Summa sidvisningar

onsdag 3 juni 2015

Känns det här igen?

Man köper en röd bil och plötsligt märker man hur många röda bilar det finns. Man får ett registreringsnummer som börjar på ABO och plötsligt vimlar det av bilar med samma bokstavskombination. Man köper ett par rosa sandaler och märker att det finns många fler än jag som har rosa sandaler.

När man skaffat en gammal grind och rustat upp den (se föregående dags blogg) så börjar man märka att här och där finns de kvar men nästan alltid på en äldre tomt, vid ett äldre hus. Förut såg jag dem inte ens!
Vilken skönhet en gammal grind kan besitta! De flesta har det gemensamt, att de är handgjorda. De har formats efter ägarens idé och järnet kanske t.o.m. är böjt och fastsvetsat av ägaren själv. 

Numera sörjer jag det faktum att de flesta gamla järngrindar kastas i återvinningscontainern för metall. Istället för att man tar vara på dem och låter dem få ett nytt liv. Gammalt och nytt är faktiskt en fin blandning om det görs med omsorg. En del har gamla cyklar i trädgården med sommarblommor i cykelkorgen på styret och på pakethållaren. Andra planterar sommarblommor i gamla emaljkärl eller trätunnor. Varför inte använda en gammal grind som klätterstöd till clematis och luktärter. Om man nu inte kan använda den som grind!

Kolla in de gamla grindarna vid nästa promenad.De är värda en extra titt. Än så länge finns några kvar. Men de är på utdöende!

Här bor man på nummer 5...

... och här på nummer 8

Hundägare

Dubbelgrind
Ovanstående grindar fotograferade jag på området där jag bor, under en morgonpromenad. Men jag lovar, jag kommer att fota fler. Det finns ju inga gränser för vad folk kan hitta på när de släpper kreativiteten fri!


tisdag 2 juni 2015

En gammal grind berättar


Nu är vi snart med grind! Äntligen kom en förmiddag utan blåst och regn så jag kunde fortsätta med målandet. En andra strykning med den gröna färgen. Jag låter den torka nu innan jag fullbordar verket med den gula solen någon annan dag. För på eftermiddagen kommer det regn. Igen.

Historien börjar med en man som hette Karl-Erik. Vår f.d. granne som dog, 94 år gammal, i våras. Han hade en sommarstuga intill vårt hus. En stuga som han byggt för hand genom att hämta brädor och cykla ut med dem till sin kolonitomt. Om och om igen tills familjen hade en stuga att bo i under sommarhalvåren.
Innan Karl-Erik dog så såldes tomten, sommarstugan revs och alla buskar och perenner togs bort för att ge plats åt ett nytt hus. En dag när jag sitter vid köksbordet och målar så får jag se att Karl-Eriks gamla grind ligger på en släpkärra bland en massa sopor som ska till återbruket. Kan man verkligen låta den sluta sina dagar där? Jag funderar en stund fram och tillbaka. Ska jag våga be att få den? Om inte annat så kan den få bli klätterstöd till någon växt. När jag kommit så långt i mina funderingar så hade jag redan bestämt mig. Jag ska rädda den till eftervärlden! Så jag skyndar mig ut, frågar killarna som röjer på tomten och naturligtvis får jag ta den. Så slipper de det problemet. För den är JÄTTE-tung! Inget hafsverk här inte. Jag släpar in den på vår tomt.

Under några år står den i utkanten av trädgården tills jag nyligen kastade fram idéen till min sambo: Att kanske kunna använda den som det den var gjord till. Grind (inte klätterstöd). Sambons hjärna började arbeta och efter någon vecka så hade vi fixat stolpar som låg hos en granne och skräpade. De är nu kapade och stora gropar har fyllts med cement för att orka hålla grinden på plats. En svetskunnig granne har svetsat fast "hakar" på stolparna att hänga grinden på. 


"Vi" försökte få handtaget att fungera men den fjäder som satt där var trasig. Att jaga fjädrar i en speciell storlek och form är inte så roligt och när det visade sig att det fanns färdiga handtag att köpa för c:a 200 kr så slog vi till.

Husnumret, en 4:a som sitter fastskruvad på grinden, har jag låtit sitta kvar. Grinden är "infart" till tomten på höger sida så ingen kan missta sig på att vi faktiskt bor på 2:an. Det vore skillnad om grinden vore placerad vid stora ingången. 4:an sitter där som ett minne av var den hörde hemma en gång. Karl-Erik, en snäll gammal man med vilken jag hade många förtroliga samtal, minns jag bökandes i sitt blåställ bland rosor, löjtnantshjärtan och röda vinbär och med en keps på huvudet. Det var mysigt att se honom gå där. Han var en del av vårt grannskap. 

Nu hoppas jag att han ser att jag bevarat hans gamla grind och blir glad åt det. Han får gärna komma på besök. Jag förvaltar även en av hans plantor med löjtnantshjärta och några vackra iris m.m. Fina minnen från en svunnen tid...

Birgit och Karl-Erik på besök. En stunds avkoppling vid min damm.

måndag 1 juni 2015

STA:s årliga växtmarknad lördag 6 juni


Sällskapet Trädgårdsamatörerna ordnar varje år på nationaldagen, som också är "Trädgårdsamatörernas dag", en egen växtmarknad. Under två intensiva timmar byter våra egna odlade plantor ägare och evenemanget är mycket populärt bland dem som vill fynda lite annorlunda plantor. Som kanske inte ens finns att köpa i plantskolorna. 
Fördelarna med att köpa växter av varandra, förutom priset, är många. Men den största är att plantorna stått i någon annans trädgård, i vanlig jord. De flyttas bara från den ena trädgården till den andra och har goda möjligheter att etablera sig bra.

Till den här marknaden kommer deltagarna med de växter de har att sälja för tillfället. En del har massor med växter, andra några backar med plantor. Även lite vanligare växter samt tomat- och grönsaksplantor finns att köpa. 
Ett lotteri, där alla säljare skänker ett par växter till prisbordet, anordnas.

I år har jag även fått tag på en kille som ska sälja kaffe och korv under marknadstimmarna så ingen behöver gå hungrig därifrån. På plats finns också folk från styrelsen ifall du vill gå med i föreningen. STA är en aktiv förening som ordnar öppna trädgårdar, föreläsningar, kurser, resor, lotterier, har ett bibliotek med låneböcker, ordnar shoppingresor till plantskolor m.m.

Jag håller i den här växtmarknaden. Jag har möjlighet att hyra dansbanan eftersom jag bor på området. Jag brukar komma med de självsådda plantor jag hittar i mina rabatter när jag rensar och plantor som blivit för stora och delats. Därför tar det tid att rensa en rabatt för mig. Jag går fram och tillbaka mellan planteringsbordet och rabatten och krukar upp de små plantorna och skriver etiketter till dem så man vet vad det är i krukan. Jag har svårt och slänga det som lever. Rätt som det är kanske det kommer någon och frågar efter just den växten.

Kom och  besök oss på lördag!
6 juni 10.00-12.00

2007

2008

2009