Summa sidvisningar

fredag 31 januari 2014

För små barn och stora gamla


Leos lekland har ingen åldersgräns. Tror jag, eftersom jag inte frågade. 3-månaders bebisar kommer in och även 60+-are. Utan att betala t.o.m. Det var en märklig känsla att gå in på ett ställe och förlusta sig i nästan fem timmar och att det inte kostade nåt! Det är nämligen omvända världen på Leos lekland. Där är det barnen som betalar och de vuxna går in gratis.


Jag tvingades till både det ena och andra. När jag väl släpat upp "däcket" för den branta backen och vältrat mig ner i det med min stela kropp så satt det som en smäck. Sen kunde man inte göra något annat än att följa med ner, i rasande fart. Jättekul faktiskt!
 

Ibland gäller det att vara smart. Om man leker en stund i bollhavet så kan man passa på att vila lite. Barnbarnet har jag dränkt bland bollarna. 
 

Vig som en apa, brukar man säga. Det behöver man vara när man ska ta sig upp till rutschkanor, gå på gångbroar av rep och klättra på vulkansluttningar.
Barnbarnet sa efter att ha klättrat uppför hela vulkanen och tagit den branta rutschkanan ner: - Det där såg väl farligt ut va'!
Jag var tvungen att hålla med, för själv skulle jag inte ha velat åka den.

Efter att ha ätit en suverän lunch med bakad potatis, vilket man kanske inte förväntar sig på ett sånt ställe, och efter att ha slagit huvudet i en vadderad metallstång och klättrat upp och ner på en vulkan femton gånger så var min energi slut.
Barnbarnet släpade sitt "däck" uppför rutschkanan flera gånger och sa till slut: - Jag orkar inte åka EN ENDA gång till!
Då hade han ändå spänt sina små armmuskler för mig så att han skakade varje gång innan vi skulle åka och tvingade mig att känna på dem och sagt att han både orkade lyfta mormor och slänga iväg henne.

Mormor, alltså jag, slänger man inte iväg så lätt. Speciellt inte nu flera timmar senare. Sitter med ett glas vitt vin i handen och tittar på Godkväll. Någon annan större aktivitet pågår inte för närvarande. Så småningom ska vi rosta kastanjer men just nu får det vänta. Jag är HELT slut!

torsdag 30 januari 2014

FYI, TGIF etc.


Cow förnekar sig aldrig! Varje dag har han ett nytt, friskt inlägg i vår dagstidning som förhöjer morgonstunden ihop med VLT.
Detta uttryck hade jag aldrig hört. Men vem visste vad ett bogvisir var före Estoniakatastrofen? Curlingföräldrar, synergieffekter, hen, hashtag är olika ord som berikar eller "smutsar" vår ordlista. Beroende på hur man ser på språket. Ska det utvecklas eller vara som det är i evinnerlig tid?

Första gången jag såg ett mail med texten FYI (for your information) trodde jag det var ännu en av ICA-koncernens förkortningar på ett projekt eller dylikt. Efter FYI så har fler sådana här korta ord dykt upp i mina mail och sms. Ibland vet man inte om det är ett allmänt känt ord som förkortats eller om man slarvat med tangenterna på mobiltelefonen.
 
I ett loppisfynd som jag har. En bok från 1818 "Andra delen af Doct. Martini Lutheri", andra upplagan står det t.ex.:
Såfom til exempel: Om jag hafver trona, och är född af GUDI, lärer jag icke befmitta mig fjelf med otukt och horeri, aller för enom androm ftämma hans barn och äkta maka.

Ovanstående rader är inget jag läser rakt av som dagens texter. Först måste man lära sig förstå boktryckarnas bokstäver där en del ser annorlunda ut än de vi använder idag. T.ex. Å,Ä och Ö. Sen måste man ta bort en del bokstäver, lägga till andra och byta ut en del. F t.ex. står ofta för S.
 
Försök själv så får du se hur lätt det är! Men hallå, hur tänkte de egentligen på den tiden! I texten finns varken hänvisning till någon hemsida eller hashtag och hur laddar man ner appen? 
 
 
 

onsdag 29 januari 2014

På rökbordens tid

Jag har ett s.k. rökbord efter min mormor och morfar. Det är ett träbord med en skiva som ser ut som en bricka, i ornamenterad mässing. Till bordet hör fyra pjäser. En hållare för en tändsticksask, en askkopp, en liten burk för cigaretter och en stor burk för cigarrer.


Förr tyckte jag inte att bordet med dess tillbehör var något att ha men efter hand har jag fäst mig vid det. "Burkarna" har jag många gånger tänkt skänka bort men har av någon anledning behållit dem. De hör ju ihop med bordet. Ibland putsar jag mässingen och då blänker allt så fint.

Jag såg aldrig mina morföräldrar sitta vid bordet men ändå så väcker det minnen hos mig av deras sociala liv med middagar och ibland en del kortspel med vännerna. Jag antar att dessa rökbord fyllde en social funktion. Jag kan nästan se framför mig hur herrarna, när steken och gräddsåsen var avslutad och det sista inlagda plommonet med vispad grädde hade glidit ner i struparna, drog sig tillbaka för att träffas vid det lilla bordet. Diskutera sånt som fruntimren inte hade med att göra, puffa på en cigarr, ta en whiskey eller cognac och känna sig avslappnade och kanske t.o.m. lite viktiga. Rökborden var nog männens territorium framför allt.

Historien bjuder inte bara på årtal, kvalitetsstämplar, materialbestämningar och bedömande av föremålens skick. Forna tider får någon som var med att minnas. De som inte var där får fantisera. Över en svunnen tid som aldrig kommer tillbaka. Ibland önskar jag att jag kunde resa i tiden och få kännedom om hur det verkligen var då. Alltså de triviala sakerna. Vad man pratade om, hur man hade det, vilka värderingar man hade etc.

Många gånger somnade jag på någon soffa i sorlet av sällskapets röster hemma hos mormor och morfar när de hade fest. Jag minns hur tryggt det kändes med människor runtomkring sig och deras röster dämpades och försvann vartefter jag domnade bort. Inte tänkte jag på att lyssna vad de pratade om då. Hade jag gjort det hade jag vetat hur det var då, på rökbordens tid. 

tisdag 28 januari 2014

Kurs i tarotkort


Välkommen på kurs i tarotkort!
För dig som vill lära dig den urgamla kunskapen att "spå" i kort.
Inga förkunskaper eller tarotlek nödvändig.
 
Datum: Lördag 1 mars
Tid: 10.00 - c:a 16.00
Kursledare: Tuula Koivurova
Plats: Lokal i Hallstahammar
Pris: 500 kr. Fika och lättare lunch ingår.
 
Anmälan till rosac@spray.se
 
Högsta antal deltagare är 12 st.
 


Änglar finns dom?


Idag hade jag målardag hemma hos en kompis. En ängeltavla föddes mellan kaffe, kex, goda ostar, frukt, kakor och prat. Tiden går fort när man har trevligt och skymningen kom sakta och påminde mig om att jag kanske skulle ta mig hemåt.


I kompisens hem fanns många vackra saker, bl.a. denna lilla fina, knubbiga ängel med sina vackra vingar och bedjande blick. På ett annat ställe hade en annan ängel fallit för frestelsen att dofta på pionknoppen som stod bredvid. Ett bevis på att änglar är livsnjutare de med? Precis som vi två som njöt av måleriet, lugnet, atmosfären  och ljuset i det inglasade rum vi använde som tillfällig ateljé. Utanför låg snön orörd bland vita björkstammar.

Förlåt, men jag kunde inte låta bli...
 
Mindfulness
 
Jag ser varje sak och händelse
som en enskild företeelse.
De förtar inte upplevelsen
av varandra,
skuggar inte framtid och dåtid.
Istället betraktar jag nuet som unikt,
tar hand om känslorna
vartefter de kommer och går
och vilar mig i lugnet
som finns i stormens öga.


måndag 27 januari 2014

Morden i skogen

Varning! I nedanstående material finns scener som kan verka uppskakande för känsliga personer.

Morden i skogen
Rosa och Sluggo löser ännu ett kriminalfall

Mästerdetektiverna Rosa och Sluggo gav sig i morse iväg på en vanlig skogspromenad som skulle visa sig innehålla ingredienser av både blod, våld och död. De begav sig av under mycket svårt väder. Himlen var gråblå av snömoln, vinden närmade sig stormstyrka och snöflingorna som föll stack som vassa nålar mot näthinnan.
Rosa och Sluggo gick sida vid sida men Sluggo hade idag ovanan att springa före eftersom han ville hem till sitt varma och ombonade hus. Tydligen kände han på sig att något förskräckligt skulle hända. Rosa insåg krasst att det här skulle bli en lång och besvärlig promenad om hon inte tog i med hårdhandskarna och styrde upp det hela.
Stretande i den spåriga snön närmade de sig kanten av skogen. De konstaterade att det hade åkt några bilar här och omgivningen var full med spår efter skor, hundar, harar och rådjur.
Där, precis vid randen av skogen, fick de se det första spåret efter vad som sen skulle visa sig vara ett eller kanske t.o.m. fler mord. Den vita snön var fläckad av blod. Sluggo som har specialiserat sig på kroppsvätskor och lukter visade tydligt att det var riktigt blod det handlade om. Djur eller människa? Det fick vidare undersökningar utvisa.
Spåren avvek från stigen och paret följde efter in bland buskar och sly. Terrängen var snårig men spåren syntes väl tack vare snön. Några meter in i skogen hittade de det första beviset!


På stigen syntes ett tydligt spår av en sko och blodstänk av en lillfingernagels storlek. Här hade en man gått, det var lätt att se. Skostorlek 44, vinterkängor av märket Baffin control Max med goretexyta och sula av naturgummi. Av märkets djup att döma vägde mannen c:a 95 kilo.
Intill stigen hittade de ännu ett bevis. Hår!


Rosa och Sluggo undersökte fyndet. Gråhårig man av europeiskt ursprung i övre medelåldern eller vildsvinsgalt, kanske 3-4 år, c:a 140 kilo tung?
Både Sluggo och Rosa var nu övertygade om att ett mord begåtts. Spåren visade tydliga tecken på det. Vad skulle de hitta härnäst? De hann bara gå några hundra meter utefter den slingrande stigen då de gjorde ytterligare en makaber upptäckt.


Plasthandskar! Fulla av blod. Men med DNA-bevis som hette duga. Deras misstankar bekräftades. Det rörde sig om en ung vildsvinsgalt men Rosa hade misstagit sig på vikten. Förmodligen var den i storleken 160 kilo med hänvisning till leverns storlek och tjockleken på tunntarmen. 


Det var ingen trevlig syn men livet är inte alltid trevligt. Speciellt inte i Sluggos och Rosas bransch.

Efter hemkomsten återstod några timmars arbete vid datorn. Det Rosa och Sluggo inte riktigt förstått var varför de hittade inälvor av ett mindre djur bredvid mordplatsen. Samt hårbollar av räv.
Hade räven råkat komma ivägen för en skjutgalen jägare eller hade den helt enkelt sett hur det förra mordet gick till och behövde tystas? Mästerdetektiverna Rosa och Sluggo arbetade vidare med de olika teorierna. Efter sex timmar kom slutrapporten. Vildsvinsgalten dödades med ett skott, kaliber .30-0,6 Springfield, och dog omedelbart. En rävhona passerade precis som skottet fällde galten och sårades ytligt i svansen. Jägarens fru som länge velat ha en mössa av rävskinn hetsade sin man till att döda räven och så skedde för att förhindra ett nytt äktenskapligt gräl som var i antågande.

Så har mästerdetektiverna Rosa och Sluggo löst ännu ett par mord. Tyvärr håller inte bevisen vid en rättslig prövning. Man får begå mord under speciella tider på året då speciella förhållanden råder och på vissa utvalda arter.

lördag 25 januari 2014

Gourmetmiddag med överraskningar



Lördagseftermiddagen började med en drink. Fläderbrännvin, tonic water, bubbelvatten, sockerkorn, clementinsaft och is. Gott!
Som förrätt kokade vi kronärtsskockor. De kokas i 20-30 minuter i saltat vatten tills bladen släpper. Sen äter man dem med smör, citronsmör eller fyller dem med räkgräddechilisås. Vi åt dem enbart med smör.


Mästerkocken Bosse gjorde rödlöksmarmelad à la Johan Jureskog som äger krogarna AG och Rolfs kök i Stockholm.


Skivad rödlök steks och får mjukna ihop med smör. Tillsätt din älsklingsvinäger, lite flingsalt och socker (eller råsocker eller honung). Låt puttra i en halvtimme. Späd med mer vinäger och vatten tills du fått en sockersöt men ändå lite syrlig marmelad.
Till det rekommenderade Johan Jureskog en märgkopp så vi hade inhandlat märgben.


Märgbenen delas hos slaktaren till önskad storlek. Ugnsrostas till 55 grader. Förses med lite salt, peppar och hackad persilja. Sen äts innehållet i benen ihop med det rostade brödet och rödlöksmarmeladen.


Varken sambon eller jag tyckte att märgbenen var speciellt goda. Fett, fett, fett... Men rödlöksmarmeladen var suverän på det rostade brödet. Den kommer vi säkerligen att göra mer av. Och servera till kött? Fläskkött, karré etc. tror jag blir en bra kombination.

Vad gjorde vi med de överblivna märgbenen då? De åkte i alla fall inte i komposten. I morgon blir det fest. I alla fall för de fyrbenta... 



Slakteriet - för smakupplevelser och ögonfägnad


Första besöket på Slakteriet. Men inte det sista! Min sambos dotter ska börja jobba på Matriket, en av alla små butiker i Slakteriet så vi var tvungna att inspektera lokalerna. Om man ska gå bort en kväll så finns här massor med speciella presenter att ta med sig. Här finns allt från ostron till källarlagrade ostar och marmelader av alla möjliga sorter, choklad i olika kvaliteter, fisk, kött, praliner, hembakt bröd, blommor, frukt och grönsaker och mycket mer som man inte ens visste att det fanns.
Vi tog en fika mitt i vimlet. Hos Ampans choklad och bakverk.

 
 
Den lilla floristbutiken i samma hus hade dekorerat borden så fint och runt eldstaden satt folk och fikade i värmen. En hembakad smörbulle med blåbär och vanilj från Ampan smakade riktigt gott till kaffet.

I en Fair trade butik hittade vi mangovinäger. Jag har nu både doftat och smakat på den. Vilken mangodoft! Den kommer att bli magnifik till sallad.


I tebutiken fastnade jag för några läckra tesilar med färger som påminner om lördagsgodis. Det fiffiga med dessa är att man lägger teet i den del av tesilen som skaftet sitter på. Då får man en lagom dos med te. I andra tesilar är det risk att överdosera och slutresultatet blir starkt och beskt.


När vi åkte hem från Slakteriet fylldes bilen av härliga dofter av passionsfrukt, blåbär och kumquats för jag föll pladask för teet "Lilla hjärtat" med små rosa hjärtan i. Det är verkligen ett te för både gom och öga!

 
 
 

fredag 24 januari 2014

En fredagskväll på stan

En mysig eftermiddag/kväll på stan då jag bjöd min dotter Erica på namnsdagsmiddag på Harrys. Efter god mat och dryck vandrade vi hem i ett vintermörkt Västerås. Tog några spontanfoton efter vägen.
 
Modeller i skyltfönster.

- Är NI på stan i kväll? Kul!
 
Nyöppnad sportsbar. Idag blev det inget besök där.
 
Vårt fina konserthus.
 
Busstationen by night.

22:an till Barkarö anländer till busshållplatsen.

Skönt att komma in i värmen. Kändes som -15 utanför!

Elektriker - ett framtidsyrke

Hittat på nätet:
Erik 7 år skriver om vad han vill bli när han blir stor
 
Jag vill bli elektriker när jag blir stor. Det är ett roligt arbete och lätt. Därför finns det många elektriker idag. Varje dag blir det flera. Elektriker behöver inte gå så mycket i skolan. De måste lära sig om el så att de kan byta lampa om den är trasig. Jag gissar att de måste kunna läsa också så de vet vad det är frågan om när det trasslar till sig. Elektriker måste också vara modiga så de inte blir rädda när de ska upp på höga stegar. Jag gillar också lönen de får. De får mer pengar än de hinner använda. Det beror på att alla vet att elektriker har ett svårt arbete utom elektrikern själv som vet att det är ett lätt arbete. Det finns inte så mycket som jag inte tycker om utom att tjejerna tycker om elektriker och vill gifta sig. Man måste köra bort dem så att de inte stör. Jag hoppas att jag inte blir allergisk mot el så att jag inte kan bli elektriker. Jag blir sjuk av våran hund. Om jag blir allergisk mot el kan jag inte bli elektriker och måste börja arbeta.
 


torsdag 23 januari 2014

8000 sidvisningar - det är stort!

Igår passerade min blogg den enorma siffran av 8000 sidvisningar. I februari 2013 bloggade jag för första gången. Det blev ett inlägg den månaden. Sen blev jag fast. I mars 2013 gjorde jag nästan ett inlägg per dag, vilket jag fortsatt med sedan dess. Som ni förstår så tycker jag om att skriva, berätta, dela med mig, kreera...
När jag för flera år sedan blev redaktör för personaltidningen där jag jobbar så inrättade jag genast en spalt som jag kallade "Redaktören har ordet". Bara för att få skriva. Om allt mellan himmel och jord.
Då visste jag ingenting om bloggar men var rätt trött på Facebook och alla ointressanta inlägg, gilla, tummen upp m.m. De intressanta inläggen drunknar i det ständiga flödet av "Nu ska jag lägga mig snart". "Dags för ett glas vin..." "Usch vad det regnar idag!"
I en blogg är du själv om utrymmet. Du kan utforma den som du vill. Använda den i din marknadsföring. Företagsmässigt eller privat. De som väljer att följa din blogg är oftast verkligt intresserade av vad du presenterar. Om bloggen så handlar om relationer, inredning, bilar, sport eller andra specifika områden. Eller om den bara är en ventil där man kan förmedla sina tankar och åsikter.

Att jag nu har uppnått så många sidvisningar på min blogg känns helt fantastiskt. Det finns någon "därute" som tycker om att läsa det jag skriver. Av nyfikenhet eller intresse spelar ingen roll. Jag har själv alltid uppmanat folk att skriva. För jag vet att det ger en så mycket. I svåra stunder är det skönt att få sina tankar på pränt och de lyckliga stunderna kan man dela med sig av till andra. Tyvärr har kanske skolan givit oss en rädsla för att skriva. Där är alla meningar och ord indelade i grammatik, subjekt och predikat.
Kanske är det därför man ibland får vykort från Maldiverna där det står: "Solen skiner, vi badar varje dag."
Jag vill veta vad man gör på Maldiverna FÖRUTOM att sola och bada!

Skriv ner det du tänker. Det är inte svårare än så. Stavningen är det ingen som bryr sig om. Det är alltid TANKEN som räknas, även i skrivandet.

Ibland får jag ur mig text, ibland bilder. Idag har jag suttit med en
väninna hemma vid mitt köksbord. Hon har sytt, jag har målat.
Båda skrev vi kanske lite historia ur våra liv, fast idag utan
bokstäver och ord.

onsdag 22 januari 2014

En vanlig tisdag fast ändå inte

Igår kväll var det spa-kväll med ett par vänner hemma hos en av dom. I 39-gradigt vatten flöt vi omkring och lät oss masseras av jetstrålar medan några enstaka snöflingor landade på våra huvuden. En härlig avkoppling för stressade kroppar. Ovanför oss låg Kvicksundshimlen som ett svart tak medan lätta slingor av ånga från det varma vattnet letade sig ut i mörkret.

Före badet hade vi fått en krämig sparrissoppa med knaperstekt bacon och färska sparrisknoppar, toppad med en kräm av creme fraiche, chevre och citron. Efter badet fick vi en värmande kopp te och olika chokladbitar.
Ibland glömmer man bort hur bra man har det och man tar även vänner för givna då och då men en sån här kväll inser man vad mycket det betyder med vänskap, små generösa gester, lite påhittighet och omtanke.
Tack Anna och Stina för en härlig kväll, i ert sällskap blir det aldrig tråkigt!

 
 
 

måndag 20 januari 2014

Nu är jag rik igen!

Härlig eftermiddag med sällskap av två kompisar. Bjöd på "tortillapizza" med salami, lök, tomater, ruccola och ost. Till fikat blev det hemlagad saffranspannkaka med hallonsylt och grädde.
Det ligger lite vår i luften. Ljust ute och så blev jag lycklig ägare till en jättestor tulpanbukett (tre buketter). Förr betydde tulpaner vår. De kom till påsk. Numera går de att köpa året runt men jag köper dem inte förrän in på nya året. Bara för att det ska vara så!

Får jag tråkigt i kväll så vet jag vad jag ska göra. Jag har varit och införskaffat en trave pannåer. De måste ju finnas hemma när kreativiteten faller på.

söndag 19 januari 2014

Toscana here I come!

Nu är det klart. Anmälningsblanketten är inskickad och anmälningsavgiften är betald. För första gången i mitt liv kommer jag att ställa ut tavlor utomlands. Utställningen heter Toscana Nordic 2014 och sker i samband med en festival som visar design, konst och kultur från norden. Det är andra gången den går av stapeln. Jag bestämde mig för att delta med tre (högsta antal) av mina senare tavlor i akryl och tusch där varelser växer fram ur färgerna när de blandas.

Born of colours 1. 20 x 20 cm

Born of colours 2. 40 x 40 cm

Born of colours 3. 50 x 50 cm

Vill du veta mer om utställningen som pågår 10-24 maj i Pisa (hoppas att inte tornet ramlar över utställningshallen!), klicka på länken nedan. 
http://www.interartex.org/toscana-nordic-2014.html


lördag 18 januari 2014

Utflykt i det vita

Vilken härlig dag för en utflykt! Snön låg vit över Uppsalaslätten när vi styrde kosan mot Fullerö handel i Storvreta.

Fullerö handel är ett paradis för alla som tycker om att shoppa till hemmet. Fullt med inredningsdetaljer, trädgårdsprylar, tyger, keramik, köksattiraljer, lampor...

 
 
 
 
 
Efter shoppingen så stannade vi vid en liten avfartsväg som ledde till en åker. Där intog vi vår matsäck, kaffe och köttbullssmörgås med rödbetssallad och inlagd gurka. Det är nåt visst med att sitta inne i bilens värme en kall vinterdag och fika. Medan man har som en panorama-tv framför sig. På Uppsalaslätten ser man långt!
 
 
 
Efter pausen åkte vi kors och tvärs mellan de små byarna på vintervita vägar. Borta vid horisonten såg vi ibland riktiga snöoväder dra fram. I ett av de mörka snömolnen såg vi en vertikal regnbåge.
På en iskant vid en å satt en strömstare. Vid en granplantering seglade en sparvhök in mellan träden. En ormvråk spanade efter nåt byte. Rödbröstade domherrar letade mat i trädgårdarna. Här och där låg snöröken tät över åkrarna, på andra ställen hade frosten dekorerat träd, buskar och vissnat gräs och himlen var blåblå och marken vitvit. Överallt bländades jag av hur vackert vårt land är.
Efter sex timmars frossande i vackra vita vinterlandskap övergick dagen i "blå skymning" och vi åkte hem fulla av intryck. Att åka runt så här en ledig dag och upptäcka nya ställen och vila ögonen på okända landskap gillar både jag och sambon. Det känns skönt för hjärnan att få fylla den med intryck och sen komma hem och sortera dem. En del blir foton, andra blir tavlor och en del stannar i själen för att tas fram när de behövs.