I morse och en stund på förmiddagen var det sol men isiga vindar blåste runt husknuten. Så vi värmde upp bilen och packade kaffe och smörgåsar med ost och hemlagad smörgåsgurka på och åkte ut i den kalla omvärlden. Upp mot Ramnäs och vidare tills vi kom till Hälleskogsbrännan. Varför inte prova de snöiga och spåriga vägarna där? Kanske kunde vi hitta nåt ställe att fika på? Med bra utsikt.
Att se de brända markerna vintertid var en lite annorlunda upplevelse. Men lika ödsligt som de gånger vi varit där förut. Det underliga var/är att där branden rasat som mest intensivt står ändå tallar kvar som inte dött utan växt vidare. Vad vi noterade var att barrsamlingarna satt i små runda formationer. Ett märkligt resultat av branden som gjort tillväxten speciell.
På andra ställen är allt heldött men naturen återhämtar sig nu år från år. Vi återkommer nog när det knoppas igen.
Vi stannade till vid en mötesplats och njöt av stillheten, kaffet och värmen i bilen.
En kungsörn patrullerade av området i jakt på mat. Med sina stora fransiga vingar seglade den tätt över trädtopparna. Jag tog ett steg utanför bilen med kameran i högsta hugg men naturligtvis ändrade den färdriktning och försvann utom synhåll.
Den numera så sällsynta solskivan gömde sig vid horisonten, som vanligt. Trots tidig eftermiddag så vilade ett gråblått mörker över landskapet. Det var bara en ljus strimma som vittnade om att den redan höll på att gå till sängs, någonstans därborta i väster.
Nu brinner det i vår braskamin och värmen sprider sig i vardagsrummet och Jack Sparrow alias Johnny Depp håller spänningen uppe på tv-skärmen.
