Nu smälter snön bort, hoppas jag. Jag vill ha vår!!! Solstolen som vi kallar för "rymdskeppet" väntar på att någon ska lägga sig där och sola och gunga som på havets vågor. Sandstranden väntar både på små barnspadar och hinkar och vuxna barfotabarn.
Idag vill jag ut, ut, ut. Trädgården ropar: Kom nu Rosa! Så jag klär mig efter väderleken, tar min sekatör och går ut för att börja klippningen av äppelträdet. Inne i växthuset står en av de trappstegar som jag behöver inför klippningen, så jag går in där och hämtar den. Då slår värmen emot mig och den välbekanta lukten av mitt härliga växthus. Åh vad jag längtar!
Vilken dag som helst ska jag tvätta växthusets glasrutor för nu kan man ju börja använda det till mysiga fikastunder. När solen är framme så blir det genast varmt och gott därinne. Så varför vänta? Jag kan knappt bärga mig men gardiner ska strykas och det är en del jobb kvar innan det härliga uterummet blir precis så mysigt som jag vill att det ska vara. Nästa vecka kanske...
Jag tar en sväng och kollar hur det ser ut i rabatterna. En del växter är ju gröna året om så de ser helt enkelt ut som vanligt. Potentillan Miss Willmott t.ex.
Saxifraga longifolia har knappt märkt av att det varit vinter.
Vissa andra gick i vila för längesen men står redan i startgroparna. Alltså måste de ha utvecklats redan under snötäcket. En Eryngium bourgattii står redan i knopp och väntar på den livgivande solen. Den påminner lite om en kärleksört men har lite flikiga blad.
Prickklockorna är tidiga de med och har redan bildat små plantor.
Men det märkligaste av allt är den plocksallad som jag sådde sent, i september, och som hann komma upp så att jag kunde skörda lite innan vintern kom. För den har också funnits kvar under snötäcket och är nu snart färdig att plockas! Spröd sallad brukar annars vara det första som ger sig när det blir kallt.
Annat är det med machesalladen/tysksalladen/vintersalladen, den kan man plocka länge, länge. Den är mycket odlingsvärd och man tar hela plantan och lägger i sallader. Sallad kan man ju dessutom så i omgångar hela sommaren så att man alltid har fräscha och fina blad.
Våren är en tid som pockar på uppmärksamhet. Den lämnar ingen oberörd. Mig lämnar den rastlös. Jag vill ut, klippa, så, gräva, kratta, räfsa... Ska jag ta växthuset först? Eller äppelträdet? Kommer tid, kommer råd. Det här är ju faktiskt bara början!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar