Inlagd rättika och romrussin

I helgen köpte jag fler rättikor och lade i 123-lag ihop med chili och sesamfrön. Det blev tre stora glasburkar med inlagd rättika. Så det lär räcka några dagar...

Det är så himla gott! Men när man öppnar burken så slår en unken doft emot en, typ kål. Smaken är desto bättre.

123 så har jag skurit mig när jag gjorde denna 123-lag. Blodet droppar och jag måste sätta på nåt som får blodet att sluta rinna. Tur att jag har gott läkkött. Det dröjer inte länge innan det slutar blöda och jag kan fortsätta med middagen. Det blir porterstek med rotfrukter som potatis, palsternacka och sötpotatis till. 

Man måste ha efterrätter ibland också. Eller bara nåt gott till kaffet. Vi lade russin i en burk och hällde över mörk rom. Här ska göras romrussinglass. 

Russinen har legat ett dygn nu i den söta rommen. Jag testar några. Åh herregud vad de smakar gott. Jag skulle kunna äta dem med sked, precis som de är. Men vaniljglassen ligger i frysen och väntar på smaksättning så jag får behärska mig. I morgon blir det kanske lite romrussinglass till förmiddagsfikat. Jag längtar redan!

Vintersådd

Efter en trevlig kväll på vårt Konserthus med After Darks avskedsföreställning "This is it!" sover man gott, intill morgontimman. Precis som Viktor Rydbergs tomte. Jag fäller upp persiennerna och inom mig ropar en besviken person: - Men vad f-n!"

Marken är vit. Det är vinter igen. Bara att gilla läget. På med Icebugs och ut på promenad. Jag som hade tänkt ställa in dem i boden för säsongen.

Efter frukosten fortsätter jag med äppelträdet och kommer en bit till på väg. Jag står på trappstegen mitt i grenverket och klipper och ser ut över trädgården.

Den djupa delen på dammen börjar så sakta bli isfri. Den grunda delen lär vänta på sig ett tag. Fiskarna får sitt syre hela vintern i form av bubblor från en slang så dem går det ingen nöd på. Än så länge har de inte visat sig men de ligger därnere i djupet någonstans och drömmer sommardrömmar. Som handlar om god och näringsrik fiskmat kanske? När det blir varmare, någon gång i april så kastar vi ut de första kornen till dem. Sen får de mat regelbundet under sommarsäsongen. 

En liten and ligger fastfrusen i isen på den grunda avdelningen i dammen. Den klarar det!

Värre är det med den lilla gula ankungen som borde tagits in i höstas men glömdes bort av ägarna. Tänk vad folk kan vara slarviga!

Sambon kommer hem efter extrajobbet på morgonen med en säck jord som jag beställt. Så jag sätter igång att så perenner. Det blir ett 20-tal sorter. Som ställs ut i vinterrusket i väntan på vår. 

Det blir även två krukor inomhus. Jag sådde catalpafrön. Ett vackert träd som givit långa bönliknande fröställningar under sommaren hos en generös Trädgårdsamatör. Jag sår även ricin. En ståtlig ettåring som det kan vara bra att ha stora färdiga plantor av till växtmarknaden i juni t.ex. 

Efter arbete kommer after work så vi tar bussen ner på stan till O'Learys och kopplar av med lite mat och några öl. Sen går vi genom vår vackra stad till närmaste busshållplats.

Nere vid busstationen är månen ny, buss 22 kommer så småningom och tar oss hem. 

Sen blir det en bra fortsättning på fredagskvällen: "På spåret" och min favorit "Skavlan". Godnatt!

Växthusdrömmar

Nu smälter snön bort, hoppas jag. Jag vill ha vår!!! Solstolen som vi kallar för "rymdskeppet" väntar på att någon ska lägga sig där och sola och gunga som på havets vågor. Sandstranden väntar både på små barnspadar och hinkar och vuxna barfotabarn.

Idag vill jag ut, ut, ut. Trädgården ropar: Kom nu Rosa! Så jag klär mig efter väderleken, tar min sekatör och går ut för att börja klippningen av äppelträdet. Inne i växthuset står en av de trappstegar som jag behöver inför klippningen, så jag går in där och hämtar den. Då slår värmen emot mig och den välbekanta lukten av mitt härliga växthus. Åh vad jag längtar!

Vilken dag som helst ska jag tvätta växthusets glasrutor för nu kan man ju börja använda det till mysiga fikastunder. När solen är framme så blir det genast varmt och gott därinne. Så varför vänta? Jag kan knappt bärga mig men gardiner ska strykas och det är en del jobb kvar innan det härliga uterummet blir precis så mysigt som jag vill att det ska vara. Nästa vecka kanske...

Jag tar en sväng och kollar hur det ser ut i rabatterna. En del växter är ju gröna året om så de ser helt enkelt ut som vanligt. Potentillan Miss Willmott t.ex. 

Saxifraga longifolia har knappt märkt av att det varit vinter.

Vissa andra gick i vila för längesen men står redan i startgroparna. Alltså måste de ha utvecklats redan under snötäcket. En Eryngium bourgattii står redan i knopp och väntar på den livgivande solen. Den påminner lite om en kärleksört men har lite flikiga blad. 

Prickklockorna är tidiga de med och har redan bildat små plantor.

Men det märkligaste av allt är den plocksallad som jag sådde sent, i september, och som hann komma upp så att jag kunde skörda lite innan vintern kom. För den har också funnits kvar under snötäcket och är nu snart färdig att plockas! Spröd sallad brukar annars vara det första som ger sig när det blir kallt. 

Annat är det med machesalladen/tysksalladen/vintersalladen, den kan man plocka länge, länge. Den är mycket odlingsvärd och man tar hela plantan och lägger i sallader. Sallad kan man ju dessutom så i omgångar hela sommaren så att man alltid har fräscha och fina blad.

Våren är en tid som pockar på uppmärksamhet. Den lämnar ingen oberörd. Mig lämnar den rastlös. Jag vill ut, klippa, så, gräva, kratta, räfsa... Ska jag ta växthuset först? Eller äppelträdet? Kommer tid, kommer råd. Det här är ju faktiskt bara början!