Den första skugglilja (Tricyrtis) jag kom i kontakt med var den gula med vinröda prickar, Tricyrtis latifolia. Jag tyckte den var så exotiskt vacker. Nästan lite orkidéliknande.
Den har fått en plats under Maglemers stam och trivs i skuggan av det gamla äppelträdet.
Sakta men säkert har den bildat ett litet bestånd.
När jag fått upp ögonen för en ny och spännande art så inser jag oftast att de finns i ett otal olika varianter. Trots att jag aldrig hört talas om den förut. Så är det nästan jämt och då vill jag ju ha fler!
Senare fick jag tag på några andra sorter av Tricyrtis hirta:
Tyvärr kom de bara tillbaka något enstaka år för att sen försvinna för gott. Det är bara den gula som överlever och skickar ut sina underjordiska rötter och förökar sig. I år ser den tämligen klen ut och bara några enstaka exemplar har blommat. Kanske tycker de som vi människor att denna sommar inte var nåt vidare och bestämde sig för att spara på krafterna till nästa år.
Nu i höst ska jag ta några plantor och sätta på ett annat ställe i trädgården. De kanske behöver ut och röra på sig och få lite ny luft under vingarna. Det kan bli tråkigt med samma utsikt år efter år. Och på en rullande sten växer ju ingen mossa, som bekant.
 |
| Även knopparna är vackra på den här liljan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar