Gult är fult!

Att det går mode i trädgård är inte konstigt. Men när det går så långt så man flyttar ut inredningsivern utomhus och börjar pimpa trädgården så att den ska färganpassas till väggar och tak då har man missat nåt. Tycker jag! Men vem är jag att bestämma hur folk ska utforma sina trädgårdar? Så låt dem hålla på att välja blommor vid altanen utifrån tapetfärg i vardagsrummet eller låta alla rabatter gå i ljuvt rosa, därför att hela hemmet är rosa. Ibland undrar jag hur mannen i huset trivs bland alla änglar, ljus, rosetter, nallar och ljuva spetsar? Hur kul kan det vara att bjuda kompisarna på herrmiddag bland rosa tyll och fluffiga kuddar? Men i min trädgård finns inga fördomar, där är alla välkomna. Eller? Är verkligen maskrosorna, revsmörblommorna, brunörten och murrevan välkomna? Och hur är det med mördarsnigalrna, trädgårdssnäckorna och liljebaggarna? Nja, jag är nog fördomsfull i alla fall, måste jag erkänna...

Hos mig får det gula fritt spelrum. Gult mot vårt svenska gröna landskap är bland det vackraste jag vet. Just nu blommar de gula smörblommorna ute i kohagarna på landet. Vilken kombination! Jag har en kulle full med olika gräs och gula blommor. Allt samlat på ett ställe. Där blommar gula liljor.

Nattljusen lyser som solar trots namnet.

På samma kulle blommar Allium obliquum, en limegul lök.

Ett annat nattljus är Oenothera pumila, dvärgnattljus som ger små fina plantor lite här och var på torr jord. Skogsvallmo är också gul.

Liksom den fyllda revsmörblomman. Visst är den lik en ranunkel?

Strålrudbeckian lyser i rabatterna långt in på hösten. De är nästan självlysande.

De höga rudbeckiorna fyller sin funktion i utkanten på trädgården p.g.a. sin storlek. De är manshöga. Men de ger blommor till mina buketter länge, länge.

Gulklint (Centaurea macrocephala) är en jättestor klint med stora gula blommor.

Gulsippa finns i min trädgård, både som enkel och som här i en fylld variant.

Gemsrot (Doronicum orientale) är en vacker "prästkrage" som går i gult den med.

Franska kungsljus sprider sig med vindens hastighet och har en pålrot som är svår att få fatt på när den väl etablerat sig. På min gröngula gräskulle får den vara kvar i några få exemplar. Jag håller koll på dem och klipper bort blomställningarna så fort de blommat över, innan de går i frö. Visst är de maffiga!

Gult är inte fult. Gult är bara mer eller mindre modernt! Precis som rosa.

Jag skulle ju bara ut i trädgården och fotografera lammöronen och den grekiska vädden...

... så jag gick bakom växthuset och fotograferade den vackra kombinationen.

Men om man går runt med kameran i högsta hugg så ser man andra objekt också. Som denna vackra strandiris.

Sen får jag syn på magnolian "Yellow Bird". Inte så mycket att titta på nu egentligen, för den har blommat över. Men kolla in vad den har runt foten! Väldoftande rosenmynta (Calamintha grandiflora). Ingen risk för fotsvettslukt där inte, för rosenmyntan doftar underbart.

Sen fortsatte det bara. Mariaklockorna har nu fått fäste hos mig och kommit för att stanna. Förr hörde jag talas om folk som tyckte att deras mariaklockor var som ogräs. Jag planterade några under åren men de försvann. I år har jag en liten samling med vita, blå och blålila. Den vita är magnifik. Når mig upp till naveln och har massor med klockor. Redan utslagna men även på gång, så jag kommer att kunna njuta av den länge.

Blommorna är jättestora och svulstiga och har en avrundad form. Formidabla!

Tittar man in i det allra heligaste, blommans fortplantningsställe, så ser i alla fall jag nåt jag inte sett förut. Inte visste jag att den var så vacker inuti!

Mina nyvattnade vita storklockor går inte av för hackor de heller.

En annan skönhet som tål att studeras lite närmare är grönklockan (Codonopsis viridiflora). I år har den fått en egen "klätterställning", en vacker skapelse som jag köpt av en duktig trädgårdsamatör. 

Hur den här grönklockan såg ut inuti visste jag förut men naturligtvis var jag nyfiken, igen.

 Den stora fingerborgsblomman (Digitalis grandiflora) har precis börjat blomma med sina ljuvt, ljusgula fingerborgar. Som humlorna gillar att besöka.

Liten fingerborgsblomma är högre än den stora men har mindre blommor som är gulvita i färgen.

Fingerborgsblommorna sprider sig eftersom de får så många frön per blomma. Men de är lätta att rensa bort, bara att dra upp plantan. Ännu har jag inte tröttnat på dem. Där de står får de sprida sig. Jag tar bara upp några få exemplar varje sommar som nån annan blir lycklig av.

Praktklockorna är vackra. Det vanligaste är att de är blå men jag har dem i ljust rosa också - Platycodon grandiflorus "Perlmutterschale".

Icke utslagna lockar de till att klämmas på, precis som jag gjorde när jag var barn och såg en fuchsia. Knopparna ser ut som outvecklade fallskärmar.

Geranium pratense "Hocus Pocus"  har ett riktigt mörkt bladverk, stänglarna går åt rött och blommorna är riktigt blå.

 Inne i växthuset frodas "Aunt Molly". Det är en physalis som passar våra nordiska hemtrakter. Den är polsk och har kort mognadstid, 70 dagar sägs det. Redan nu i början av juli så har jag en hel del frukter som väntar på att mogna. Men själva plantan växer och växer och producerar blommor hela tiden. 

Det här är ingen ny växt, den är känd sen 1837! Varför odla physalis från sydamerika när man kan odla sorter som är närmare oss vad gäller klimat.

Den avlånga chilin Sweet Doux très longe des Landes har vi redan smakat på. Den var inte alls "hot" nertill men blev lite "hottare" när man kom upp mot fruktfästet. Den här sorten är ny för mig och jag kommer att fortsätta med den eftersom den har en sån trevlig form.

Den stora Hungarian Yellow Hot Wax har vi också hunnit smaka på. Den ska man fylla med nåt och lägga på grillen. Chevre t.ex. Har man folk på besök som inte tål stark chili så tar man bort kärnor och membran innan man fyller den med ost. Att halvera den är då enklast. 

När jag köpte citronträdet i våras fanns det två mogna citroner på det. De var himmelskt goda. Sedan dess har blommor och frukt avlöst varandra och nu är det flera citroner i olika storlekar på gång igen.

Nytillväxten, sen trädet kom ut i växthuset, är enorm. Det trivs verkligen där. Nu kommer det knoppar och blommor, igen!

I höst ser jag fram emot att äta egna knapriga kålrabbi. De är lättodlade. Jag provade dem förra året och fick en del. Inte så stora då men GODA! Det är väl egentligen allt som man odlar själv?! Det finns en njutning i att bara gå ut i trädgården och hämta något ätbart till dagens lunch eller middag. För mig är det lyx.

Högsommar i Stjärnsund

Vädret kunde inte vara bättre när vi kom upp till Stjärnsund på lördagen. Årets första marknad vid kanalen började 11.00 och vi hann precis parkera husbilen på ängen som hade gjorts om till en p-plats, vid den lilla ICA-butiken.

Brunnsorkestern tog emot i sedvanlig ordning och vi möttes upp av våra vänner hos vilka vi skulle tillbringa ett par dygn. Campandes vid deras sommarstuga, en bit utanför Stjärnsund.

I byn finns också lite loppisar och annat att titta på. Vädret visade sig från sin bästa sida och man stod gärna i skuggan en stund då och då.

Jag gjorde en hel del loppisfynd och köpte både några nya blommande växter till trädgården och färska morötter och västeråsgurkor.

Efter marknaden kändes det skönt att installera sig på tomten.

Jag gick runt och inspekterade alla välbekanta ställen. Jodå, det var lika vackert där i år igen! Även sjön Grycken med de blånande kullarna i bakgrunden.

Vattnet vid bryggan var klart och inbjudande.

Denna första kväll grillade vi rostas och åt potatissallad och grönsaker till. Nästan hela kvällen satt vi ute på altanen och språkade. Senare flyttade vi in och fortsatte tills vi tackade för oss och däckade i våra sängar. 

Söndag morgon började med en långpromenad bland sommarstugorna och tillbaka efter stora vägen.

Nu hade vinden mojnat och Grycken låg, inte spegelblank, men inbjudande och lugn. Vägarna kantades av massor med olika växter som jag tog med mig till stugan. Höll sen en liten lektion i vad man kan hitta vid en vanlig vägren under en promenad på några kilometer. Några tranor skrek inifrån skogen och göken "kokoade" som en galning. Vid det här laget borde han ha hittat en fru tycker jag...

En prästkrage vid vägrenen. Med en vacker humlebagge på.

Vi äter alltid frukost ihop på given tid och på söndagen var saltgurkan vi köpt på marknaden dagen innan, klar för provsmakning. Den passade perfekt till den uppskivade leverpastejen, på frukostsmörgåsen.

Vi hade ingenting planerat mer än en konsert på söndagskvällen, men en liten utflykt kände vi för denna vackra förmiddag. Vi tog med fikakorgen och åkte till Silfhyttan. Där hade tre driftiga karlar redan 1680 bestämt sig för att starta silversmältning. Vid fallet mellan Grycken och Fullen. Det gick inget vidare men när man flyttade tackjärnstillverkningen från Stjärnsund till Silverhytteå, som det hette då, så gick det bättre. Senare byggde man en  sluss där som underlättade transporterna. Vi satte oss ner precis vid slussen och fikade. Det var varmt för solen gassade. Det kändes som riktig högsommar.

Där fanns en del konstiga djur i skogarna!

Och underbara sommarängar med smörblommor, hundäxing, teveronika, humleblomster, hundloka och kanske 100 växter till.

Rödkämparna blommade i gräskanterna med vackra lite ljust lila blommor. De är släkt med groblad. 

Daggrosen förekommer förvildad i vår natur. Den är otroligt vacker med sitt mörka bladverk.

Ett nattfly satt och sov på väggen till den gamla skolan som numera fungerar som ett museum.

Det kändes skönt med ett bad efter utflykten. Man blir så där lagom avsvalkad ett tag.

Jag gick runt med kameran och fotade lite krukor med sommarblommor. Bl.a. en som var gjord av ett bildäck som hade krängts tillbaka över fälgen. Fiffig återvinning.

Vid gäststugan ligger en riktigt vacker "matta" i betong.

Efter besöken på dasset kan man tvätta händerna med vatten från den vackra kopparkitteln med kran.

Jag gick ner till bryggan. En fiskare kom puttrande med sin eka med elmotor. Han hade tänkt precis som jag, att det kanske nappar idag!

Jag hade mitt gamla kastspö med mig och satte på ett drag som jag föll för just då. Efter några kast så tog det stopp. Bottennapp? Nejdå, jag kände den där välkända darrningen i linan som tyder på att det sitter något annat på kroken än en gammal murken gren från botten. Det gick bra att veva in linan och jag såg att det satt en stor och vacker gädda på kroken. När jag skulle veva in den sista biten av linan och gäddan var ovanför stenarna vid strandkanten då lossnade kroken. Men gäddan landade på rygg mellan ett par stenar och blev liggande som död. Jag hann ta den bakom gälarna och lyfta upp den på fast mark innan den började slingra sig. Med ett snitt av kniven i nacken såg jag till att den inte led onödigt länge.

Mäkta stolt tog jag gäddan och gick upp till altanen där de andra satt, för att visa fångsten. Stackars sambon som inte fick nåt på sina krokar idag. Jag lider med honom...

En konsert med Eva Eastwood var inbokad sen länge. Hon skulle uppträda i den gamla Smedjan inne i Stjärnsund och vi åkte dit på kvällen i god tid. Ingen av oss hade minsta aning om vem hon var och hur hon sjöng så det blev en överraskning för oss alla.

Fredrik Swahn bor i Stjärnsund och det är han som bokar in artister under hela sommaren. Han är ju artist själv så han passade på att sjunga några av sina låtar också.

I Smedjan var det bra stämning och gemytligt. 200 personer hade köpt biljetter till Evas konsert. Enkel förtäring i form av bl.a. "smekorv" fanns att köpa samt olika drycker. Det blev en mysig kväll med lite överraskningar som t.ex. då en liten 9-årig kille gick upp och sjöng ett par sånger ihop med Eva.

Mätta var vi efter middagen hemma så det blev ingen smekorv och tur var väl det för vännerna bjöd på kräftor till kvällsmat! Egenhändigt fångade och kokade i pannmuren på tomten förra hösten.

Efter en sista fika på altanen drog vi iväg hemåt på måndagen. Lagom när det började mullra bortom sjön. Vi hann precis iväg innan åskvädren avlöste varandra, ett efter ett. En stund var det hagel, nästa hade hela himlen öppnat sig och lite norr om Salbohed låg det mindre snödrivor utefter vägen. Vid Erikslund var det som att köra mitt i ett vadställe och vindrutetorkarna gick för högtryck.

Att kunna umgås så här med sina vänner är så härligt. Inga krav och inte så mycket planerat. Det är ju mysigt att bara gå runt på tomten bland blåbärs- och lingonris, bada, fiska, äta och dricka gott. Inte behöver man titta på klockan heller, magen säger till när den behöver mat och vi fixar mat varsin dag. Att bara vara är en konst men jag har inga större problem med det!