Damm inne, damm ute

Under sommaren städar jag inte nämnvärt. Dammråttorna lever sitt eget liv invid golvlisterna och springer fram och tillbaka på golvet. Städningen går snabbt om jag öppnar dörren på framsidan och på baksidan. Då blir det korsdrag och råttorna virvlar ut i trädgården i takt med vindarna.

Ute i trädgården i det nergrävda badkaret hittar jag ibland en och annan riktig ”råtta” som ramlat ner. Men här handlar det alltid om små söta skogsmöss. Därför håller jag koll på karet. Jag brukar ta räfsan och hjälpa dem upp. Lite längre bort har jag råttfällorna laddade, året om. Det känns lite konstigt att hjälpa mössen upp ur karet från en säker död bara för att senare ta loss dem ur fällorna, döda!

Men vi kan inte ha dem runt vårt hem för de kan förstöra en hel del för oss människor. Ett år gnagde de hål i de tjocka bärande stolparna som vi hade på en inglasad altan. Bara för att komma in på den och se vad vi hade där. Sen åt de sig igenom den gröna mattan som låg där. På flera ställen. Så numera väntar vi inte tills de kommit så långt, vi tar dem redan utanför. Vi har fiffiga fällor som svärfar uppfann medan han levde. Mössen kan inte ta betet utan att fällan slår igen och då har de huvudet precis i ”skottlinjen”. Inga halvdöda, trasiga möss. De dör omedelbart. Svärfar fick t.o.m. fällan godkänd av Naturvårdsverket som ansåg att den var den bästa av fällor. Anticimex köpte in en hel del av dem. Fällorna laddas med hasselnötter och vi ställer dem under en uppochnedvänd varukorg ute och där står de året runt. Inga fåglar eller andra djur kommer in i hålen, enbart mössen som ju kan ta sig in i förvånansvärt små springor. Numera har vi aldrig möss inomhus, de hinner inte ens ta sig in. Vi tar dem innan! 

 

KRABBEKLOR

För några år sedan kom jag i kontakt med krabbeklor. Det är en dammväxt som flyter omkring i sjövatten med korta eller långa rottrådar under sig. Den ser ut som en liten stjärna. Krabbeklor är så funtade att de sjunker när det blir kallt på hösten. Sen ligger de nere i dammen under vintern och när vattnet börjar bli uppvärmt på våren så stiger de som luftballonger till ytan och fortsätter sin flytande tillvaro. Mina krabbeklor dog ut för något år sedan men i år fick jag nya av en snäll granne.

Döm om min förvåning när jag häromkvällen gick ut till dammen för att sätta mig där och läsa en bok och fick se en liten vit blomma på vattenytan. Inte visste jag att de blommade! Men när jag tittade ut över dammen så såg jag några knoppar som var på gång i de andra växterna också. Det är väl tur att man inte kan allting om allting, då hade man inget att fascineras och förundras över. När man har en trädgård så bjuder den på överraskningar stup i kvarten. Att vara med trädgård är aldrig tråkigt!

 

 

Power meet - fest dygnet runt i fyra dagar

Hela förra veckan har vårt närområde fyllts sakta men säkert med bilgalna människor. Sen många år tillbaka är vi luttrade och bryr oss inte särskilt. Det är kul när Power meet drar igång men skönt när det är över. På torsdagen drar det ihop sig, då kommer de flesta som inte har semester hela veckan. På fredagen är det redan fullt på Johannisbergs camping. Från onsdag kväll fram till söndag eftermiddag är det ett liv utan dess like emellanåt. Främst på nätterna. Raggarbilarna mullrar, gör burnouts, tutar och gasar. Musik spelas på högsta volym på hundra ställen samtidigt. En del har hela musikanläggningar med sig i sina bilar eller i husvagnarna/bussarna. Man bor i tält, bilar, bussar, i naturen och det tältas överallt runtomkring i Västerås. T.o.m. på refuger ser man små campingläger. Alla går omkring med ölburkar i händerna och svart skinnväst är klädkoden som gäller för veckoslutet. Sambon och jag går och lägger oss med bruset från campingen och stan i öronen och lyckas somna så småningom. För att vakna vid 5-tiden och undra varför vi vaknade? Jo, det var ju tyst nu! Bara någon enstaka fyllskalle som travar runt i natten och letar efter sina kompisar. Efter ett par timmar så drar det igång igen. Nästan alla som kör är nyktra och man kontrollerar varenda bil som ska in eller ut från stan under dessa dagar. Men passagerarna kan ju festa loss och det gör de med besked.

Under helgen fr.o.m. torsdag och fredag eftermiddag så kommer vi knappt in till stan p.g.a. bilköer. Ingen har bråttom så det gäller att ha tålamod. När det är som värst tar våra landsortsbussar en annan väg ut mot landet för att slippa köerna. De flesta grannar gör som vi, provianterar i början av veckan så man slipper åka och handla, alternativt åker man in vid 10-tiden då de flesta fortfarande sover ruset av sig. Sen håller man sig hemma. Vi brukar alltid ta en sväng till campingen och titta. Det är en cirkus utan dess like. Uppfinningsrikedomen är enorm. Man pimpar bilar och tält med allt från uppblåsbara sexdockor och älghorn till kedjor och dödskallar.

I år hade man gjort en hel del för att skydda oss boende mot skadegörelse och nedskräpning. Höga staket var uppsatta utefter hela campingområdet som vetter mot Ekbacken och vår infart var avspärrad med betongsuggor. En del grannar hade dessutom satt upp pinnar och plastremsor för att slippa parkerade fordon utanför sina hus. Betongsuggorna gjorde att de flesta besökare vände och åkte tillbaka in mot stan. Förr om åren vände alla raggarbilar utanför vårt hus. De kom mullrandes och stannade utanför vår häck där alla i bilen gick ut och pinkade, skrålade och drack öl för att sedan mullra iväg in mot stan. Nästa bil kom mullrandes med hög musik på, man pinkade, drack öl, skrålade. Så pågick det hela nätterna. Men konstigt nog så fick vi aldrig något förstört. Jag har bara plockat upp någon engångsgrill och ölburk utanför, mer har det inte varit. Däremot så kommer några raggartjejer varje år hem till mig för att kolla på mina växter och det är kul för man har ju den felaktiga inställningen att de som kommer till Power meet bara är intresserade av bilar och raggarkultur!

Under de dagar som mötet pågår så skräpas det ner något enormt. Det är som om det plötsligt blir legalt att kasta saker på marken bara för att alla andra gör det. När man går utefter cykelbanan på söndagen så kan man hitta allt från använda kondomer till trasiga stolar och omkullvälta husvagnar.

Men på måndag morgon när man åker till jobbet så är det soprent. Vilken apparat Power meet är! Arrangörerna vet om att folk klagar på det mesta under dessa dagar så de gör allt för att minimera skadorna. Det lyckas de med även om jag under mina fortsatta promenader ser en och annan ölburk längst inne i något slånbärssnår. Men jag har förståelse för att man inte drar städningen hur långt som helst!

Ny router - igen!

Nu har det hänt igen. Inget internet på över en vecka. Nya routern funkade några dagar sen lade den av. Virus? Ja, ett som tydligen inte kan botas med medicin utan man måste vänta tills sjukdomen läkt ut. Men vi beställde en ny router och transplantationen ser ut att ha lyckas så här långt. Blogginläggen ligger redan färdiga sen över en vecka tillbaka och är redo att plockas in ett efter ett. Som tur är har jag varit förutseende och skrivit inläggen tidigare för i slutet av förra veckan vaknade jag med ett krokigt ringfinger på vänstra handen. Jag tror inte att det är så bra att sitta och skriva vid datorn med ett sådant.

Det intressanta med min sjukdom är att jag aldrig vet var den slår till härnäst. Så det blir aldrig tråkigt. Synd att det inte bara är att beställa ett nytt finger, lika lätt som med routern. Men nu är det så här och det är bara att gilla läget. Massera med Voltarén och hoppas att fingret rätar ut sig så småningom. Förra året var det ena lillfingret som drabbades men det gick över efter ett halvår. Så det finns hopp, inte bara om livet utan också om mina fingrar.
Under tiden som jag vilade fingrarna från skrivande så var ju käften i alla fall intakt.

Stackars sambon!