Idag blev det ett bakslag. Men sånt är livet så här års. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när jag fällde upp persiennerna och möttes av vitt ljus och vitt landskap. Men det är bara att gilla läget. På med spikskor och ut på promenad med hunden. Har man hund så funkar inga undanflykter, det är bara att gå ut. Men idag var det vidrigt. Den nyfallna snön dolde isen och jag borde ha lämnat mina "fake icebugs" hemma och tagit mina riktiga icebugs på mig men jag trodde inte att det var så mycket is kvar där jag skulle gå. Jag fick ta myrsteg på vissa ställen och på andra fick jag ta en sväng in i skogen för att kunna gå säkert. Jag ångrade att jag inte tagit en promenad på områdets gator istället.
Dock kom jag hem utan brutna lårbenshalsar som ju är vanligt i den ålder jag uppnått.
Även en morgon utan sol kan vara vacker. Snön på Mälaren låg liksom i vågor och med dåliga ögon och livlig fantasi så skulle man kunnat ha inbillat sig att sjön hade "sköljt" och att vågorna sakta rullade in mot strand. Solen däremot hade problem med uppstigningen. Kanske en dålig morgon? Inget kaffe?
Facebook är duktiga på att påminna en om händelser flera år tillbaka. Bra som dåliga. Den 21 februari 2016 då såg det ut enligt nedan när vi vaknade. Den 21 februari kanske är ett speciellt datum då universum har bestämt sig att vårt eventuella hopp om vår tillfälligt ska släckas i ett rus av vitt. Bara för att vi ska bli påminda om vem/vad som bestämmer. Att det absolut inte är vi människor.
En sån här dag ägnar man sig åt andra saker än att gå ut i trädgården och leta efter vårtecken. Det är ju dömt att misslyckas för de syns ju inte. Så jag tar på mig förklädet och bakar lite hårt bröd. Bara för att det är så gott. Bara för att det är så nyttigt. Bara för att jag kan. Bara för att ha något vettigt att göra. Bara för att kunna bjuda mina vänner på hembakat bröd. Bara för att...
Ja vad gör man inte för att fördriva tiden i en smärtsam längtan efter vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar