Livet är en dans på rosor

Vad gör man av en ofrivilligt ledig dag med ett krokigt finger där senan inte löper som den ska i sin skida? Ja, det är väl ingen större skillnad på en sån dag än en vanlig. Man försöker väl alltid fylla sina dagar med meningsfulla och trevliga saker. Men inte datorjobb, det bespar jag mina händer. Bara lite bloggande innan kvällen lägrar sig, det är inte så påfrestande.

Jag började dagen med att plocka upp det stora parasollet som står nere på stranden vid dammen, från vattnet. Blåst och regn hade vält det. Sen städade jag. Dammsög och plockade grejer tills det såg någorlunda fint ut inomhus. Skickade iväg sambon med min bil full med grejer till Brödet och Fiskarna, återbruket och en del burkar och flaskor till pantning. Ett av våra barnsliga nöjen är att vi samlar pengar i en spargris tills vi har till en utekväll. Där lägger vi pant-pengar och pengar för saker som vi säljer på Blocket och när vi fått ihop tillräckligt länsar vi spragrisen och tar en helkväll på stan. Varför ska man vara sansad och strukturerad bara för att man är vuxen? Nej, att ta fram barnet i en gör en lycklig. Snart är vi barnsliga pensionärer, men vad gör det. Något bra måste man ju föregå med som exempel för sina barn. Om nu någon trodde att livet blev tråkigare bara för att man blir gammal...
Sambon kommenterade spargrisens status efter att pantat den sista rundan. "Nu är det snart dags!" sa han och jag ser nu fram emot en kväll på stan under semestern.

Det har blivit en hel del sedlar de senaste månaderna.
Sparande lönar sig alltid!

Eftermiddagen tillbringade jag ihop med en vän. Vi drack kaffe och åt smörgås och satt och pratade och hade det allmänt trevligt. Vilket perfekt avslut på en städdag!

Igår var jag ute och fotgraferade min Skerikes Biskopsros som står i full blom just nu. Vilken skönhet! Och vilken doft! Ibland tror jag att historien bakom saker och ting faktiskt förhöjer skönheten. Den s.k. proveniensen.
Den här rosen hittades för första gången när Biskopsgatan skulle breddas. Man hade aldrig sett den tidigare. En kvinna som bor i Skerike, Anita Bengtsson, är rosexpert och har den i sin egen trädgård. Jag har själv varit där med en kvist från min rosbuske och fått verifierat att den ros jag har är just en Skerikes Biskopsros. Det intressanta är, när det gäller min egen proveniens, att rosen hela tiden har vuxit i vår häck ut mot Cronstedtsvägen. Men jag har trott att det varit en nyponros (vilken också vuxit där) så under flera år försökte vi utrota den. Ända tills ett år då vi underlät att klippa häcken och fick se mörkrosa rosor sticka upp bland snöbärsbuskarna. Då grävde jag upp en bit och satte på framsidan av huset. Där växer den än idag. Skerikes Biskopsros är en buskros och bör stå för sig själv. Den blir minst 1,50 meter hög och skjuter lite rotskott. Dessa tar jag vara på och krukar upp och delar med mig.
Anita Bengtsson, som i år fick Fredriksdals utmärkelse Rosenkransen och numera kallas för "Rosälskarnas Grand Old Lady", berättade för mig att denna ros har skickats för analys. Man vill veta dess gener för att förstå var den kommer ifrån. Den har bara hittats här i Mälardalen. Hon talade också om för mig att man planerar att ge den här rosen status som Västmanlands landskapsros. Jag håller tummarna för att det blir så! Titta och njut.

 

 

Marknad i Stjärnsund

Första lördagen efter midsommar börjar lördagsmarknaderna i Stjärnsund och sen pågår de hela sommaren. Förra året var jag och tittade, i år deltog jag. En vän hade ordnat så att jag kunde stå inomhus med alla mina prylar. Då blir man inte så beroende av väderleken. Jag fick en plats i det lilla hamnkontor som ryms i en långsmal gammal bod utefter vägen och intill kanalen. Där stod jag ihop med en tjej som sålde aloe vera produkter och en som sålde glasfusingsmycken. Tjejerna flyttade ut på gräsmattan i det fina vädret som inledde lördagen och jag fick husera inomhus i ensamt majestät.

Hela byn vimlade av folk som kommit för att ströva runt i det gamla brukssamhället, handla, fika, äta och titta. En ”brunnsorkester” bidrog till sommarstämning genom att spela sommarvisor och annan musik under flera timmar. Här träffade jag bybor och turister. Hade trevliga samtal med en del. Att stå där som i en egen liten handelsbod och få vara en del av bygden gav mig ett lugn och ett slags harmoni. Det var jobb men ändå semester på något vis. Så här skulle man alltid ha det!

Trots att det inte var marknad på söndagen så hade jag ”öppet” i min lilla bod. Hamnkontoret var ju öppet eftersom de hade sightseeing ute på sjön med båt under dagen. Så det är klart att jag passade på.

Innan dagen var slut hade ägaren och jag kommit överens om att jag skulle få hyra en hörna i boden hela sommaren. Hon ville gärna ha mina alster där och tyckte det var fina saker. Så istället för att plocka ihop allt på söndagens eftermiddag spikade jag upp ännu mer tavlor på väggarna och förberedde ett bord med duk där jag satte upp mina smycken, påsar och visitkort. Jag lämnade även kvar en del av mina nyutgivna böcker till försäljning på en hylla. Tänk så bra det kan ordna sig! Med ett positivt sinne, lite hjälp och samverkan så kan man uppnå resultat så att alla blir nöjda. Man ska nyttja men inte utnyttja varandra. Alla har vi olika resurser att utgå ifrån, tillsammans blir vi starkare om vi jobbar åt samma håll. Och vi har så mycket roligare!

Damm inne, damm ute

Under sommaren städar jag inte nämnvärt. Dammråttorna lever sitt eget liv invid golvlisterna och springer fram och tillbaka på golvet. Städningen går snabbt om jag öppnar dörren på framsidan och på baksidan. Då blir det korsdrag och råttorna virvlar ut i trädgården i takt med vindarna.

Ute i trädgården i det nergrävda badkaret hittar jag ibland en och annan riktig ”råtta” som ramlat ner. Men här handlar det alltid om små söta skogsmöss. Därför håller jag koll på karet. Jag brukar ta räfsan och hjälpa dem upp. Lite längre bort har jag råttfällorna laddade, året om. Det känns lite konstigt att hjälpa mössen upp ur karet från en säker död bara för att senare ta loss dem ur fällorna, döda!

Men vi kan inte ha dem runt vårt hem för de kan förstöra en hel del för oss människor. Ett år gnagde de hål i de tjocka bärande stolparna som vi hade på en inglasad altan. Bara för att komma in på den och se vad vi hade där. Sen åt de sig igenom den gröna mattan som låg där. På flera ställen. Så numera väntar vi inte tills de kommit så långt, vi tar dem redan utanför. Vi har fiffiga fällor som svärfar uppfann medan han levde. Mössen kan inte ta betet utan att fällan slår igen och då har de huvudet precis i ”skottlinjen”. Inga halvdöda, trasiga möss. De dör omedelbart. Svärfar fick t.o.m. fällan godkänd av Naturvårdsverket som ansåg att den var den bästa av fällor. Anticimex köpte in en hel del av dem. Fällorna laddas med hasselnötter och vi ställer dem under en uppochnedvänd varukorg ute och där står de året runt. Inga fåglar eller andra djur kommer in i hålen, enbart mössen som ju kan ta sig in i förvånansvärt små springor. Numera har vi aldrig möss inomhus, de hinner inte ens ta sig in. Vi tar dem innan! 

 

KRABBEKLOR

För några år sedan kom jag i kontakt med krabbeklor. Det är en dammväxt som flyter omkring i sjövatten med korta eller långa rottrådar under sig. Den ser ut som en liten stjärna. Krabbeklor är så funtade att de sjunker när det blir kallt på hösten. Sen ligger de nere i dammen under vintern och när vattnet börjar bli uppvärmt på våren så stiger de som luftballonger till ytan och fortsätter sin flytande tillvaro. Mina krabbeklor dog ut för något år sedan men i år fick jag nya av en snäll granne.

Döm om min förvåning när jag häromkvällen gick ut till dammen för att sätta mig där och läsa en bok och fick se en liten vit blomma på vattenytan. Inte visste jag att de blommade! Men när jag tittade ut över dammen så såg jag några knoppar som var på gång i de andra växterna också. Det är väl tur att man inte kan allting om allting, då hade man inget att fascineras och förundras över. När man har en trädgård så bjuder den på överraskningar stup i kvarten. Att vara med trädgård är aldrig tråkigt!