Gammeldags och nya växter

Den sibiriska nunneörten som man kan hitta i många gamla trädgårdar börjar ge sig nu. Den böjer sig ner i sitt eget bladverk och förbereder sig för att sprida sina gener. Blommorna är så vackra men vad hjälper det när man inte hänger med modet...

Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia, är också en växt man kunde hitta i trädgårdar förr. Idag verkar ingen vilja ha den trots att de här gamla godingarna har så mycket att erbjuda. 

Bladverket är grönt under hela vintern. På våren klipper jag bort alla blad som är fula och låter de fina växa sig stora. Blommorna lyser upp den tråkigaste hörna. Jag har två sorter. Den här ljust rosa som ni ser på fotot nedan och en mörkare variant.  

Jättevädd, Cephalaria gigantea, sprider sig med frön. Man kan hitta frösådder lite här och där runt moderplantan. Just nu ägnar den sig åt att bilda en stor och grön planta. Senare reser sig en jättehög stängel från den. Blommorna kommer så småningom och de är ljust gula. 

  

Revsugor kan se ut på olika sätt. Jag har en "Crispa" hemma i min trädgård. Bladen är "buckliga" och inte så stora som den vanliga revsugan och blommorna är klarblå.

  

För några år sedan köpte jag en liten gran, Picea glauca "Daisy's White", som får ljusa skott på våren. Då är den som vackrast. Resten av året är den vanligt grön.

Framför den står en? Ja vad är det? En idegran av något slag tror jag. En lågväxande sort. Dyr var den och den växer bara någon centimeter varje år men trivs så där i den torra lerjorden.

Doronicum grandiflorum är också en växt som var vanligare förr. Men den köps väl inte längre eftersom folk inte gillar gult! Jag älskar de gula solarna!

Hosta "White Feather" är en spooky funkia. Den är vit på försommaren och blir sen grön ju mer sol den får! I trädgården händer det alltid nåt. Vi trädgårdsgalningar har aldrig tråkigt!

Hälleskogsbrännan och en hamburgare på A-grill

Fredag f.m. och utflykt med fika till brandområdet Hälleskogsbrännan med ett par grannar. 

Sambon jobbade under branden i FRG (Frivilliga resursgruppen) med att köra ut mat till alla som jobbade med branden. Förra året tog han med mig till området och jag fick se förödelsen och nu insåg jag att det har hänt en hel del på ett år. Fotot från 2015 visar svartbränd mark och väldigt få gröna inslag.

I år hade grönskan kommit igång. Massor med småbjörkar hade slagit rot och blåbärs- och lingonris hade också funnit sin plats på den karga marken. Förra året redan hade rallarrosen visat att "här trivs jag" och nu fanns massor med plantor överallt. Olika mossor hade också brett ut sig.

När vi närmade oss brandområdet så stannade vi till med bilen vid en tjärn. Just det stället låg i utkanten och hade undgått lågorna hösten 2014. Jag blev nästan lyrisk. Att se träden i sitt ljusgröna flor och all annan grönska så fräsch och ny så här i maj. Björklöven riktigt glänste i majsolen och himlen speglade sig i tjärnens absolut stilla vatten. Det var bara älvorna som fattades. Sverige är såååå vackert!

Hela den här tjärnen var full av vattenklöver som ger ett vitt intryck på långt håll. Kommer man nära så är blomman vacker som den mest exklusiva orkidé. Förmodligen kommer dess namn ifrån dess blad som är tredelade.

Väl inne på brandområdet kunde de vita ängarna av ängsull inte undgå någon. På varje ställe där det var lite sankt hade ängsullen spridit sig som om dess sista stund var kommen. På vissa ställen såg det helt groteskt ut med kolsvarta trädstammar som reste sig ur vita blomstersängar.

En tuva med ängsull

Förra året var området invaderat av en svamp som uppkommer efter en skogsbrand. Det var den orange kolflamskivlingen. I år såg vi en del utefter vägen men inte i såna massor som förra året.

Violer verkar också gynnas av brandhärdar. Överallt i dikeskanterna lyste violerna i kapp med himlen.

Jag och min sambo älskar naturen men vi gillar även att åka ner på stan och ta en öl på någon restaurang och sitta och titta på folk. Nu är det uteserveringarnas tid och vad passar inte bättre än att välja en restaurang vid vattnet. "Vilket fint väder!" sa vi och så kom det en regnskur som tvingade oss in i restaurangens inre delar. Men inget väder kunde ta död på vår försommarglädje!

  

A-grills hamburgare med pommes frites, coleslaw, majs och saltgurka är en höjdare men den här gången hade de ändrat receptet lite. De kändes lite torra! Men totalt så var det väldigt gott i alla fall. Sköljer man ner hamburgaren med lite Sauvignon Blanc från Nya Zeeland så känns det ändå helt ok!

I väntan på bussen nere vid Strandbron fick jag lust att skoja lite. Jag älskar insekter. Fotograferar dem gärna. Vill att de ska trivas i mitt eget paradis/trädgården. Alla ingår ju i naturens mångfald och har en uppgift att fylla. Även om vi människor inte alltid förstår ändamålet...

Nu blir det Let's dance! Skönt att slippa Wassberg! När det gäller dans rör han sig som en fästing i en hundpäls...

Ricin, luktärt och slingerkrasse

Förut om åren har jag då och då odlat ricin. En av världens giftigaste växter. Men vem äter en blommande planta? Fröna är väl dolda och visar sig inte förrän man börjar grotta i de torra blommornas innandömen. I höstas var jag hemma hos en Trädgårdsamatör och såg hans enorma rödbladiga ricinplantor. Han berättade att han gav dem näring var fjortonde dag. Thats it!

Han var dessutom så generös att han delade med sig av sina frön i höstas och nu gror de i mina krukor. Den första plantan har precis visat sig. Men de växer fort så det finns gott hopp inför säsongen. De kan ju i alla fall inte planteras ut förrän i början av juni. Jag har förberett en stor kruka vid ingången till huset. Där ska den få stoltsera i ensamt majestät. Och så ska den få rejält med gödsel, då blir den manshög. Om fler frön gror så kan jag dela med mig av den här sommarblomman.

Förra året gav även inspiration till att odla en speciell luktärt - Lathyrus odoratus "Franciscus Cupani". Ett par grannar kom med denna väldoftande luktärt i en liten bukett. Jag luktade och luktade och kunde inte sluta. Grannarna sa att det var en siciliansk luktärt och jag letade på nätet och hittade Franciscus Cupani. Färgen stämde och storleken. Den är lite mindre än vanliga men doftar desto mer. Idag har jag planterat ut egna sådder av den här luktärten i en kruka som är fastsatt på en avsågad stam, så den kan få utrymme att välla ner uppifrån.

Jag kommer definitivt att plocka in små buketter. Att sätta dem i små utrymmen liksom bevarar doften bättre. Toan är ett perfekt ställe. Där behövs ju väldoft emellanåt!

Att odla sommarblommor är inte min grej. Det kostar på att vattna dem. Bättre att ha perenner i krukorna. De sköter sig så gott som självt och kommer tillbaka år efter år. Myntor är bra "krukväxter". De sprider sig ohämmat så i en kruka får de lova att begränsa sig. 

För några år sedan hade jag slingerkrasse i trädgården. Nu hittade jag dem i lite annorlunda färger "Purple Emperor" och slog till. Man kan ju plantera dem i någon rabatt och låta dem sköta sig själva. Jag behöver inte ha dem i kruka...

Lättskött ska det vara. Om man som jag har ett par tusen olika arter i trädgården så kan jag inte curla dem alla!