Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia...

En trädgårdsgalning som jag blir lycklig bara av att ge sig ut i rabatterna vid den här årstiden. Man blir ju glad över varenda växt som sticker upp. Det behövs inget mer. Bara jag ser några knoppar så går jag igång. Livet börjar om nu igen och jag lever upp jag med. 

Aklejorna trivs hos mig. De kommer upp både här och där i trädgården och
det bästa med dem är att man inte vet hur blommorna kommer att se ut.
Aklejorna korsar sig härs och tvärs och överraskar mig varje år.

Jag har några olika backsippor (Pulsatillor) och de har precis börjat slå ut nu. Varje blomma är omgiven av skyddande hylleblad där de vackra klockorna kan vila i en bädd av ludd.

Vissa blåsippor är mer speciella än andra. Det finns hur många olika sorter som helst.

Jag har en sort som uppstått spontant. Kallar den "Rose-Marie" för att den är lika speciell som jag!

 Daphne blagayana står i knopp just nu. Den här daphnen sprider en underbar doft som utslagen och som känns flera meter ifrån plantan

Dagliljan Hemerocallis fulva "Kwanso Variegata" har ett otroligt vackert bladverk. Hos mig har den blivit så stor så att jag har kunnat dela den. Nu njuter jag av den på två ställen i trädgården!

Kejsarolvonet har nu sett bättre dagar. Det trivs hos mig och är fullt av blom tidigt. Nu i april så satsar den på bladverket istället.

Krolliljan i västerrabatten har nått oanade höjder vid den här tiden. Alla de andra i trädgården har knappt kommit upp ovanför marken. Men de finns där. Ligger och lurar. De är tuffa liljor som ofta fanns i trädgårdar förr i tiden.

Luktviolen är den tidigaste av violerna. Det fordras att man lägger sig ner på knä och stoppar näsan i dess blomkalk men det är väl värt besväret. De här kan ju kanderas också och garneras med så de har flera användningsområden förutom att dofta på!

Prickklockan är en överlevare. Den klarar en vinter ovan mark. Därför brukar jag sätta dem i en hink eller liknande och de kommer upp år efter år i den torra jorden. På våren sätter jag bara till lite mer planteringsjord. Mest för att det ska se lite finare ut...

En av mina vårfavoriter är nedanstående uppstickare med härligt krispiga och krusiga blad. Från knölen under kommer sen fler underbara konstverk i en härligt vinröd ton.

Fotot är på en helt vanlig rabarberplanta! Vilket visar naturens skönhet när den är som enklast. Växterna tävlar inte om vem som är vackrast eller bäst. De levererar år efter år så länge de kan. De är överlevare. Att vara vacker och dessutom ätbar borde få den här växten att vinna en Oscar i naturens filmvärld.

När man sår ett frö så vet man inte mycket om resultatet mer än fotot man har på fröpåsen. Man har inte ens en garanti för att fröerna man sår ska gro. Förra året sådde jag flera frön av en Salvia pratensis "Rhose Rhapsody". Bara för att den var så vacker. Ett enda frö grodde och gissa om jag blev glad när jag häromveckan såg att det lilla fröet som under 2018 blev en planta överlevt vintern t.o.m. Nu har jag någonting att se fram emot - blomningen!

Sköldbräckan sticker ut sina svulstiga läppar som snart ska bilda höga rosa blommor på kala stjälkar och senare utveckla stora vackra blad. 

En trädgård upphör aldrig att förvåna. I en artrik trädgård finns inte bara växter, där trivs insekter, fjärilar, fåglar och djur av olika arter. Ju mer artrik din trädgård är desto fler trivs där, förutom du själv. Jag som älskar att gå i skogen och plocka svamp på hösten hittade en ny art i trädgården. Svart trumpetsvamp? Nej men i mindre format. Någon typ av skålsvamp kanske. Häromåret hade jag toppmurklor vid stranden vid dammen!

Livet är oförutsägbart. Hos oss människor och även i närområdet där vi bor.

På e.m. satte jag och sambon oss på trappen till boden och tog varsin gin och tonic. Efter en arbetsdag. Jag hade hunnit långt med vårstädningen. Solen värmde. Rödhaken satt i ett träd intill och sjöng sin vackraste vårsång. Sädesärlan trippade på gräsmattan. Humlorna flög från blomma till blomma för att leta pollen. En citronfjäril fladdrade över blå scilla. Himlen var blå. Ibland känner man livet i sig mer än vanligt. Det är de stunder då allt stannar av. Då man kan njuta av livet och ens själ vilar i nuet.