För någon vecka sen kom solen fram en dag och jag kunde inte låta bli att öppna dörren till växthuset och ta en titt. Jag kände också hur solens strålar gjorde det lilla glashuset varmt och mysigt.
Därinne stod möblerna travade på varandra och väntade på möblering så varför vänta. Allt åkte ut på gräsmattan och så började någon timmas fönsterputs. På insidan än så länge för ute var det minusgrader. Golvet dammsögs och alla lister rensades från döda insekter. Där fanns allt från citronfjärilar, humlor, getingar, flugor, spindlar till trollsländor och skalbaggar. Alla torra och döda sen länge tillbaka.
När städningen var klar började det mer lustfyllda. Att hänga gardiner. I år hade jag köpt ett par längder av lite tjockare tyg med mönster. Det blir väldigt ljust inne i växthuset annars. De "gamla" tunna gardinerna som jag har många av används där de behövs och så kompletterar jag med lite mer ogenomskinliga vita också.
På Rusta hade det kommit in en användbar möbel och vi behövde fler sittplatser. Det var en tvåsitssoffa i konstrotting. Med två lådor under som kan användas på olika sätt. Man kan dra ut dem, vända på dem och lägga på den medföljande dynan så har man en fotpall. Eller också använder man dem utan dyna. Då har man ett litet bord. Eller som jag just nu använder dem, till förvaring av filtar m.m. Vi köpte två stycken.
De gamla fåtöljerna går inte i pension än på några år. Där sjunker jag ner med kaffe och smörgås efter ett arbetspass i trädgården eller en kväll när jag vill vara ensam med datorn eller en trädgårdstidning. Vårt växthus är inte ett sommarhus för växter. Där odlar vi relationer. Både min och sambons och alla vänners som tycker om att sitta där och filosofera. Några stora krukor med chili får dock komma in i maj/juni någon gång, för lite grönska måste man ha i sin närmiljö.
Den underbara lampan i rosa som ser ut som en utslagen lilja fyndade jag på Myrorna i Örebro förra året. Den har fått sällskap av en vacker undulat från Rusta och ett ljus jag gjort av gamla ljusrester samt numera en stor rosa tygros också. Några rosa klickar bland allt det vita och gröna. Jag fick ärva en japansk ljuslykta av min äldsta dotter som nu står i ett hörn i växthuset och en vacker kudde med en färggrann påfågel på blir till en vacker tavla, dock inte på väggen men skön att vila ryggen mot.
Min stora Buddha har satt sig till ro på sin bambuhylla. Ibland tänder jag ljuset i hans knäppta händer och ser hur det fladdrande ljuset får hans ansiktsuttryck att ändra sig. En illusion, visst, men fantasieggande. Just nu är den grunda delen av dammen utanför fortfarande täckt av is men på somrarna rinner vatten från den stora stenen och landar sen plaskande i dammen nedanför. Något att vila ögonen på.
Våren låter vänta på sig och vi har riktigt aprilväder. Ena stunden regnar det, den andra snöslaskar det. Kalla vindar blåser kring knuten. I skogen är fortfarande vissa stigar isiga.
Det är skönt att spendera dagarna inomhus då. Jag beställer en kapselmaskin på nätet. Först till mitt nässelpulver som jag har svårt att få i mig eftersom det inte smakar så gott. Kapslarna gör att jag får i mig de välgörande nässlorna som innehåller över sjuttio aktiva ämnen, många av dem är viktiga mineraler.
Jag jobbar med "maskinen" som på intet sätt är självgående men det underlättar att kunna göra tjugofyra kapslar på en gång, istället för en i taget.
Mina egenhändigt plockade, torkade och malda nässlor tog slut. Nu får jag vänta tills de sticker upp ur marken igen. Klorofyllspända och nyttiga. Då tar jag med mig sax och påsar och ger mig ut på nässeljakt iförd handskar för att skydda händerna mot det brännande giftet.
Sen börjar jag kapsla in gurkmeja. Det är speciellt nyttigt för mig som har inflammationer. Men gurkmeja är riktigt äckligt att äta i pulverform så varför inte kapsla in det också.
Gurkmeja är lika starkt inflammationshämmande som antiinflammatoriska tabletter och kan dessutom rensa hjärnan från plack och förebygga Alzheimers och stroke. Nu har jag ett helt lager.
Jag köper några buketter tulpaner för att kompensera det dåliga vädret och ser dem slå ut och vissna, bukett efter bukett.
Jag köper pärlhyacinter och sätter dem i köksfönstret och vattnar dem sparsamt så att de ska stå sig länge. De är lika ljust blå som de små gluggarna av himmel som syns korta stunder mellan allt det gråa.
Nu i mitten av mars har jag haft två dagar då det varit skönt att arbeta i trädgården så jag började städa några rabatter. Då upptäcker jag den! Illröd smyger den sig fram i liljerabatten. Tror att den inte syns. När jag petar på den så vänder den buken uppåt och för en stund ser jag den inte. De brukar göra så, liljebaggarna, för att undkomma rovgiriga trädgårdsmänniskor.
Baggarna är där så fort liljorna spräcker den isiga backen och visar upp de första topparna. Bredvid baggen sträckte en kejsarkrona på sig och signalerade att här kan man både fortplanta sig och lämna sina små larvbarn på dagis. Här kan de äta sig mätta på mina liljor och sen lämna dem med stora hål när de inte behöver dem längre.
Solen kom fram en stund och både sambon och jag njöt i växthusvärmen av varmt kaffe och hembakat bröd med hemgjort smör på. En liten glass blev det också.
Så infinner sig smärtorna i ena knäet som förföljt mig ett par månader. Jag lämnar trädgården haltande, duschar, tar en tablett och lägger mig på soffan med min älskade korsordstidning. Där blir jag liggande hela kvällen tills det är dags att gå och lägga sig på riktigt. Nu är det kalla vindar som blåser igen, solen har gått ner och fullmånen lyser med sitt kalla sken på natthimlen när jag släpper ut hunden för den "sista pinken".
När jag vaknade idag så var det gråväder igen och jag bestämmer mig för att vara inomhus och vila kroppen. Det finns annat man kan göra än att halta runt i trädgården bland vissna löv en mulen och kall dag.
