuta och låta sig värmas de stunder som solen visar sig. Vi har fått ja till att bygga växthus av byggnadsnämnden i vår kommun. Vi ska inte odla i det, vi ska njuta av den värme och skydd för väder och vind, det kommer att ge. Där ska vi sitta tidiga vårar och sena höstar, fånga dagarna, njuta av stunderna.

Nu ska sambon ut och gräva igen... Som alltid när vi startar några av mina eller våra gemensamma projekt. Sen på med markduk, ett bärlager med grus, betongplattor och så kommer den stora utmaningen - en byggsats med växthus från Willab Garden. Puh!

14,1 kvm växthus fast med gröna lister och dubbla dörrar

Yahooo! Hoppas vi hinner inviga det innan höstsommarna sätter in.

Hamburgare, kajor och vilda växter

Oj, oj, oj vilken hamburgare! ("Kungsgatan 6" i Nora.) Jag tog en doggybag med hem i dubbel bemärkelse. Inte för att jag själv skulle ha till senare utan för att det räckte till doggens kvällsmål också.
Jag har aldrig smakat så goda pommes frites. De var precis så där lagom krispiga och med skalen kvar. De smakade potatis ur varje molekyl!

 

Inte undra på att både hund och fåglar var intresserade av om det blev nåt kvar på tallriken. Den här filuren satt bredvid oss på träräcket till pubverandan och försökte stirra ut oss. Men efter vår måltid fanns tyvärr inte ett spår kvar av mat.  

Vilda djur är överlevare. Liksom växterna. När jag höjde blicken från hamburgartallriken så såg jag en planta som slagit rot. På tredje våningen av huset och mitt i stuprännan. 

 

Druvfläder?

Nora - Trängbo camping

Vad härligt det är med semester så här i slutet av sommaren. Det är lugnt och skönt på campingplatserna, ingen trängsel nånstans och det är inte för varmt för att röra sig.

Nu har vi hamnat i Nora. Jag tog en promenad längs stranden i morse. Hela vägen in till caféet som är inrymt i gamla järnvägsvagnar och sen tillbaka genom centrum. Bara att titta på alla fina hus var en upplevelse i sig. Nu sitter vi i solen, har ätit frukost ute och livet känns riktigt bra. Det är bara vi och en del pensionärer som befolkar campingplatsen just nu. I morgon ger vi oss av till nästa upplevelse för då börjar campingen invaderas av alla som ska delta eller besöka Nora marknad som går av stapeln i helgen.

”Tre små gummor skulle gå en gång, till marknaden uti Mora…” Jag tror att det blivit lite fel här under årens lopp. Det ska nog vara Nora!

 

Vattenpilört guppade i täta samlingar vid båtplatserna

På gräsmattan växte svampar "som svampar" ur jorden

 Hårda stolar för trötta ben

Igår eftermiddag blev det en tavla också. Jag satt ute och målade i förtältet på vår lilla upphöjda "altan" med utsikt över Norasjön. Kan man få annat än inspiration med såna vyer framför sig?

Born of colours 30 x 30 cm.

 

 

Hur har du det?

Idag har du möjlighet att få tarotkort lagda för dig - gratis. Hör av dig. Antingen via meddelande på Facebook eller pm eller rosac@spray.se. Svaret kommer privat via samma kanaler. Jag vill veta om jag kan det här...
Det enda jag kräver är att jag får en återkoppling så jag vet hur mina ord landar...

Motorcyklar, kräftor, ägg och konst

Nu har vi tagit lite "time out" från avveckling av stenpartiet och FRG m.m. och dragit iväg med husvagnen. Inte så långt men omväxling förnöjer och det som är viktigast är miljöombyte, inte antal mil.
Vi åkte till Herrfallet vid Hjälmaren. Här har det varit fikastopp för mc-knuttarna som deltog i "Hjälmaren runt" idag.

En av deltagarna såg lite sliten ut. Kanske kräftskiva dagen innan?

Framåt kvällen gick vi till närmsta bondgård och köpte nykokta Hjälmare-kräftor. En burk med jumbo och en med vanliga. Vi köpte även nyvärpta ägg på samma gård.

Under eftermiddagen kom det regnskurar till och från. Tråkigt blir det inte för då tar man fram staffliet och målar lite medan dropparna strilar mot förtältet. Mysigt!

Det blev en ny tavla där figurer föds i färgblandningen. Jag blandar färger och sen hittar jag dem överallt. Det är så häftigt att inte veta vad tavlan kommer att föreställa när jag börjar måla.

Sällskapet trädgårdsamatörerna - Nya medlemmars möte

Ikväll var det "Nya medlemmars möte" för nyblivna medlemmar i Sällskapet trädgårdsamatörerna, hemma hos mig. Föreningen bjuder alltså in de som blivit nya medlemmar under året till en träff där styrelsen presenterar sig och föreningen.

Trots att jag klivit ur styrelsen sen några år tillbaka så har jag behållit några aktiviteter. Det är detta årliga möte i min trädgård och växtmarknaden som vi anordnar på dansbanan på vårt område.
"Nya medlemmars möte" är en uppskattad träff. De nya blir introducerade i föreningen, får berätta lite om sig själva och jag fixar kaffe och smörgås. Sen kommer kvällens höjdpunkt. De "nya" får varsin lapp med ett nummer på. Sen får de i tur och ordning välja varsin växt som styrelsen och jag skänkt. 1:an börjar välja, 2:an väljer sen osv.

Jag brukar börja mötet med att berätta om min trädgård och när mötet är slut så brukar gästerna gå runt i trädgården och titta men även botanisera bland mina uppkrukade växter.
Sen går de hem med en positiv bild av föreningen och har med sig ett minne från träffen i form av en växt. Det är alltså enbart positivt och sååå trevligt att få hålla i denna träff. Av ordförande Marina Brokås fick jag en blålila fjäderaster med variegerade blad som tack. Det ni!

Bortre raden fr.v. Viola Gustavsson (STA), Gunilla Nilsson (STA),
Elisabeth Ivarsson (STA), Christina Gustafsson (STA), Tommy Eriksson,
Per Larsson och Jerry Wickström.

Fr.v. Christina Gustafsson (STA), Tommy Eriksson, Per Larsson och
Jerry Wickström.

Fr.v. Elsie Zethelius, Marina Brokås (STA), Noomi Peterson, Eva
Älgenäs och Viola Gustavsson (STA).

Lördagskväll och trädgårdsfest hos Kent och Kicki

Jaha, då var man i gungan igen! Efter två glas "engelsk" bål. Men jag var inte ensam i trädgården. Bara just då och här i den nygjorda gungan med läckert tak av vit fetknopp.

35-40 personer till var där på besök. Vi hade t.o.m. en enmansorkester som underhöll oss medan vi minglade.

Före maten som bestod av hemgjorda små pajer, sallad och grillspett så gick vi runt och insöp trädgården med alla sinnen. Torvpartiet med sköldbräcka i förgrunden är ny sen förra året men har vuxit till sig riktigt ordentligt redan. Torvblocken har penslats med filmjölk för att snabbt få en mossig och grön patina.

Rabatten ner mot allmänningen och Mälaren är helt underbar. En riktig sommarrabatt med en salig blandning av ljuvliga perenner och ettåringar.

I den här rabatten växer en av mina absoluta favoriter, rudbeckia hirta. Rudbeckior står stadigt, blommar länge och just den här sorten är helt underbar i färgerna.

Den gula svavelpionen har vid det här laget gått i frö. De röda fröna är bara till för att locka och vara vackra. Det är de blåsvarta man ska så om man vill ha nya svavelpioner.

I en annan rabatt växte en crocosmia i en härlig orange ton. Den gick inte att undgå för den pockade på vår uppmärksamhet mitt i allt grönt.

Stolt och styvnackad står den giftiga ricinen och blickar ut över vännernas trädgård. - Passa er! säger den. - Jag kan förgifta er om jag känner för det men idag vaktar jag bara så ni inte trampar i rabatterna.

Efter maten och mycket prat med nya och gamla vänner så sparkade Ryders igång sin 60-talsmusik på dansbanan. Vi drog dit för en svängom och lite varmkorvätande. Det är jätteroligt att man återtagit en gammal tradition att ha höstfest där. För just den kvällen varje år så passar folk som bor i vårt område på att ha fest. Underhållningen finns ju på gångavstånd och sen samlar man ihop kompisarna (om man hittar dom) och går tillbaka till den privata festen för lite vickning och mera dricka... 

Kicki hade en överraskning åt mig. Hon hade bjudit in sin kusin, min favoritförfattare Anna Jansson. Passade på att säga till henne att hon skriver alldeles för långsamt. Jag kan tänka mig en ny bok i månaden! Tröttnar aldrig på hennes spänningsromaner.

Vilket härligt initiativ Kicki och Kent! Vi hade mycket, mycket trevligt!

Stenpartiet - del 2

 

Arbetet med att ta bort "stenpartiet" längst ner på tomten fortsätter. Sambon tycker inte att det tar sig men det ser man ju att det gör om man tar ett foto när dagens arbete är slut.
Den lilla kullen är klar (till vänster). Vi valde, så långt det var möjligt, att försöka behålla magnolian "Yellow bird" på sin ursprungsplats.

Den ville vi inte gärna flytta. Så det blev en kulle med nämnda magnolia och en forsythia. Runt magnolian har jag planterat rosenmynta och två olika hostor/funkior har också fått en framträdande plats där. Det är två "rariteter" som jag ville lyfta fram.



Rosenmynta - Calamintha grandiflora

Alltså försvinner kvadratmeter efter kvadratmeter av partiet. Mycket av den jord som blir över använder vi på andra ställen i trädgården. T.ex. några ställen där jag valt att lägga igen rabatter och så gräs istället. Och att göra fint längst ner på tomten, en del som jag annars inte lagt så mycket vikt vid.

Under stenpartiet ligger massor av skräp. Tegelpannor, tegelstenar, järnskrot, korkmattor, spikar, glas... Ett helt lass med sånt plus ogräs och rötter ligger sen i morse på återbruket för vidare användning.
Sambon har arbetat ihärdigt idag medan jag har tagit hand om mina uppkrukade växter. Hällt bort regnvatten från faten, klippt bort gammalt och visset m.m. Så jag känner mig riktigt nöjd med mig själv. Det borde sambon också göra!
Belöningen blir en trädgårdsfest hos ett par grannar/vänner ikväll. På dansbanan vid allmänningen spelar Ryders under kvällen så det blir väl en tur dit och en svängom kanske. Så nu gäller det att få bort värsta smutsen från kroppen så inte flugorna från Mälarenergis sopor får nåt att gotta sig i!

Tornseglarna har tystnat

Det är inte ofta men någon gång då och då undrar jag: - Vad ska jag blogga om idag? Om jag hade någon som varje dag satt bredvid mig när jag öppnade datorn och som gav mig ett ämne typ "- Blogga om din kompost eller en bläckfisk eller brännäslor", då skulle min hjärna genast börja arbeta och efter en stund skulle jag ha fått ner en liten "artikel" om t.ex. min kompost (som just nu luktar gamla räkor eftersom min sambo lämnar mig ensam ibland för att hjälpa alla dem som är drabbade av branden i Västmanland och jag i min ensamhet behöver förfriska mig med lite rosévin och ett kilo räkor emellanåt för att stå ut...)

Jag har inga svårigheter att hitta på saker att skriva om, jag är en "hittapåattskrivaomperson" där ämnena aldrig sinar.
 Men idag vill jag bara tala om att jag inte sett tornseglarna på någon dag. De är sommar för mig. De har alltid funnits i mitt liv. Ända sen jag var liten. De boade i mormor och morfars tegelpannor under sommaren. Jag vet precis hur det låter när de tar sig ut ur dem. Det fladdrar och låter när de ska ta sig ur sina trånga bon. Jag älskar deras "skrik" som man plötsligt blir varse en dag i maj när de anländer till Sverige. De kommer med sommar till mig!
Förr blev jag vemodig när de drog iväg till varmare länder men nu konstaterar jag bara att det blivit höst och de bör skynda sig om de skall nå Afrikas varma kust innan kylan i Europa sätter in.
Än en gång delar jag med mig av min dikt om dem:

Tornseglarna

Högt över takåsarna skriker de långa haranger.

Deras silhuetter ser ut som svarta bumeranger.

Tornseglarna är så skapade att de vill

göra allt i luften som hör livet till.

De matar, de boar högt ovanför lindarna.

De älskar, de lever, de dör i vindarna.

När de kommer i maj blir jag alltid så glad

för de kommer med sommar, i flyttfågelrad.

Men tidig höst blir det plötsligt så tyst

då solens strålar sista svalan kysst.

De svarta silhuetterna är borta.

Nätterna blir längre, dagarna korta.

Väntan känns lång och lite svår

men så en dag är de tillbaka och då är det vår!

Nu ska stenpartiet bort

Nu ska stenpartiet bort. Vi har andra planer för platsen längst ner på tomten. Under någon månad har jag sakta men säkert grävt upp små plantor där, som jag vill spara. Idag har vi lossat alla stenar som omger partiet. Och placerat ut dem på olika ställen på tomten där de kan tillföra något. Stockarna som låg bakom partiet som en mur är kapade i lagom bitar och körda till återbruket.
Vad blir nästa steg? Kanske att gräva upp rötter från en nedsågad bok, ormbunkar, grenastrar och ormöga samt en hel del kvickrot och fingerborgsblommor.

I det lilla, lilla hålet mellan två stockar spirade en stor och hög krollilja. När stammen lösgjordes från stockarna och jag började gräva för att få upp löken så blev jag mycket förvånad. Vilken jättelök den hade bildat!

Jag har grävt upp många krolliljelökar men ingen har varit i närheten av den här bamsen! Jag grävde ner hela klumpen på ett annat ställe men jag hade lika gärna kunnat plantera varje litet fjäll för sig, för varje sådant ger upphov till en ny lilja. Men nu vill jag ha den kvar just så här stor och pampig.
Jag ser fram emot blomningen nästa år!

Gå din egen väg men förringa inte andras!

Min sambo är inte delaktig i mitt trädgårdsintresse men inte sämre än att han hjälper mig när jag behöver hans styrka och kunskap på olika områden. Sen 1994 har han kommit med fyra idéer som tillfört trädgården något spännande och intressant. (Expertkunskaperna vid olika projekt oräknade!)

På allmänningen på vårt område fick han se en stor sten med ett utsprång. Då såg han framför sig hur den kunde ligga vid dammen. Vattnet skulle rinna ut på detta utsprång och ner i dammen. Han tog ett eget initiativ och som två barn som skulle göra något rackartyg åkte grannen och han och hämtade stenen. Grannen som hade en lastbil, lyfte in stenen på tomten över planket. Grunden var redan klar. När jag kom hem den dagen hade sambon lagt en slang på den stora stenen, lagt andra stenar över för att dölja slangen och vi hade ett färdigt vattenfall.

I år fick sambon en idé till! Jag hade en lerkruka som legat som prydnad i en rabatt.  - Skulle man inte kunna borra hål i botten på den och leda vatten genom den? undrade han en dag i somras. - Visst kunde man testa det, tänkte jag, bara krukan håller att borra i.
Det gick superbra och sambon placerade en groda ovanpå en av stenarna som förvillade och tillförde något till det "konstgjorda" vattenfallet.



Sen har vi de två vattendränkta rötterna som hittades nere vid Mälarstranden där vi bor. - Ta reda på var du vill ha dem! sa sambon. - För de går inte att flytta när jag väl fått upp dem från vattnet. Han fick hjälp av några badgäster för att över huvud taget få upp dem på pirran som han hade med sig när han skulle hämta den första av två.

- Säg till var du vill ha den, för när jag väl har tagit in den i trädgården
 så går den inte att flytta! Väger hur mycket som helst, jag kan inte
ens släppa ner pirran. Gör jag det går den inte att rubba igen.

Nu står den stora roten och en liten mindre som sambon hämtade kvällen efter som två konstverk i vår trädgård.

Man behöver inte ha samma intressen men man måste respektera den andras! Trädgården är MITT intresse och jag kommer aldrig att kunna övertyga min sambo, knappt någon annan om hur härligt det är att släppa loss bland växter och blommor. Som alltid så handlar det om respekt för andra och deras tankar, intressen, framtid och idéer. Förringa inte andras drömmar! Ta del av dem istället.

Bråda skördedagar

De olika gurkor jag har i trädgården växer som om de fått spatt. Det blir mer än man kan äta upp vartefter så jag saltar in de små. Jag älskar nämligen färsksaltad gurka. Har jag bara några saltgurkor och lite vin så är t.ex. en helgkväll räddad!
Gurka som ska bli smörgåsgurka för ett års förbrukning brukar jag däremot köpa när västeråsgurkorna är som billigast, för det går åt hela 6 kg. Får jag för många slanggurkor så skalar jag dem och hyvlar ner dem i ättikslag och blandar med persilja. Ättiksgurka står sig länge i kylskåpet så den får gärna stå till vinterhalvåret. Jag tycker den är lika god på en knäckemacka med ost som till kött, potatis och sås.

I år odlar jag slanggurka, minislanggurka, frilandsgurka och druvgurka. Frilandsgurkan "Syo Long" måste borstas innan man använder den, för den är rätt taggig. Druvgurkan växer som sjutton och är lite småtaggig den med. Den liknar västeråsgurkan och ska tas när den är lika stor som den. Passar bra att salta. Men de små gurkor jag såg häromdagen är som stora monster när jag kommer ut för att skörda dem. Gurkor som hinner bli för stora är inte goda. De blir träiga, ibland beska och tappar sin goda smak. Men man kan ju låta en sån hänga kvar och bli "frögurka" till nästa års plantor.
I år har jag provat en "Barbadosvariant" som vi blev bjudna på när vi hälsade på släktingarna där. De lägger in druvgurka i salt, vatten, limesaft och chili. Pikant!

Tomaterna har så sakteliga börjat mogna och mitt taggfria björnbär har aldrig burit så mycket bär som i år. Plantan är så gott som översållad av bär i olika mognadsgrad. Vilken tur att de mognar vartefter så man inte behöver ta reda på allt på en gång!

I morgon ska jag plocka svarta vinbär. Jag gör så att jag klipper bort en gren som är full med bär och plockar av den, sen klipper jag av nästa och plockar den ren osv. Jag fick höra att den här metoden är bra, för gamla grenar bär inte så mycket frukt året därpå så dem kan man kasta. Man förnyar busken på detta sätt och får större och finare bär på nya grenar. Det var en proffsodlare som praktiserade denna metod. Han klippte bort grenarna på alla buskar och lät folk köpa hans bär på det sättet.

Vernissage och krogrunda

I hettan idag var det inte många som hade lust att gå på vernissage. Förståeligt. Men de som kom var desto positivare. Och jag var redo redan från morgonen. Kände mig både stark och underbar...

Min vän Annette Stocker som målar helt underbara tavlor delade min eufori.

Bakom henne finns en av de underbaraste tavlor jag vet "You have a message". Den talar till min själ!

"Between heaven and earth". Annette Stocker.

"Magnolia dream". Annette Stocker.

Efter en givande vernissage, på alla sätt med kontakter m.m. så åkte jag ner på stan med min äldsta dotter. En toast skagen på Varda satt inte helt fel.

Att möta sina vuxna barn avslappnat och utan krav ger många bra diskussioner oss emellan. Numera är jag inte längre mamma, jag är en vän till mina barn. Mentor kanske och även "klok gumma" ibland. Det ger diskussionerna en helt annan bredd.

 

 

Jag är lite tokig. Tycker om att skoja till det lite. Så när jag såg en ensam stackars kille sitta vid ett bord på All Stars så blev jag lite beklämd. Varför inte testa min attraktionskraft på honom. Han var nära att hoppa av stolen! Det är inte åldern som gör det, det är charmen...