Ett foto berättar

Året är 1993. Det är eftermiddag. Vi har precis avnjutit en middag ihop med de andra gästerna på Keekorok lodge i naturreservatet Masai Mara i Kenya. Keekorok var vår första anhalt under den tio dagar långa safari som skulle ta oss 250 mil runtom i Kenya.

Efter den här middagen så hade vi kvällen ”ledig”. Kvällen övergår till natt redan klockan 18.00. Då blir det kolsvart. Så vi sätter oss ner i eftermiddagssolen på lodgens altan som var stor som ett dansgolv och belagd med flata stenar. Altanens gränser var markerade med en låg stenmur. Här fanns det inga stängsel mellan turisterna och den vilda naturen utanför. Personalen berättade att lejon ibland gästade lodgen men vid den här tiden låg de och dåsade i hettan så vi var inte speciellt rädda.

Där satt vi alltså i lodgens utemöbler, drack ”kaffe på maten” och sippade på varsin cointreau och tittade ut över savannen där tusentals gnuer och zebror betade. Vi satt ett tiotal meter från verkligheten och hade total insyn i allt som hände.

DÅ gick det upp för mig vilken overklig verklighet vi befann oss i. Och vilken otrolig förmån att få uppleva denna annorlunda värld. Jag och sambon är ju uppväxta med en massa  naturprogram på tv. Med Jan Lindblad, David Attenborough, Arne Weise m.fl. De har tagit oss med till platser vi bara kunnat drömma om och visat oss djur som vi inte trodde fanns.

Nu satt VI där. Mitt i naturen! Det var bara Arne Weises kommentatorsröst som saknades.

C:a två miljoner gnuer, zebror och antiloper ger sig av från Kenya till Serengeti och Tanzania en gång per år för att äta sig feta men just det här året så hittade de ingen mat där. Så de vandrade tillbaka till Masai Mara. Sån tur hade vi!

 

Jag lovar att det var mäktigt. Här stod tiden stilla. Gnuerna grymtade och betade. Geparder med svullna bukar och blodstänk på nosen, sökte svalka under träden. Just nu rådde total frid. Om några timmar skulle friden bytas mot fiendeskap.

Den här stunden glömmer jag aldrig. Det var riktigt bra ”tv”!