Summa sidvisningar

måndag 15 oktober 2018

Tre skogar på sex timmar!

 Denna märkligt varma sommar speglar av sig på årets höst. Den vill liksom inte riktigt komma igång. Vi är i mitten av oktober och trattkantarellerna låter fortfarande vänta på sig. Åtminstone i trakterna runt Västerås. Idag sökte jag av hela tre olika skogar där jag tidigare plockat massor med "trattisar". De två första gav inte mycket i utdelning. Tre kantareller, några svarta trumpetsvampar och någon deciliter trattkantareller.

Men vad gjorde det. Att få vandra i tystnaden i en mossig skog bjuder på så mycket mer. Det finns ju andra svampar än de ätliga. De röda flugsvamparna är mina favoriter. De är ju så vackra! Jag tröttnar aldrig på att fotografera dem.


 Idag gjorde jag flera nya bekantskaper. Den första var en tungliknande svamp med gropar som såg ut som fläckar. Undrar vad det kan vara?
     

En annan ny bekantskap var två "snöbollar" som växte på en stubbe. Märkliga men vackra med sina luddiga utsidor.


Luddiga var även de svampar som redan har haft sin bästa tid. Här har det börjat växa svamp på svampen!


Det bästa med skogspromenader är väl fikat! Det är c:a 20 grader varmt om dagarna nu och inte svårt att hitta en bra plats att sitta på. Vilken sten som helst duger en sån här underbar dag.


När vi har så här varma dagar är det inte konstigt att naturen fortsätter leverera. Intill stenen blommade ett rödplister fortfarande. Den såg inte ut att vilja ge sig i första taget. Trodde nog fortfarande att det var sommar.


De olika klockorna brukar vara envisa. Så klart att de blommar vidare som om inget hänt.


En skogspromenad bjuder på så mycket. Det händer saker runtomkring en där man går fram. Rätt som det var skuttade en hare iväg, en bit från mig. Jag kom väl för nära. 
På marken låg ett fågelbo. Förbrukat för denna säsong och nu obeboeligt, för ingen liten fågel kommer att kunna sätta tillbaka det i trädet där det suttit under årets häckning?


Spår efter människor kan se ut lite hur som helst. I den sista skogen jag besökte låg ölburkar och snabbmatsförpackningar intill skogsvägen där jag parkerat bilen. Någon hade även stjälpt av lite trädgårdsavfall där. Jag måste säga att det kändes bättre i alla fall än all den plast och metall som förfulade vägkanten. 

Djupare in i skogen hittade jag ett "hotell" vilket smälte in lite bättre i omgivningen än skräpet. Inte använt under detta år men borde kanske ha rustats upp inför årets älgjakt. Eller också hade det inte fyllt sin funktion och lämnats åt sitt öde. 


I den här tredje och sista skogen jag besökte idag, fick jag min belöning. Några liter trattkantareller hamnade i min svampkorg. De är på gång men jag tror man får vänta en vecka till innan de börjar översvämma våra skogar. De tål ju att frysa så de är inte kinkiga. De tinar upp när morgonen övergår till dag. Jag har plockat frusna såna flera gånger. Då behöver man ingen kniv. Bara att bryta av stjälken!


Jag rensar alltid svampen direkt. Har inte lust att sitta timtals efter en skogstur och rensa. Kniv och borste finns alltid med. Precis som kompass, vattenkåsa och eldstål. I ryggsäcken ligger även en powerbank ifall batteriet i telefonen skulle ta slut. När jag åker ut i skogen brukar jag skicka min position till sambons mobil. Så man kan säga att jag kör med både hängslen och livrem. Men det känns tryggt ifall det skulle hända nåt. Gamla människor, som jag, bryter så lätt en lårbenshals!

I skogen är du aldrig ensam. Idag har jag hört domherrar, korpar och hackspettar. Sett nötväckor och trädkrypare, hare och ekorre. De som inte hördes och syntes idag de finns där de med fast kanske inte i samma stund som jag var där. Men de lämnar spår efter sig som talar om att det minsann är deras skog också. Inte bara min.

Älgbajs










lördag 13 oktober 2018

Gyllene dagar i trädgården


Att gå ut i trädgården en höstdag när solen skiner gör att jag kan frossa i gult i olika nyanser. Hasselhäckens årsskott visar upp en blandning i allt från grönt till gulaste gult. Någon dag när andan faller på ska den klippas så att den är redo att möta våren sen, nyfriserad.

Solen får hasselbladen att lysa som guld

Hostorna/funkiorna är en av de bladväxter vars blad bara blir vackrare och vackrare tills de så småningom ligger i en slemmig hög.


   

De små hostorna avmognar lika vackert som de stora

Den vingade benveden får istället en röd ton och går inte av för hackor den heller. Just nu är den på väg från det gröna till gulvitt för att så småningom bli mörkt ceriseröd.


Det amerikanska blåbärets blad är däremot riktigt knallröda. Bland dem finns det fortfarande bär att plocka.


De bleka är vackra de med. Björnbärets vitgula blad kontrasterar mot de svartglänsande bären som hänger kvar i väntan på att få komma in i frysen.


En ormbunke (pärlbräken) med vackert bladverk får samma bleka färg.


I pallkragarna står persiljan och väntar på höstens maträtter men en av plantorna bestämde sig för att ändra färg.


Jag går mot boden och stryker förbi sparrisen. Den skira varelsen är helt gul.


Den dansar i de svaga vindarna. Sträcker på sig och vibrerar. Ännu behåller den kläderna på men snart står den naken och utsatt för väder och vind. För att i vår erbjuda goda, klorofyllfyllda skott.


Sköldbräckornas blad går i rött på ett ställe...


...på ett annat har de gått direkt från grönt till gult.


Innan jag går in för att tanka över mina nytagna foton till datorn så kan jag inte låta bli att stanna till och beundra mina höga, rosa chrysanthemum. Varje höst blir jag lika glad åt de dovt rosa blommorna med sina gula "knappar". Jag har delat plantan under åren och har dem nu på flera ställen. Bra om man vill kunna slösa till vaserna inomhus.



torsdag 11 oktober 2018

Örtsalt, en gudagåva

I år har benämningen örtsalt fått en ny dimension. Förra året mixade jag flingsalt med olika örter och tyckte att jag fick en annorlunda upplevelse. Det var bara det att i en sån "torr" blandning så ligger alla ingredienser för sig själva. De "gifter sig" inte med varandra i.o.m. att de alla är torra. 

I höstas hade min svärson med sig den där perfekta blandningen i sin ryggsäck en gång. I en enkel förpackning i form av en vanlig sparad glasburk med lock i vilket han borrat hål. Den fungerade perfekt som en ströare. Han hade använt FÄRSKA kryddor mixade med salt. Vitsen är att då suger saltet åt sig kryddornas smaker på ett exklusivt sätt.

Jag gick hem och funderade. Färska örter hade jag gott om i rabatterna. Jag plockade oregano, libbsticka (bidrar med sellerismak), persilja, chili (olika sorter), lök (köpt), basilika (köpt). Jag använde ungefär lika delar salt och örter. 3 dl salt, 3 dl färska örter. Det visade sig vara en bra blandning.


Åh vilka dofter som kom fram när jag mixade allt! Jag körde mixern tills allt var finfördelat.


Sen bredde jag ut mixen på teflonpapper på en ugnsplåt. Lät plåtarna ligga på köksbordet där luftvärmepumpen gjorde en del av jobbet. Kändes blandningen för fuktig så åkte den in i ugnen på 50-75 grader ett tag och så ut igen. Hela tiden höll jag koll på att blandningen torkade på ett bra sätt. 

Örtsalt med olika gröna kryddor och lite chili och lök.

Örtsalt med många olika chili och lök. Lite libbsticka och oregano.

När örtsaltet fått konsistensen av en torr "kaka" då mixade jag det igen. Örtsaltet är klart när det är torrt och fint. 


IKEA har perfekta "ströare" som klarar av både fint örtsalt och lite tjockare bitar av sådant. 


Nu när jag fått smak på dessa underbara örtsalter så finns det ingenting som kan stoppa mig. Jag går ut under soliga höstdagar och skördar det som finns kvar och kompletterar ibland med köpta örter.

Här kommer en lista på de örter (och annat) som jag använt hittills:
Oregano
Libbsticka
Lök
Allium kurrat (en liten lökväxt jag har som funkar som purjolök)
Kinesisk gräslök (vitlökssmak)
Gräslök
Basilika
Persilja
Vitlök
Citrontimjan
Citronskal
Timjan
Dragon
Chili (olika sorter)

Ovanstående örter har använts i olika mängd beroende på vad jag vill åstadkomma. I en citrusblandning t.ex. användes citroncest, citrontimjan, libbsticka, oregano och lök. Den passar perfekt till fisk! Och kyckling. 
Som vanligt är det bara fantasin som sätter gränser. 

Fikastunderna har nu berikats med smörgåsar med smör, tomatskivor och örtsalt. Numera behöver jag inget mer!