Hundloka, eller hundkäx som den också kallas, känner väl de flesta till. Hundlokan finns på den svenska arméns lista över de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation! Roten innehåller nämligen stora mängder kolhydrater. Men den innehåller bitterämnen som inte försvinner förrän efter minst 40 minuters kokning. Först då smakar den gott. Bladen kan användas i sallader innan växten går i blom sen blir de beska och måste också kokas för att vara goda. De kan användas som spenat.
Att äta växter kan vara förenat med livsfara men det är få växter som är giftiga. Hundlokan kan förväxlas med odört, vildpersilja och sprängört som är riktigt giftiga. Så är man inte duktig på att bedöma växter så ska man nog inte ge sig på att äta just hundloka. Vi kan väl nöja oss med att använda den till majstången och midsommarbuketter.
Utefter våra svenska vägrenar finns en mångfald som förvånar mig. Där hittar man inte bara hundloka utan även vildmorot lite här och där. Den är så vacker! Vår vanliga morot är en underart till den här växten men till skillnad från våra goda morötter så har den vilda sorten en tunn, träig rot med besk smak.
Vildmorot känns igen på att blommorna böjer sig inåt i knoppstadiet. Blommorna är vita till rosa och oftast så finns en liten blomma i mitten som är mörkt purpurröd.
Det är inte bara blommorna som är vackra. Vad sägs om knoppen?
Om du ser en grön hundlokeliknande växt utefter vägrenen som är grön, så är det med stor sannolikhet palsternacka. Den är också vanlig och förvildad från svenska gårdar där den har använts i många hundra år.
 |
| Palsternackans blommor |
 |
| Palsternackans blad |
Ta en tur utefter en vägren någon gång och försök räkna de olika sorters växter du ser. Du kommer att bli förvånad över hur mycket som trivs i dessa torra, näringsfattiga och vid en första anblick tråkiga omgivningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar