Summa sidvisningar

fredag 24 november 2017

Utställning med färg i grått novemberdis

Idag och i morgon har en av mina bästa vänner - Annette Stocker - öppet hus i sitt galleri/showroom på Häradsvägen 2 i Dingtuna. Jag och sambon besökte utställningen vid lunchtid idag. Vi drack kaffe och åt lussebullar och njöt av Annettes konst medan ångor från glöggpannan och toner av julmusik spred sig i hennes fina lokal. Vi kom in i en värld av färg och form. Här finns nåt för alla smaker! Milda, rofyllda och meditativa tavlor med distinkta färger och tavlor som sprakar av färg och lust. Nedan tar jag er med på en resa genom hennes galleri. Jag låter hennes tavlor tala för sig själv:














Redan innan utställningen fastnade jag för nedanstående tavla. Första gången jag såg den så kröp den innanför min hud på ett speciellt sätt. Den gav uttryck för så många känslor inom mig. Känslor från en svunnen tid som jag trodde att jag hade glömt...
Om jag försöker beskriva dem så blir det nog bara fel så jag låter bli. Man behöver ju inte förklara allt, jämt. Bara låta känslan vila i sig själv. 

Än så länge sitter det bara en röd prick vid sidan om tavlan. Ett bevis på att den är såld. Snart sitter den på vår vardagsrumsvägg till vår och allmän beskådan dagligdags. Jag längtar!


måndag 20 november 2017

Från grönt till vitt till rött...

I torsdags åkte "Icebugsen" på. Asfalten blir snorhal när det frusit på under nätterna. Då är det bra att ha alternativa vägar att ta promenader på. Gångvägarna i skogen är perfekta och om det skulle vara is på vattenpölarna så ser piggarna under kängorna till att jag inte halkar.


I frostens spår framträder iskonsten. 

Isig renfana

T.o.m. vattenpölarna blir till vackra konstverk.


Inne i skogen rådde mörkret fortfarande vid morgonpromenaden men när jag kom ut på åkrarna så bländades jag av den uppgående solen. Jag var tvungen att stå kvar en stund i solljuset och insupa lite ljus till min själ.


På eftermiddagen blev det en utflykt till Åsby i Hallstahammar för att titta hur de julpyntat och för att ta en fika. I år var nog huvudattraktionen en jättelik påfågel som spred ett magiskt ljus över butiken. 



I år hade de verkligen lagt ner möda på arrangemangen!






Snart är det första advent. Det går alltid fort fram till jul. Man hinner liksom inte riktigt ställa om från höst till jul. Från det gröna till det röda.

  

  

Nu är den sista krukan inställd i boden för vinterförvaring och den sista trädgårdsprydnaden är tvättad. Husbilen är avställd och iordninggjord för vintern. Växthuset är tömt på dynor och gardiner. Vattenfallet till dammen är avstängt och slangen som producerar syrebubblor nerlagd i vattnet för att fiskarna inte ska dö av syrebrist när isen lägger sig. Nu är det vintervila. Löven hann jag inte räfsa bort men det kanske kommer lite mildare väder nån dag. Om det inte gör det så dör inte trädgården av det och inte jag heller. Det kommer ju en vår nån gång. Då man med glädje skuttar ut i vårsolen för att hitta på nåt att göra medan ljuset varar. Då kan det vara bra att det finns lite löv att räfsa!

lördag 11 november 2017

Vintervägar

"Vad gör man med en söndag morgon..." sjunger Anders Glenmark i Mare Mare. Söndagen ligger i framtidens dunkel för det var ju lördag i morse när jag vaknade. Regn, grått, regn, grått, regn, grått... Ja, vad gör man med en sån lördag morgon? Kan man göra nåt för att den ska bli bättre? Naturligtvis! Ut och konfrontera det gråa och trista. Ta in det vackra och ljusa som ju finns därute i naturen. Naturen levererar alltid, har alltid nåt vackert att bjuda på.

Så vi fyller termosen med kokhett vatten, packar snabbkaffe och muggar och brer några mackor och stoppar i en kasse, tar bilen och drar ut i landskapet utan plan eller mål. Redan vid Surahammar ser vi bilar med snö på! Va? Har vintern kommit ända hit? Den var ju i Fagersta i morse. Har den lyckats nästla sig ner till vårt sydligare landskap?



Sannerligen. Vi möter lite lätt snöslask, sedan lite mer och lite norr om Ramnäs ligger det redan några centimeter med nyfallen snö. Jag går ut och fotograferar höstens första snö.
I bilens värme är det skönt och vi hittar en plats i de stora skogarna där vi stannat förut och fikat. Utsikten var inte den bästa men man får inte vara kräsen när man åker omkring på vintriga skogsvägar. Man kan inte stanna var som helst.


Kaffet var hett. Smörgåsarna var goda. Saffransskorporna med. Och vi hade det varmt och gott i bilen. Efter kaffet lämnade jag bilvärmen för att fotografera den nya vintern intill.



Usch och fy vilken tid vi går till mötes. Dessa slaskande och plaskande vintrar som vi har numera. De långa och gnistrande barndomsvintrarna är ett minne blott. Om vi har tur får vi lite vinter några veckor i februari då även Mälaren fryser till. 

Vi kom hem med alla dessa olika intryck, kokade potatis och skivade upp den tillagade fransyskan och gjorde gräddsås med ädelost till. Det var så gott så det vattnades i munnen redan innan. Så vad gör man med en lördag morgon? Man gör den till sin och gör nåt bra av den. Kreativiteten vaknade efter maten och jag flyttade in mitt "vinterbord" i vardagsrummet och började producera smycken. Undertryckt kreativitet ville äntligen ut.

Om livet ger dig citroner, gör lemonad. Om livet ger dig vinter och kyla, gör is och lägg den i ett glas gin och tonic och toppa med en grönskimrande limeskiva. Du kommer genast att må lite bättre!









onsdag 8 november 2017

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset...


Precis som i dikten Tomten (Midvinternattens köld är hård...) av Viktor Rydberg är livet utanför stugvärmen fruset numera när jag vaknar. Både igår och idag har det varit mer än 3 minusgrader under natten. På morgonpromenaderna ser jag att frosten pudrat blad och löv ordentligt. 

Gullregn

Allt passar en skönhet brukar man säga och det är ju lätt att sminka en som redan är vacker. På den lilla nyponbusken vid cykelbanans kant behövdes det bara lite vitt i kanterna för att försköna och förstärka dess otroliga färger.




Snart tar färgerna slut och allt blir svart och grått. Då gäller det att hålla humöret uppe med andra inspirerande aktiviteter. Än så länge så står sig prydnadskålen ute i "sparvkrukan".


I en annan kruka vid förstutrappen har jag bytt ut den mörkbladiga ricinen och den limegröna sedum jag haft där tidigare, mot en liten gran. En sparvuggla har fått uppgiften att vakta det hela.


Sommar och höst går i varandras hand. Den sista prydnadssaken i trädgården är inte tvättad och inställd i boden än och det ligger många stora löv från tulpanträdet på gräsmattan. De bör tas bort innan vintern är här på riktigt. 


I förrgår plockade jag de sista amerikanska blåbären och lät dem bli sylt till morgonens fil ihop med de sista lingonen på torvblocken och lite bär från frysen. Jag stoppade de tre sista björnbären i munnen. Jag drog upp kålrabbi från trädgårdslandet. De flesta som var kvar hade inte utvecklat "knölar" men några av dem gick att använda. Och jag drog upp alla randiga rödbetor, kokade dem och lade in dem i lag.


Mina fläckiga tofsliljor och arisaemor torkar nu upp i sina krukor, inomhus. Sen tar jag bort det vissna och ställer in dem i friggeboden under vintern, frostfritt.

Den enda pelargonkruka jag hade i år (med tre pelargoner i olika färger) och som stått ute tills igår, frös men tinade upp inomhus och blommar nu vidare tills jag bestämt mig om jag ska övervintra eller slänga den. Det är stora beslut som måste tas!