Just idag är jag stark...

Får man känna sig nöjd med sig själv? Klart man får! Fast man borde göra det lite oftare. Att tycka om sig själv och vara nöjd med den man är påverkar omgivningen också. Man blir ju så glad och positiv då.
Jag har fixat så mycket idag. Runt den lilla nyplanterade korallröda azalean bakom kommande växthus sitter nu fem olika alunrot. Alla i olika färgnyanser.

Ärternas torra stänglar är bortrivna. Mogna tomater och gurkor plockade. Jag har klippt bort överblommade blommor på den mörkt röda dahlian "Arabian Night". Den får ju fler blommor då. Ihop med vita, mjukt luddiga lammöron eller gråaktiga växter som pärleternell, ulleternell eller malört får man en bukett som kan mäta sig med floristernas. Därför har jag den kvar trots att knölarna fordrar inomhusförvaring under vintern.

Jag har grävt upp en liten buske vita vinbär som stått i fel rabatt och inte vuxit mer än någon centimeter på två år. Nu står den i en kruka med fin jord och väntar på att planteras på rätt ställe.
Så har jag säkrat fortbeståndet av grönmynta till nästa sommars mojitodrinkar genom att dela plantan och göra fler av den. Kloning.

Under rosenpionen hittade jag några blåsvarta frön som jag sådde och tigerliljorna får smålökar i bladvecken. Jag har sått många såna idag, både av den gula och den orange. Bara för att de är så vackra. Varför heter de tigerliljor förresten? De är ju inte randiga utan prickiga så de borde heta leopardliljor. Men det namnet är ju redan upptaget av en av de vackraste växter jag vet.

Leopardlilja - Belamcanda chinensis

Tigerliljor - Lilium lancifolium

Jag har märkt upp tidigare omärkta växter med etiketter så att man ser vad det är för växt i krukorna.
Efter att ha haft tankar om att lägga ner trädgården, flytta etc. så har jag fått tillbaka mitt liv som det var förr. Före sjukdomarna för elva år sen. Jag är inte frisk men jag har lite mer energi och är lite mer rörlig. Det kan jag tacka chagan/sprängtickan för! Nu har jag druckit avkok av den sen efter midsommaren och den gör underverk med kroppen! Ingenting är omöjligt längre och jag har t.o.m. börjat planera för framtiden för första gången på länge. Förut var jag fullt upptagen med att klara dagarna, en efter en.
Man kan nog säga att mitt stora intresse - växterna - är de som helat mig. Kanske har de gett tillbaka lite av den kärlek jag gett dem under de tjugo år jag "varit med trädgård".