Doftliljornas tid

Min första kontakt med doftliljan var under hösten 2014. En granne hade en liten rugge med en av de vackraste blommor jag någonsin sett. Vad var det för nåt?

Jag frågade och fick reda på att det var en doftlilja - Acidanthera bicolor, numera Gladiolus murielae. En gladiolus- och irissläkting som kommer från de tropiska delarna av Afrika.

"Bicolor" (tvåfärgad) är den verkligen med sina kontraster i vitt och rioja-rött. Och doften ska man hungrigt insupa i näsborrarna och låta virvla runt i luktorganen. De doftar ljuvligt pudrigt och precis som en bra parfym överväldigar den dig inte utan låter dig bara ana dess formula.

Den här liljan är inte dyr att få tag på. Ibland följer några lökar med en prenumeration på någon trädgårdstidning. Jag köpte 50 st! Odla.nu sålde i våras 50 lökar för 59 kr.

Som sagt, den var lätt att få tag på och jag satte alla 50 i en stor kruka och väntade sen på en massiv blomning. Jag fick vänta! Och vänta. Och vänta. Det tog så lång tid innan de första små gröna stråna dök upp att jag trodde att lökarna ruttnat i krukan. Att jag planterat dem för tätt och vattnat för mycket. 

Men så kom de slutligen och då satte en annan slags väntan igång. Den på blomningen. Hela sommaren växte de gröna, platta och långa bladen till sig men av blommor syntes inte minsta spår. Då trodde jag att jag planterat dem för tätt - igen. Inte förrän i slutet av augusti upptäckte jag att en av plantorna hade en liten förtjockning i mitten av bladverket.

Nu i september slår blommorna ut en efter en och de har givit uttrycket att "den som väntar på nåt gott..." en mening. Vad jag har väntat! Men belöningen kommer nu. Liljorna står i en fyrkantig kruka utanför växthuset och varje gång jag går in där så stjäl jag lite av deras doft.

Sverige med sitt varierande klimat kan inte konkurrera med tropiska Afrika, så jag ska varsamt bevara lökarna i vinter i min friggebod där jag håller en temperatur på 5-10 grader. Jag som aldrig mera skulle köpa nåt som måste förvaras inomhus under vintern!