Mörker, mormorsrutor och väntan

Foto från utställningen "Vinnare och förlorare i svensk natur" som
pågår på museet Karlsgatan 2, t.o.m. 18 mars 2018. Fantastiska
naturfoton som den på korpen ovan. Man kan riktigt känna hur kylan
kryper in under huden...

Mörk morgon. Jag ligger kvar i sängen och väntar på att solen ska gå upp före mig. Jag vill ju ha lite ledljus under morgonpromenaderna men solklotet verkar inte ha legat på laddning under natten för det ljus den presterar när den väl masat sig upp är inte mycket att hurra för. Hunden och jag går över hårda gräsmattor med vattenpölar lite här och var. Kanske inte vad man väntar sig vid den här årstiden. Men med kommande ålder och erfarenhet så har jag lärt mig att man inte ska förvänta sig någonting över huvud taget.

En eftermiddag i november satt sambon och jag i vardagsrummet och tittade på tv. Då fick vi plötsligt se en gärdsmyg dricka vatten i en av våra hängrännor på taket. För det första så hade jag aldrig sett en gärdsmyg "på riktigt" ute i naturen trots kikare och tuber och för det andra: Vad gjorde den här i november???

Gärdsmyg (Wikipedia)

Eftersom den lilla fågeln inte kontrade med vad jag gjorde därinne i huset framför dumburken, i november, så lät jag frågan bero. Det handlade om lathet ju. Ren och skär lättja. Han ville inte flytta längre än han behövde och jag satt bra där i min sköna fåtölj.

Ibland när jag sitter där så har jag virknålen i högsta hugg. I höstas virkade jag en filt av restgarner i varma nyanser. Jag började med en mormorsruta och fortsatte på samma väg tills jag hade en jättestor mormorsruta som kunde värma min kalla lekamen. Nu har jag börjat på en till!

Tack gode Gud för loppisar! Idag besökte jag tre. Jag behövde ju mer garn, i andra färger än de jag hade kvar. Den som söker finner. Jag hade tur och hittade fina yllegarner bl.a. i de färger som jag tyckte fattades. 

Eftersom solen inte bara vaknar sent utan också lägger sig tidigt så bänkar jag mig framför tv:n om eftermiddagarna, greppar virknålen och producerar några varv till på filten. Det lugnar nerverna. Inte för att de behöver lugnas men det känns bra att ha nåt "för händerna" som man sa förr. I väntan på bättre tider. Som t.ex. de här: