Naturens egna mönster

 Även det höstliga förfallet kan vara otroligt vackert. Vem har inte beundrat lönnarna som får färger som går i gult, upp i orange och sen "brinner" i rött i toppen. På en och samma gång.

Svampar, bakterier och virus trivs i höstens fukt och sprider sig lätt bland regnvåta blad som fått sig en knäck av den första kylan. Jag får inspiration av att titta på färgkombinationerna. Till att måla och skapa. Precis som naturen gör fast den får det att se så enkelt ut...

 T.o.m. svartprickiga blad på en hassel har en viss charm.

Lönnblad får ofta karakteristiska svarta prickar med gula kanter. De orsakas av en svamp och kallas för tjärfläcksjuka. Först är fläckarna gula och sen växer svampen till sig som svarta lite upphöjda rundlar. Där ligger sporerna och väntar på nästa års nya små löv så att den kan sprida sig vidare. Den här svampen är harmlös och skadar inte själva trädet. Naturen är en mästare på att skapa vackra mönster!

Sänker jag blicken så ser jag en annan typ av mönster. Av lavar och mossor på stenar och berg. Det gäller bara att låta blicken vila en liten stund då man är ute och går i naturen.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur vacker naturen är. Men man måste stanna upp en stund för att se det. Vår vandring på jorden är kort men vi har förmånen att få låna den en stund innan vi lämnar över den till våra barn. 

Inte för inte kallas den här laven för kartlav.

Kom att tänka på en dikt jag skrev för några år sen om jordens skönhet och förgänglighet. Här får du den:

Urtidsdrömmar

I stenen från Gotland ett pärlemorblänk.

Jag går närmare och tänk

jag ser rester från en annan tid

då jorden var ny och himlen vid.

I vilket hav föddes du lilla urtidsrest?

Var växte du upp och var levde du mest?

Gick dinosaurier ännu på land?

Var din värld av koraller och sand?

Svaren har du i ditt blänkande skal av kalk, nu sten.

Jag tar dig till vattnet och sköljer dig ren.

Funderar på universums hemligheter lite trevande.

Tänker: ”Du är sten, jag är levande”.

Livet får andra proportioner

när jag hittar en sån skatt från miljoner

år och världar sen.

Tänker: ”Du är sten, jag är kött och ben”.

Världen förändras dag för dag.

Det har du gjort och så gör även jag.