"Jag känner livet i mig!" sa Madicken. I morse kände jag våren i mig! Medan jag låg kvar i sängen och funderade på när jag skulle ta första klivet över sängkanten så hörde jag det välbekanta kvittret av gråsparvar och pilfinkar. Nu börjar de få vårkänslor och förspiller ingen tid när det gäller att komma till skott och säkerställa artens fortlevnad.
Vid mina morgonpromenader hör jag spillkråkornas uppfordrande läten, nötväckornas pipande och hackspettarnas trumvirvlar som betyder "det här är mitt revir".
Ljuset har kommit för att sakta erövra vårt kalla land. Igår såg jag resultatet av årets chilisådd. Den som såddes 13 januari.
Sju dagar behövde fröna på sig att gro. Jag tänker på alla råd man får om sådd. Att fröna ska ligga i blöt någon dag innan. Att man kan lägga en knivsudd bakpulver i vattnet för att de ska gro fortare... Jaja, var och en blir salig på sin tro! Jag bara sår mina frön jag. I vanlig Plantagenjord, inte ens i såjord. Och varje år kan jag ståta med stor grobarhet på mina chilifrön. Ibland undrar jag: Försöker folk göra saker och ting krångligare än det är för att visa att de kan mer än andra? Att det här med sådd minsann inte är något för amatörer? Eller är det bara så att de inte vet bättre? Ett råd: Bilda dig egna erfarenheter! Framförallt, krångla inte till saker och ting.
Mina andra fröer får vänta några månader. Ev. sår jag perennerna när som helst, ställer ut dem i krukor på någon avskild plats i trädgården och låter dem komma när de vill och när det är dags. Så slipper jag ha dem inne, avhärda och krångla. Ute blir plantorna stabila och kraftiga och kan lätt planteras om direkt till rabatterna när de blivit stora. Perenner sköter ju sin fortplantning själva ute i naturen så varför inte låta dem ta ansvaret för sin egen fortplantning!
Gula ärtor ligger nu och sväller i vatten, hemma hos mig. De är himla goda "svullna" men ännu godare som gröna ärtskott! Det räcker att lägga någon deciliter i blöt åt gången för de sväller mycket och det blir för mycket annars. Byt vattnet då och då, det blir dåligt annars. Inte varje dag men varannan åtminstone.
På en bricka i köket ligger blad från den senaste rosbuketten och torkar. De kommer att passa bland alla andra välluktande blomblad som jag började torka under hösten och kommer att sprida doft i mina kommande potpurrier.
I köket torkar jag både det ena och det andra. Luftvärmepumpen är en bidragande faktor. Det är bara att lägga det man vill torka på ett tidnings- eller teflonpapper eller bricka och låta luften sköta resten. På detta sätt torkar jag äppelringar, blodpuddinggodis till hunden, kryddor och blad. Häromdagen såg jag hur tomaterna i skålen på köksbordet började bli lite skrynkliga. Så jag skivade dem och lade dem på teflonpapper. Nu har jag inte soltorkade men väl luftvärmepumptorkade tomater. Varför inte ta tillvara på de resurser som finns.
Citygross säljer pocketböcker för 10 kr/st just nu. Jag passade på att fynda lite inför sommarens lata dagar. Omedvetet börjar jag planera för den tid som kommer. Åh vad jag längtar!
Just vid skymningen ser jag västerhimlen färgas guldgul. Soluppgångarna och solnedgångarna har sällan varit så vackra som detta vinterhalvår. Den ena är mer spektakulär än den andra. Jag kliver ut i trädgården och ser mitt växthus genomlysas av gyllene strålar. Tänk, om ett tag så sitter jag där med kaffe och smörgås igen.
Sen blir solnedgången ännu mer brinnande och orangefärgad. Den reflekteras i speglarna på vårt plank. I dammen bubblar det från syrepumpen som håller våra fiskar vid liv. Men inte ser det roligt ut ute just nu. Smutsigt, lerigt, geggigt, fult...
Men det finns hopp! Vi tog en biltur på några mil idag, hade fika med oss och stannade till mitt i urskogen. Det var lite längre norrut så snötäcket var fortfarande stabilt men inne i skogen stack blåbärs- och lingonris upp. Jag plockade en bukett. Kan inte låta bli att ta in lite och låta det blomma på mitt köksbord. Just nu så är man ju nästan desperat. Vad som helst som gror och grönskar duger. Det är de gröna nyanserna jag vill åt!
