Den sibiriska nunneörten som man kan hitta i många gamla trädgårdar börjar ge sig nu. Den böjer sig ner i sitt eget bladverk och förbereder sig för att sprida sina gener. Blommorna är så vackra men vad hjälper det när man inte hänger med modet...
Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia, är också en växt man kunde hitta i trädgårdar förr. Idag verkar ingen vilja ha den trots att de här gamla godingarna har så mycket att erbjuda.
Bladverket är grönt under hela vintern. På våren klipper jag bort alla blad som är fula och låter de fina växa sig stora. Blommorna lyser upp den tråkigaste hörna. Jag har två sorter. Den här ljust rosa som ni ser på fotot nedan och en mörkare variant.
Jättevädd, Cephalaria gigantea, sprider sig med frön. Man kan hitta frösådder lite här och där runt moderplantan. Just nu ägnar den sig åt att bilda en stor och grön planta. Senare reser sig en jättehög stängel från den. Blommorna kommer så småningom och de är ljust gula.
Revsugor kan se ut på olika sätt. Jag har en "Crispa" hemma i min trädgård. Bladen är "buckliga" och inte så stora som den vanliga revsugan och blommorna är klarblå.
För några år sedan köpte jag en liten gran, Picea glauca "Daisy's White", som får ljusa skott på våren. Då är den som vackrast. Resten av året är den vanligt grön.
Framför den står en? Ja vad är det? En idegran av något slag tror jag. En lågväxande sort. Dyr var den och den växer bara någon centimeter varje år men trivs så där i den torra lerjorden.
Doronicum grandiflorum är också en växt som var vanligare förr. Men den köps väl inte längre eftersom folk inte gillar gult! Jag älskar de gula solarna!
Hosta "White Feather" är en spooky funkia. Den är vit på försommaren och blir sen grön ju mer sol den får! I trädgården händer det alltid nåt. Vi trädgårdsgalningar har aldrig tråkigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar