En morgon när vi vaknar är hela världen vit och vi förstår att vintern har kommit hit...

Den gamla visan från småskolan ringer i mitt huvud. Jag googlar på texten och blir smått förvånad över att det är Lennart Hellsing som har skrivit texten. Jag trodde den var äldre än så.

Kanske vintern nu kommer en vecka för tidigt, vi har ju inte sportlov förrän nästa vecka här i Mälardalen. Men bättre sent än aldrig. Det känns ändå rätt bra för jag håller på med lite vårstädning inomhus. Snart har jag tvättat alla fönster invändigt. Utsidan tar jag när andan faller på. Inte idag i alla fall. Jag skurar stengolvet i "glasrummet" och upptäcker en hel värld av släktet dammråttor under bäddsoffan där. Efter en stund är de döda allihop.

Så småningom kommer solen och jag ser att dammens allra tjockaste istäcke gett med sig lite grann. Därnere i djupet ligger våra fiskar i dvala. De bidar sin tid. Vill ha mera värme innan de ids röra på sina stela kroppar. 

Snön gör trädgården vacker. En vårtrött snöfri trädgård är ingen vacker syn. Hav tålamod, det ska snöa sju gånger på lärkan innan våren är här och den fågeln brukar vi inte se förrän någon gång i mars. Aprilsnö ger fåragö säger man så snön har sin funktion för natur och boskap. Man får inte bli förvånad eller besviken när den kommer. Vi kan inte göra något åt det så varför bry sig. 

Nu stundar snart klippning av vårt äppelträd. Så fort snön smälter bort och solen kommer fram så skuttar vi ut med sekatörer och sågar. Det är bra om jorden är lite frusen under trädet när man klipper men det spelar ju ingen roll när det sker. Januari eller februari är perfekta månader tycker jag. Redan i mars vill jag ju ägna mig åt annat, som sådder, rabatter m.m. Då är det skönt om klippningen är avklarad.

Örterna har dragit på sig sitt varmaste vintertäcke som en tjock filt i vitt. Därunder ligger de bara och väntar på våren och att få glädja mig och mitt kök.

Jag lämnar trädgården för nu har snön smugit sig in i foppatofflorna och mina bara fötter. Jag stampar av mig det värsta och går in i stugvärmen. Eftermiddagen ägnar jag åt att baka fröknäcke och koka kålsoppa. Idag är det nog en perfekt dag för sånt.

Medelhavet möter Ekbacken

En sån som jag som odlar örter, torkar dem och använder dem i matlagningen måste ju bara fixa till en eller flera olika örtsalter. Det ligger i tiden. Ernst har gjort det. Mandelmanns har gjort det. Och nu har jag också gjort det. 

Jag började med att koncentrera mig på kött och fisk. Till fisk har jag en helt underbar krydda som heter citrontimjan. Jag mår bra av att bara skörda denna väldoftande växt. Citrusdoften liksom lindar sig runt näsborrarna medan jag plockar, torkar, rensar...

Jag bestämmer mig för att denna citrusdoftande ört får bli huvudingrediens. Sen låter jag tre pepparsorter få komma med i potpurriet. Vitpeppar, svartpeppar och rosépeppar. Alla kryddor får smälta ihop med salt från medelhavet genom ihärdigt mortlande. 

 

Sen tänker jag kött... 

Då behöver jag ha lite starkare smaker. Som chili. Men jag behöver även andra kompletterande smaker. 3-pepparsmaken är given även här samt oregano och timjan. Jag mosar de torkade örterna med saltet och njuter av de olika dofter som uppstår i köket!

Saltkristallerna från The Meditterrinean sea "gifter sig" med Ekbackens örter i en härlig blandning. Att experimentera betyder nya erfarenheter och utveckling. "På en rullande sten växer ingen mossa!"

Taklökar i sockerkaksformar

I höstas köpte jag några sockerkaksformar på loppis. C:a 10 kr/st. De är perfekta för växter som inte vill ha så mycket fukt, typ taklökar. Om de står under tak vill säga. 

Jag planterade ett antal i en av formarna och under senhösten har de "gjort barn". Barn som liksom inte vill lämna sina föräldrar. De vill bo i närheten tills det blir så trångt så att de behöver min hjälp att flytta. 

Idag har jag fyllt en kakform till med överblivna taklökar. Den får stå på förstutrappen under tak och vila tills våren kommer. Om några månader grönskar formen och blir en perfekt present till någon vän.