Sakta men säkert mognar persikorna i höstsolen. Än är de hårda men det brukar gå fort på slutet. 2008 fick jag ett persikoträd av Jonas Grund (ägare av Stolpens Trädgård i Kristinehamn). Det var en liten "spöplanta", en c:a en meter hög pinne som efter bara sju år nu ser ut så här:
Senare i höst ska vi klippa in det lite för det har blivit lite för stort och vi kommer inte att kunna ta ner de persikor som sitter högst upp, utan stege.
För två år sedan var trädet stort nog att kunna bilda frukt men inte moget för någon storproduktion. Det blev bara ett par små taniga rackare som trädet själv sållade bort för att kunna ägna all näring åt att växa till sig istället.
 |
| Den allra första persikan - 2013 |
Året därpå fick vi elva persikor varav endast tre mognade fram. Men i år orkar trädet bilda frukt och det blir nog ett trettiotal stora, lite ludna frukter i alla fall. Den här persikan kommer som sagt från Polen. Jonas har själv hämtat hem den därifrån. Den är rätt härdig och nästan fri från krussjuka. Jag har läst att alla persikor i hela världen bär på krussjuka men det bryter inte ut på alla.
För många år sedan köpte jag en persika som hette Anna Helena. Varje år var den helt full av krulliga blad p.g.a. krussjukan. "Plocka bort!" rådde man mig. Men då hade jag fått plocka bort varenda blad, varje år! När sen en vanlig rosenmalvas blad, som stod under trädet, började få krusiga blad då blev jag rädd att sjukdomen skulle sprida sig till andra växter och då fick trädet gå därhän.
Krussjuka kan mildras med Biobalans som myllas ner i jorden eller också kan man kalka med dolomitkalk på våren. Tänk på att inte lägga angripna blad i komposten!
 |
| Så här kan krussjuka blad se ut. (Bild från internet) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar