I söndags ägnade vi några timmar åt att sätta in ett nytt takglas i växthuset. Det hade gått sönder någon gång i vinter. Av vad vet vi inte. Men det är sånt som händer. Det var inte så jobbigt att byta ut glaset, för det gjorde sambon, men sen skulle vi ta reda på miljoner små glasbitar som ramlat ner på golvet när glaset exploderade. Det var bara att ta fram en mejsel och försöka få ut de små glasbitarna som kilat fast sig i mönstret på golvplattorna. Det tog några timmar trots att vi var två som höll på. Sen skulle plattorna lirkas loss och vi skulle dammsuga under dem och sen skulle de sättas tillbaka igen.
Men det var en underbar dag att tillbringa i växthuset. Solen lyste och vi jobbade i kortärmat men när det närmade sig kafferast så blev vi tvungna att sitta lite bekvämare och begav oss in för att vila våra stela leder och knän en stund tills vi hämtat krafter att fortsätta.
Men nu är växthuset rent och fint, åtminstone på golvet. Nästa soliga dag ska jag ta med min älskade Kärscher och tvätta fönstrena, på insidan. Gardinerna är tvättade och strukna och ligger och väntar i friggeboden. Sen är ordningen återställd och jag sitter där igen i stillheten och värmen och filosoferar och ser ut över mina "marker".
Det är underbart att vi kommit så långt!
Vad har jag lärt mig av det här då? Jo i höst när växthuset är "nattat" kommer jag att breda ut presenningar på golvet som får ligga där under vintern. Ifall...
Men igår kväll så blev det ett litet bakslag. Nu är jag sängliggande. Hostar och känner mig allmänt mosig. Jag hatar att bli liggande men så blir det ibland och det går ju över till skillnad mot en del andra sjukdomar.
Till middag tog jag fram ett paket med blodriskor från frysen, stekte dem i smör ihop med lök, köttbullar och potatis. Egna inlagda polkabetor gav en extra touch åt maten. Efter middagen så återgick jag till sängläge i min tillfälliga bädd i vardagsrummet. Host host!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar