Nä nu blommar det!

Idag har vi den 24 oktober och då borde vi ju vara inne i den senare delen av hösten men en del växter blommar oförtrutet vidare i trädgården. Än har det som högst bara varit ett par minusgrader hos oss som enbart gett lite frost på gräsmattan. De allra känsligaste växterna som hostorna med sina vätskefyllda blad valde då att dra sig undan och topparna på tomatplantorna har gått samma väg.

Jag tar en runda i min "döende" trädgård och njuter av det som fortfarande blommar utan minsta "konstgjord andning":

Kopparblåsärt/Colutea orientalis

Grekisk vädd/Knautia macedonica (Kameran har gjort den lite för röd. Den är
mörkt vinröd i verkligheten.)

Ettåringen gurkört. Med ätbara blommor som smakar lite av gurka och vilka
man med fördel kan frysa in i iskuber och lägga i drinkar.  Det här exemplaret
har korsat sig med en vit och blivit ljust blå.

En av mina favoriter Rudbeckian laciniata "Herbsonne". Jättehög fortsätter
den att producera gula blommor med upphöjda "knappar". Några frön har
redan mognat. De ligger nu och väntar.

Vanlig kärleksört odlar jag till mina sallader men så har jag de mindre vanliga också. En mörkbladig
sådan med vinröda blad och stjälkar och så den här med variegerade blad. Mycket vacker kombo!

Lavendelhäcken har fortfarande blommor på gång. När
jag går förbi sveper jag med handen mot bladverket och
dofterna lämnar plantan för att så småningom landa i
mina näsborrar.

   

Vid sandstranden har jag en planta med vita lupiner. Efter att ha klippt ner fröställningarna tidigare så bestämde den sig för att blomma om. Mattram ger sig inte så lätt. Den doftar kryddigt och lyser upp den mörka hösten med sina små "prästkragar".

Myskvmalva/Malva moschata

   

Det trodde jag inte om det krypande lilla rosablommande plistret. Att det skulle hålla ut så länge. Ricin är en ettåring som vill ha det varmt och gott men den verkar gilla lite kyligare tag också. 

Ringblomma. En av mina ettåriga favoriter. Den självsår sig så man behöver inte
sakna den nästa år. För säkerhets skull spar jag några frön också...
Den är ju oumbärlig till min ringblommesalva.

En s.k. morsdagsros som jag planterat ut för några år sedan. Gåva från en kär
vän.

En av de få rosor jag har - Alba Meidiland - en låg rabattros nästan
marktäckande med klasar av kritivta blommor.

Den här rudbeckian är helt fantastisk. Den står rätt stadigt trots att jag glömde hjälpa den stå upp i år. Den producerar massor med blommor nu på hösten. Bara att slösa med dem! De står sig länge i en vas inne och den här ljust gula färgen tilltalar mig.

   

Nejlikorna/Dianthus är tidiga. De sitter torrt och tycker om det. Just nu blommar svavelnejlikan/Dianthus knappii om och även en annan rosa, fransig variant. 

   

Tremastarblommorna är på gång fortfarande. Både den blå och den vita. 

   

Purpurklätten har blommat om. Det fick jag se på rundvandringen idag. Jag hade tyvärr missat den och nu börjar den se lite luggsliten ut. Från början hade jag cerise och vita. Numera har jag vita med rosa eller mörkt cerisa inslag.

Skensmultronet/Potentilla indica har slutat blomma men bären fortsätter att utvecklas. Bären är ätbara men smakar just inget. 

Sköldpaddsörten/Chelone obliqua sträcker fortfarande på
sina huvuden men nu är det bara de sista som sitter längst
upp på blomställningen som fortfarande blommar. 

   

Höstöga/Coreopsis verticillata slutade aldrig blomma! Mina orange tagetes lyser inte med sin frånvaro utan med sin närvaro. De har blommat sen försommaren! Från dem ligger nu frön och torkar i kaffefilter. Den enkla och nästan ratade blomman ska få lysa upp några ställen i min trädgård nästa år. 

Solen lyser utanför mitt köksfönster. Man får vara glad så länge blombladen är
kvar. Sen blir andra glada av samma växt för när blombladen faller då mognar
fågelgodiset till glädje för kvarvarande talgoxar och blåmesar.

Den här godingen köpte jag på Trädgårdsdagarna i Enköping i år. Den börjar
dra ihop sig nu. Det är en vit violruta/Thalictrum delavayi "White Spelndide".
1,5 m ska den upp till nästa år. Den blommar med skyar av vita pyttesmå
"snöbollar".

Mjukakantusen/Acanthus mollis lägger inte heller av i
första taget. Dess blommor är tistelliknande och "torra"
så de tål en del men jag har aldrig sett dem blomma så
här länge.

Björnbären hänger där fortfarande och väntar på att plockas. De sista lämnar oss snart men det blir en ny vår. Min vita julros vet om det och bidar sin tid.