Stevia - sötman från naturen

Stevia, eller sötflockel som det heter på svenska, är ett användbart surrogat till vanligt socker. Upp till 300-400 gånger sötare än socker. Och mycket, mycket nyttigare! Numera sötar jag de bär jag kokar till morgonfilen med någon matsked stevia. Det räcker. Den lite artificiella smaken tar över annars, trots att den är helt "vegetarisk".

Jag har förmånen att ha en hel del olika bär i frysen under vintern. Björnbär, krusbär, svarta vinbär, äpplen, hallon, lingon, tranbär, vindruvor, smultron, jordgubbar, jordgubbshallon, tayberries, rabarber, amerikanska blåbär, persikor och krikon finns i lagom mängd på tomten. Jag vill inte ha massor. Men gärna lite av varje. Varje år får jag eller hittar jag lite vanliga blåbär också. Mångfald berikar!

I våras köpte jag frön till stevia. Jag sådde dem och såg hur det kom upp taniga små plantor som förde en tynande tillvaro innan de så småningom ruttnade bort i sina krukor och dog. 

Inomhus verkade de inte trivas speciellt bra. Men de två taniga plantor som överlevde sattes ut i växthuset och se! Då växte de minsann till sig. När sommaren kom och värmen, satte jag ut krukan i trädgården. Där har den frodats och trivts. Ibland får man bara inte ge sig om man ska se resultat.

Bladen kan man torka och smula ner i de livsmedel man vill ha lite sötma i. Eller också låter man den bara få vara ifred. Som en krukväxt på fönsterbrädan. 

Obs: Produkter som innehåller växten stevia, färsk eller torkad, får inte säljas inom EU men de söta ämnen som utvinns ur stevia, steviolglykosider (E960) får användas!
Inget företag har ännu lämnat in någon säkerhetsprövning på stevia och därmed fått klartecken på att det inte är någon hälsorisk. Därför får det inte säljas, än så länge. Vad en sån prövning skulle kosta det företag som vill sälja stevia kan man ju bara ana, så det fordras nog att andra instanser som har mer pengar än enskilda företag gör prövningen.