Skogen kallar

Igår förmiddag packade jag ryggsäcken med kaffetermos och ostsmörgås, tog svampkorgen och drog till skogs. Jag var varmt klädd och det kändes så skönt att gå omkring i den tysta skogen. Endast hackspettarnas hackande på ihåliga torra träd hördes i skogen lite här och var. För övrigt var det dödstyst. En korp flög över trädtopparna och skriade "korp-korp" och nötskrikornas hesa skrik bröt emellanåt den kompakta tystnaden. 

Nästan genast så dök de första trattkantarellerna upp och de följdes av fler. Jag behövde inte gå långt för att få korgen full. Så trattisarna hälldes över i en plastpåse och lades i ryggsäcken, som genast fick en annan tyngd på ryggen. Sen började jag om med en tom svampkorg.

Jag kom väl ut i skogen vid halv elva och inte förrän tre timmar senare kunde jag avbryta för fika. Jag satte mig på en mossig sten och började frossa på rykande kaffe och en god macka med ost på och några saffransskorpor och njöt av lugnet omkring mig. Vilken lyx att få gå omkring i naturen så länge man vill, en helt vanlig vardag.

Det blev hela sex timmar! Jag fyllde hela golvet  i "glasrummet" med tidningar där trattisarna skulle ligga på tork med hjälp av golvvärmen och när de tog slut så lade jag svamparna direkt på golvet. De började genast torka.

Redan när jag kom hem längtade jag ut i skogen igen och som tur var var vädret någorlunda idag så jag drog ut igen. Precis som igår så hittade jag nya svampmarker med mycket svamp inom ett mindre område. Stora delar var täckt med mossig gran- och tallskog och det underlättade letandet för det fanns inga löv på marken som distraherade.

Det blev en fika på en mossig sten idag med. Lika njutbar som igår. Tyst och stilla och underbar utsikt. Här i mossan hittade jag stora bestånd av trattkantareller utan att behöva gå så långt mellan fyndplatserna. På några ställen hittade jag även den godaste av svampar, svart trumpetsvamp och på lite fuktigare ställen den lika goda rödgula trumpetsvampen. Vad som gjorde mig lite förvånad var att jag så här i slutet av oktober även hittade några vanliga gula kantareller som var köttiga och fina!

Fr.v. kantarell, rödgul trumpetsvamp, svart trumpetsvamp och trattkantarell.

Svarta trumpetsvampar kan se lite olika ut. Står de torrt har de en gråbrun färg och står de fuktigt är de riktigt kolsvarta.

   

Den rödgula trumpetsvampen skiljer sig lite från trattkantarellen. Hatten har veckigt böljande kanter och den är inte lika jämnfärgad om man ser den ovanifrån. Foten är ljust orange och ser nästan självlysande ut. 

Överst rödgul trumpetsvamp, underst trattkantarell.

Idag blev det fyra timmar i skogen och jag kom hem med lika mycket svamp idag igen. Men på en halvtimme hade en granne tingat på dem alla. Så jag slapp problemet med att lägga dem på tork. Nu har jag massor med torkad svamp, trattkantareller, Karljohan och svart trumpetsvamp och jag har även gjort svampkrydda genom att mala trattisar. Idag till middagens soppa på potatis och squash så passade det bra med några nypor för en mustigare soppa.

Jag hoppas att vi får några fina dagar till nu på senhösten, utan alltför många minusgrader. Trattisarna klarar några minusgrader, de fryser på natten men tinar under förmiddagen och de är lätta att plocka lite isiga. Bara att bryta av den stela stjälken. 

Frihet är en ensam dag i skogen. Där blir jag lugn. Intrycken avlöser varandra och man får se mycket. Idag såg jag en sparvhök komma glidande in bland träden för att vila ut på en gren på en hög björk, jag såg små trädkrypare leta insekter bland barken på träden och även en liten rödhake hoppade bland hasselsnåren. I naturen försiggår spännande saker.

Längtan kan vara en skog i höstligt förfall!