En gammal julgransmatta...

Jag hade en gammal julgransmatta kvar efter mormor och morfar. Jag har använt den många jular men i år tänkte jag göra mig av med den. Den var fläckig av rost från läckande julgransfötter. Hade åkt in och ut i jullådorna i boden under några år. 

Jag frågade först syrran om hon ville ha den. Hon hade liksom första tjing. Hon tittade på den och sa: Nej, den är ju så fläckig! 

Så länge jag kan minnas hade denna matta i juteväv legat under mormors och morfars gran. Jag skulle tro att mormor broderade den någon gång på 50-talet. Kanske när de 1953 flyttade in i ett stort hus på Brandthovdagatan där de fick plats med en stor gran. Eller kanske t.o.m. ännu tidigare, i lägenheten på Norra Ringvägen 20 b?

Jag gick hem och funderade. Kunde jag göra mig av med den? Nej, det kändes lite svårt. Inte förrän jag uttömt alla sätt att göra den fin igen. Om den skulle kastas så spelade det ju ingen roll om den gick sönder i tvätten så jag tog en chansning.Tack gode Gud for Vanish! Jag sprayade medlet rikligt på fläckarna, satte tvättmaskinen på 40 grader och tryckte på "On-knappen". Det fick bära eller brista.

När tvättprogrammet hade gått klart så tog jag ut julmattan. Nyfikenheten var enorm. Skulle den ha klarat dagens "moderna" tvätt? Absolut! Flera av fläckarna var borta och de som fortfarande fanns kvar var betydligt blekare än innan. Nästan som ny...

Men! Tvätten hade tagit kål på några sköra trådar i juteväven. Fasiken också! Men som den perfekta husmoder jag är så kan jag faktiskt stoppa en strumpa. Så ock även en jutematta.

Wohoo! Hålet var lagat. Nu återstod bara att försöka dölja det. 

Jag funderade en stund. Röd filt borde vara perfekt. Ett hjärta kanske? Som visar hur mycket jag älskar denna gamla julgransmatta. Och mormor...

Ett hjärta klipptes ut ur en bit röd filt och klistrades över hålet med textillim för att det skulle ligga kvar när jag sen sydde fast det. Med små stygn av röd tråd runt kanterna sydde jag fast det röda hjärtat. Voila!

Jag kommer aldrig att göra mig av med mormors julgransmatta, det är ett som är säkert. 

För att visa kommande generationer var den kommer ifrån så har jag med röd textilpenna skrivit på baksidan: 

Lilly Elsa Vilhelmina Persson sydde denna julgransmatta nån gång på 50-talet. Jag, hennes barnbarn, lagade den 23 december 2018. Rose-Marie Katarina Kalldin.

Det där riktigt gamla som vi kan bevara på något sätt förtjänar lite längre liv. Till kommande generationer. Så att de får se vad som fanns förr. Kalla det återbruk eller nostalgi. Spelar ingen roll. Men att bevara och laga sånt som aldrig kommer igen är någonting mer än bara återbruk. Det är att hålla minnena levande!