Se dig omkring, än finns det lite i naturen att glädjas åt!

Den värsta höstdepressionen är över nu. Mycket p.g.a. höstpysslande i trädgården. Jag har tagit in krukorna med chili i rumsvärme. Jag har samlat lite mer fröer och ägnat ett antal timmar åt att rensa, sortera och förpacka. Jag har även plockat de kanske sista björnbären. I år har jag fått massor. De kart som nu hänger kvar hinner inte mogna men det kan jag stå ut med eftersom många liter ligger i frysen och väntar på syltsocker och pajdegar.

När höstångesten sätter in då finns det bot. Att åka hem till någon trädgårdsvän och gå runt i trädgården får en att inse att det fortfarande finns mycket ögongodis. Jag tar bilen och åker till Christina som har en liten stuga på ett koloniområde utanför Västerås.Där står ett silverax "Brunette" fortfarande högrest och stolt. Trotsande nordvästliga vindar utifrån åkrarna intill.

Alunrot i alla möjliga färger finns det i den här trädgården. Vem behöver blommande perenner när bladen i sig är lika vackra som en blomma?

Färgerna varierar på en enda planta.

Berberis för tankarna till allmänna planteringar i parker och bostadsområden. Inget att höja på ögonbrynen åt i vanliga fall. Men Christina har hittat lite speciella sorter. Jag ser en mörkbladig sort där bladen har en anstrykning åt vinrött och hajar till. Finns det såna också?

Sen faller blicken på en annan sort med spräckligt bladverk. Så vacker! Den skulle jag kunna tänka mig...

 

Randiga blad, finns det? Javisst men det är nästan bara i Trädgårdsamatörers trädgårdar man hittar såna udda varelser. Här är det en bok som har randiga blad, en "Striata".

Den här måsen är ingen flyttfågel. Den är hemkär och stannar på tomten över vintern för att vakta den från ovälkomna inkräktare.

Snigeln hann inte dra iväg söderut. Men den har sitt skal att kura ihop sig inuti när det blåser kallt.

Det är inte bara jag som tar med mig vackra stenar hem. Den här stenen går i vitt, grått, grönt och rosa. VIlket klipp!

Christina samlar på hostor/funkia. Hon har massor med olika sorter. Jag hittar en vitgrön sort med djupgröna inslag som fortfarande står sig.

När jag vänder mig om, det är då jag ser vad hösten gjort med en annan av hennes hostor! Vilken färgprakt! Det är inte ofta man ser hostornas färgprakt på hösten för bladen brukar se ut som sladdrigt slem efter den första kalla natten. Men i år hände det nåt! Det var varmt så länge så hostorna hann gå i höstfärg.

Vilka höstfärger! Jag behöver inte leta efter dem. De finns överallt i olika kulörer i en höstlig färgskala som får en konstnärssjäl att gå igång. Här kommer en kavalkad:

En del blommor fortsätter att utvecklas och bryr sig inte om att vi nu är inne en bra bit i oktober. Jag hittar flera clematis som inte gett sig än. Det är bara den höstliga fukten som lämnat lite näring till sporer att växa till på blombladen.

Rosor är tuffa. Åtminstone en del. Den här verkar inte bry sig över huvud taget! Precis så ska vi leva. Som om det inte finns nån morgondag!

Efter en kopp kaffe i stugvärmen där veden sprakar i braskaminen så lämnar jag trädgården, lite lättare till sinnet men med tyngre bil för några växter lämnade koloniområdet till fördel för min trädgård. 

Vid utgången tronar ett vackert lärkträd, en speciell sort. Trädet står där högrest och stolt. Inget kan rubba det, inte ens några månaders kyla. Jag ska nog klara det jag med!