Trädgård i midsommartid

Att gå ut och fotografera i trädgården tillhör en av mina favoritsysselsättningar. När man zoomar in motiven så tvingas man titta på dem, nära. Varje gång får jag någon slags aha-upplevelse när jag ser vad som skapats genom evolution och "survival of the fittest". Vilken magisk jord vi lever på! Vad det vi har runt omkring oss är vackert! Även den minsta lilla linnea i skogen eller trampnarv på grusgången. Om man tar sig tid att titta förstås...

I min trädgård blommar nu den ståtliga mjukakantusen! Den kommer att stå där ett tag för den ger sig inte i första taget. Genom åren har plantan växt i omfång och varje år självsår den sig och bildar några nya små plantor. Den är som en tistel, lite styv och lite taggig men har en tistels fördelar när det gäller att stå stadigt på jorden.  

Den vanliga "gamla" stjärnflockan är nästan vackrare än de framodlade och rödare sorterna. Blommorna går både i rosa, vitt och grönt. 

Jag har den i en variant med variegerade blad - "Sunningdale Variegated" också, där bladen är grön- och vitspräckliga. 

Jättevädden/Cephalaria gigantea är manshög och nu står den i knopp och bara väntar på att spricka ut i ljusgula kaskader.

Den vanliga vädden är hög den med, kanske 60-70 cm har den blivit i en av mina rabatter. 

Klematisen "Warzawska Nikes" blommor är stora som kaffefat. De klänger på kaffeburen av armeringsmatta ihop med druvor.

Kopparblåsärt/Colutea orientalis köpte jag förra året på en trädgårdsresa. En pytteliten planta som har tagit sig förvånansvärt bra fast den står i torr lera. Men den har väl hittat rätt.

Blommorna är otroligt vackra. Förra året missade jag frukterna men i år ska jag hålla ögonen öppna. Om inte annat för att ta några frön. Den bildar ärtskidor. Som ser uppblåsta ut, därav namnet. Svulstigt runda.

 Franska kungsljus kan sprida sig som ohyra men om man kommer ihåg att klippa av stänglarna innan de gått i frö så håller man dem i schack. På min gräskulle där jag bara har gula växter pryder de sin plats. 

Verbascum chaixii

Bredvid fransosen trivs en annan gul blomma som också villigt sprider sig med frö. Den lilla fingerborgsblomman - Digitalis lutea. Den är inte liten egentligen, i alla fall inte där den trivs! Men den är lätt att rensa bort för den bildar bladrosetter som är lätta att flytta på. Det franska kungsljuset får man gräva djupt för att få upp för den har en lång pålrot som går djupt. Får du inte upp hela så funkar den precis som maskrosen. Det blir en ny planta av rotbiten som är kvar!

Liljerabatten i söder börjar leverera. En av de tidiga är den här vackra krolliljan. Vad den heter eller var jag fått den ifrån är höljt i dunkel. 

Vanliga krolliljor är oerhört vackra de med. Speciellt när de uppstår i både rödlila och vitt. Kontrasterna gör ju att de lyfter fram varandra.

En gång i tiden köpte jag en cerise purpurklätt. Flera år efteråt köpte jag en vit. Numera får jag ingen som är helt cerise men massor av kombinationer. Minst lika fina.

Och så har vi persikorna! Massor med runda, ludna kart trängs på grenarna i år. Förra året frös blommorna så då blev vi utan frukt. Men i år, då blir det frukt vill jag säga! Och förmodligen inte bara till dagsbehov utan till marmelader, puréer, pajer, sylt, kompotter...

Jag klagar inte!