Häromdagen bjöd naturen på fenomenen fullmåne och blodmåne. Samtidigt. Sambon och jag hade klockan på ringning. Tre gånger! Varje gång den ringde gick vi upp och ut i trädgården för att få se den där blodmånen. Tji fick vi! Två av gångerna blickade vi upp mot en vanlig rund, vit fullmåne. Den har man ju sett förut. Den tredje gången hade molnen dragit in och det enda jag fick på bild var ett spöklikt månsken.
Så idag valde jag att vända blicken neråt istället. Förra året satte jag en massa små lökar från mina tigerliljor. Jag har en orange, fylld variant och en gul, enkel. Båda med mörka prickar på blombladen.
De här liljorna sätter små lökar i bladvecken. På hösten kan man ta reda på dem innan de faller av och plantera dem. Det var precis vad jag gjorde i höstas. Jag satte många smålökar i en kruka och ställde undan den i utkanten på tomten. Där stod den hela vintern och i våras kom det upp något enstaka, litet blad. Som sen försvann under sommaren.
Nu var jag nyfiken på om lökarna hade ruttnat eller om de levde. Så jag vände upp och ner på de stora krukorna och se! I dem alla fanns lökar som växt till sig. De hade gått från mörka runda lökar till vita större lökar med holkfjäll. Så jag fick lov att plantera om dem. Av en kruka blev det tre, så många lökar var det. Bra grobarhet med andra ord.
Det tar några år innan det blir en blommande lilja av dem men de är väl värda att vänta på. Jag älskar dessa prickiga skönheter.
I krukan med rosenpionfrön från förra sommaren hade det också hänt nåt. Rosenpionen är den tidigaste av våra pioner. Dess fröställningar öppnar sig någon gång under högsommaren och visar både röda, vackra frön och enstaka svarta. Det är de svarta man ska så. De röda ger inga pionplantor. Jag hade sått ett tiotal frön och alla hade grott!
Så jag planterade om dem och grävde ner krukan i grönsakslandet för att skydda de nya rötterna mot kylan. Precis som jag gjorde med tigerliljorna nu när de grott. Nästa år kommer jag att få små rosenpionplantor. Det ser jag fram emot. Jag ska nog så de frön jag plockar i år också, nu när jag vet att det funkar så bra. Att ha fått en liten, tunn rottråd på ett helt år är ett framsteg som heter duga när det gäller vissa växter.
Vad är väl en blodmåne på himlen mot en liten svart komet med svans i jorden!
 |
| Rosenpion - Paeonia veitchii |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar