Stora J tycker det är kul att sätta igång terassvärmaren, gärna inställd mot sitt eget håll. Jag tycker det är varmt nog ändå och är glad att han riktar värmen bort från mig. Inne i det soluppvärmda glashuset är det sommarvärme, man kan sitta i bara t-shirt om man vill trots att det bara är en 5-6 grader varmt utanför.
Efter att ha lagt samma pussel 15 gånger, lekt ninjaskola, gjort ninjasvärd och kaststjärnor av kartong och silvertejp, lagat mat och mellanmål femtioelva gånger, byggt med duplo och lego, tittat på bilder och i böcker, suttit på golvet och kollat på lilla J som snurrar, trampar, dansar, går på tå, skrattar och tokar sig, torkat snor och duschat och bytt bajsiga kläder och blöjor, fått ta emot smällar av burkar och leksaker så är jag rätt så trött. Att leka 8 timmar om dagen är rätt påfrestande. Kommer inte ihåg att jag gjorde det med mina egna barn.... Stackare! Vilken barndom de måste ha haft. Men å andra sidan måste en mamma och pappa hinna med att sköta ett hushåll under tiden också. De kan inte bara sitta där och leka som en mormor kan.
Var sak har sin tid. Dagarna är intensiva men barnen positiva och lätta att ha att göra med och deras mamma är inte en sån som utnyttjar sin mamma, tvärtom. Det är ett givande och tagande på alla sätt. Så som det ska vara när man har respekt för varandra och vill varandras bästa.
Jag är rätt trött emellanåt men skulle aldrig vilja vara utan det här. På morgonen står jag där igen och ser ett av mina älskade barn komma med sina två barn och känner varken trötthet eller krämpor. Bara kärlek.
