Herr Maglemer är snart klarfriserad

Äppelträdet "Maglemer", det enda vi har, är snart klarfriserat. Jag var ute i förra veckan då solen sken och klippte. Men inte högre än den behändiga trappstegen tillät mig. På högre höjder blir jag yr som en höna! Så de vattenskott som nu återstår får sambon tampas med. Kanske står de högre stegarna fastfrusna i isen? Men vem har bråttom? 

Jag måste bara berätta historien om "Herr Maglemer", som äppelträdet heter. Den förtjänar att bli berättad varje år. 

Herr Maglemer.

När vi flyttade till Ekbacken så började vi forma äppelträdet. Jag ville ha det i paraplyform så vi klippte och tog bort och där det uppstod en lucka så lät vi en ny gren framträda. Nedtyngd av snöre och en tegelsten för att sen få den där parasollformen som jag såg framför mig. Så fick grenen hänga nedtyngd i något år tills den växt till sig och betedde sig som jag ville. 

Varje år klipper vi bort alla vattenskott och grenar som korsar sig eller växer bakåt. Allt för att förhindra onormal tillväxt och "fruktmumier" som trivs där det är mycket bladverk och fukt och som sprider virus och mögel. Vi spar ETT lager av hängande grenar och kapar av dem under säsongen vartefter de tyngs ner av frukt och slår oss i huvudet när vi ska klippa gräsmattan. 

Fruktmumier 

Efter vårens första klippning ser trädet ut som ett fult skelett! Hur ska det nånsin kunna bli nåt av det? tänker man. Så kommer blomningen. Som en ful ankunge visar Herr Maglemer sig från sin vackraste sida. Knopparna som är mörkröda spricker ut i ljuvaste rosa blandat med oskuldsfullt vitt. Hur vackert kan det bli!

Så kommer sommaren med värmen och Herr Maglemer ger oss välbehövlig svalka genom att breda ut sitt gröna parasoll över oss. Det kan man kalla vårdträd.

Den här herren har en dimension till. Han ger oss frukt. Äpplena från denna gamla sort är smakrika, söta och goda. De är dessutom färgrika och vackra.

Så vad vore Herr Maglemer utan oss och vad vore vi utan honom! Vi lever i "symbios" med varandra. Precis som det ska va'!

Vår - en period av starka behov

När dagarna blir längre och fågellivet ökar utanför fönstren och is och snö sakta smälter bort då växer ett undertryckt behov fram. Behovet av att odla. Behovet av att stoppa fingrarna i varm jord. Behovet av att se nytt liv ta fart.
Så då tar jag fram datorn och börjar titta in hos olika fröfirmor. I veckan gick jag in på odla.nu och sökte efter doftliljor (Acidanthera bicolor). Jag såg dessa skönheter i trädgården hemma hos en granne och tänkte "dessa måste jag bara ha". Trots att lökarna måste övervintra inne under vintern. Jag har ju dragit ner betydligt på den typen av växter de senaste åren. 

Odla.nu är billiga tycker jag. Både på lökar men även fröer som blivit rätt dyra. Lökpaketet jag beställde bestod av 50 lökar för 59 kr!
Så jag fläskade till med två andra olika löksorter också. En vit tigerlilja, Lilium lanciofolium "Sweet Surrender"...

... och en Lilium speciosum, "Black Beauty". Den kan väl knappast kallas svart men jag föll för de där gröna inslagen i det mörkt röda samtidigt som pistillerna skjuter ut som en kaskad ur blommans innandöme. Vackert!

Eftersom jag har märkt att det går hur bra som helst att odla gurka på friland, eller som jag gör i en tunna intill en bodvägg, så köpte jag några olika fröer. En "Chinese Slangen" som blir smal och lång. Upp till 50 cm! Och "Cornichon de Paris" som ger massor med små gurkor.

   

Ärtan "Blauwshokker" chockade mig positivt. Beskrivningen "Rödvioletta blommor som ger en stor skörd av färgrika purpurblåa baljor med delikata och saftiga bönor" sålde in ärtorna direkt. De gror dessutom bra på lite kallare jord. Jag kan nästan känna smaken rulla runt i gommen. Jag älskar ärter! Hittar jag en ärtåker så blir jag sittandes en stund...

Så blev det fröer till några gula långrandiga squash, gräslök (som behöver fyllas på) några härligt korallröda luktärter och machésallad som är väldigt god, härdig och långlivad. Och lite mer. Nu väntar jag på paketet. Under tiden kanske jag går in på någon annan hemsida och tittar. Intentionen är att TITTA. Men jag håller pekfingret ovanför knappen "köp". Ifall!

Luktärten "Summer Sizzler". Med "mina färger". 

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...

När vi byggde växthuset sent i höstas så hann jag bara smaka lite på livet som kan levas därinne innan jag var tvungen att lämna det åt sitt vinteröde p.g.a. kylan som kom krypande. Sista gången jag satt där var i början av november. Den gången blev det riktigt kallt om hela kroppen när solen gått ner, trots den inköpta infravärmaren, och jag insåg att det var bäst för min lekamen att gå in i värmen medan tid var.
Jag lämnade vår nyuppförda "rekreationsanläggning" därhän för att få återkomma när solens första strålar skulle värma dess glasytor.

Jag var väldigt klar med att i detta glashus kommer inte en enda växt in. Jag har ett par tusen olika arter av växter utanför som jag kan gotta mig åt genom "fönstren" på detta hus så det behövs inga innanför. Här ska vi inte odla något annat än relationer!

Tankarna gick sen lite kors och tvärs. Jag har en chiliplanta som jag tog in i höstas och som överlevt vintern, den kanske skulle trivas bättre i växthuset än den gjorde på friland förra säsongen? Kanske skulle man i växthuset kunna ha åtminstone en sort av de tomater jag brukar odla? För att få tidigare skörd. 
I januari kommer sambon frågande: Vi skulle väl kunna ha någon tomatplanta eller nåt annat i växthuset i sommar? Åtminstone något, som trivs där.

Jag tror att sambon och jag är ense om att det kan få komma in någon enstaka kruka i det nya växthuset. Det kommer inte nämnvärt att hindra de relationer som ska odlas därinne. Snarare kommer det att tillföra atmosfären där en hel del. Doft t.ex., att nudda en tomatplantas småludna blad en varmfuktig sommardag och dra in doften i näsborrarnas inre regioner gör nåt med kropp och själ som är svårt att beskriva med ord. 

Något VÄXT-hus kommer det nya glashuset aldrig att bli. Om man inte betänker att man kanske växer som människa av att sitta därinne. Jag tror att många nya idéer kommer att kläckas där under inflytande av grönmyntadoftande mojitos och isiga gin och tonics. Jag tror också att många tankar kommer att flyga där för att det är högt i tak därinne. Och jag tror att ett sånt här hus kommer att locka till många samtal, kulinariska upplevelser och mysiga stunder.
Men än så länge sitter jag inomhus och längtar ut. Eller snarare ut och sen vidare in (i huset av glas)!