Semester nummer två

Varnhem har lockat oss ända sen vi såg ett program ur "Vetenskapens värld" om trakterna kring Varnhem och dess betydelse förr i tiden. Genom utgrävningar har historien skrivits om för man har hittat kristna människor där långt innan man trodde att kristendomen kom till Sverige. Vem har inte hört talas om att det var Ansgar som kristnade oss. Men så var det inte...

Med husvakter som tycker om att vara i vårt hus och trädgård och dessutom betraktar det som rena semestern så känns det helt ok att åka iväg emellanåt.

Varnhems kyrka med klostermurarna i förgrunden

  

Av klostret finns idag bara murar kvar från de olika rummen: Fängelset, tysta rummet, rum för samtal, matsal m.m.

 Än idag tycker fjärilar om att sitta ner och suga nektar på munkarnas oregano.

Och den vita murrevan tycker om de solvarma murarna i klosterträdgården likväl som min liljerabatt hemma.

Överallt finns det saker som vittnar om storhetstiden runt Varnhem.

Jag tar några steg in i ett litet museum med stenväggar. Vänder mig åt vänster och så står det en munk och stirrar på mig! Gissa om jag blev förvånad. Jag går vidare in och rundar en vägg. Där sitter ett par med en hund och tittar på en informationsvideo, dödstysta. Gissa om jag blev förvånad. Igen!

Vi går vidare till Katas gård.

Ett nybyggt "skydd" över den äldsta kyrkan. I närheten hade Kata och Kjettil bott. Nyligen tjärad men lite fel tidsmässigt då det blåst torra löv som fastnat i tjäran på taket.

Kata hade fått en ståndsmässig begravning med ett vackert uthugget kistlock. Som senare hittades i kyrkan men visade sig passa hennes grav när den väl hade hittats. 

Någon påhittig och kreativ person har gjort en kopia i miniatyr av den äldsta kyrkan och Katas grav.

Så fint! Gravstenarna/runstenarna från den tiden var faktiskt färgade.

Katas skalle har vänts och vridits på och analyserats så till den milda grad att man fått fram ett någorlunda tillförlitligt ansikte som visar hur hon kan ha sett ut.

Så här blev resultatet enligt forskarna...

Livet var inte lätt på den tiden. Det vittnar en del av informationen om.

Trots värmen gjorde vi sen ett kort besök på Läckö slott. Medhavt fika intogs i skuggan vid vallgraven. Sen orkade vi inte med mer kultur men visst var slottet pampigt.

Grenigt kungsljus vid Läckö slott.

Resten av den drygt veckolånga semestern spenderades bl.a. med besök hos några av Bosses släktingar i Östergötland men även lite egentid. Naturligtvis kom jag hem med några perenner från en liten handelsträdgård som vi besökte under resan. 

Nu känns det skönt att vara hemma igen. Sommar är inte bara att åka iväg på utflykter, det är även att vara hemma och njuta av det man har.

Trädgård i midsommartid

Att gå ut och fotografera i trädgården tillhör en av mina favoritsysselsättningar. När man zoomar in motiven så tvingas man titta på dem, nära. Varje gång får jag någon slags aha-upplevelse när jag ser vad som skapats genom evolution och "survival of the fittest". Vilken magisk jord vi lever på! Vad det vi har runt omkring oss är vackert! Även den minsta lilla linnea i skogen eller trampnarv på grusgången. Om man tar sig tid att titta förstås...

I min trädgård blommar nu den ståtliga mjukakantusen! Den kommer att stå där ett tag för den ger sig inte i första taget. Genom åren har plantan växt i omfång och varje år självsår den sig och bildar några nya små plantor. Den är som en tistel, lite styv och lite taggig men har en tistels fördelar när det gäller att stå stadigt på jorden.  

Den vanliga "gamla" stjärnflockan är nästan vackrare än de framodlade och rödare sorterna. Blommorna går både i rosa, vitt och grönt. 

Jag har den i en variant med variegerade blad - "Sunningdale Variegated" också, där bladen är grön- och vitspräckliga. 

Jättevädden/Cephalaria gigantea är manshög och nu står den i knopp och bara väntar på att spricka ut i ljusgula kaskader.

Den vanliga vädden är hög den med, kanske 60-70 cm har den blivit i en av mina rabatter. 

Klematisen "Warzawska Nikes" blommor är stora som kaffefat. De klänger på kaffeburen av armeringsmatta ihop med druvor.

Kopparblåsärt/Colutea orientalis köpte jag förra året på en trädgårdsresa. En pytteliten planta som har tagit sig förvånansvärt bra fast den står i torr lera. Men den har väl hittat rätt.

Blommorna är otroligt vackra. Förra året missade jag frukterna men i år ska jag hålla ögonen öppna. Om inte annat för att ta några frön. Den bildar ärtskidor. Som ser uppblåsta ut, därav namnet. Svulstigt runda.

 Franska kungsljus kan sprida sig som ohyra men om man kommer ihåg att klippa av stänglarna innan de gått i frö så håller man dem i schack. På min gräskulle där jag bara har gula växter pryder de sin plats. 

Verbascum chaixii

Bredvid fransosen trivs en annan gul blomma som också villigt sprider sig med frö. Den lilla fingerborgsblomman - Digitalis lutea. Den är inte liten egentligen, i alla fall inte där den trivs! Men den är lätt att rensa bort för den bildar bladrosetter som är lätta att flytta på. Det franska kungsljuset får man gräva djupt för att få upp för den har en lång pålrot som går djupt. Får du inte upp hela så funkar den precis som maskrosen. Det blir en ny planta av rotbiten som är kvar!

Liljerabatten i söder börjar leverera. En av de tidiga är den här vackra krolliljan. Vad den heter eller var jag fått den ifrån är höljt i dunkel. 

Vanliga krolliljor är oerhört vackra de med. Speciellt när de uppstår i både rödlila och vitt. Kontrasterna gör ju att de lyfter fram varandra.

En gång i tiden köpte jag en cerise purpurklätt. Flera år efteråt köpte jag en vit. Numera får jag ingen som är helt cerise men massor av kombinationer. Minst lika fina.

Och så har vi persikorna! Massor med runda, ludna kart trängs på grenarna i år. Förra året frös blommorna så då blev vi utan frukt. Men i år, då blir det frukt vill jag säga! Och förmodligen inte bara till dagsbehov utan till marmelader, puréer, pajer, sylt, kompotter...

Jag klagar inte!

Trädgårdsbesök

Häromdagen besökte jag en av mina vänner. Hos vänner brukar man bli väl omhändertagen. Man får oftast något att stoppa i munnen men framförallt har man trevliga samtal. Här fick jag både lunch och kaffe. Trädgårdsrundan är obligatorisk. 

Här fanns många små vackra "stilleben".

En stor buddha mediterade i silande skugga. Träden ovanför gjorde vackra mönster på marken. 

Ibland självsår sig någon planta där den inte ska. Men att vara för ivrig och rensa vinner man inget på. Ibland blir resultatet riktigt vackert om man kan hålla fingrarna i styr. En vanlig digitalis blir ett vackert blickfång i det gråa gruset.

Lite lavendel i en rostig plåtburk funkar bra i en varm hörna.

Även den enklaste blomma blir vacker när den får vara ihop med massor av sina kompisar. Praktlysingen som spridit sig vilt genom årtionden i gamla trädgårdar fortsätter faktiskt lysa upp trädgårdar än idag, om man låter den vara ifred förstås!

Vackra burkar finns det gott om. I pizzeriorna t.ex. Bara att fråga om man är sugen på en annorlunda kruka!