Idag skriver jag om nävor. Blodnävan kan vi se vid våra svenska vägrenar. Den lyser på ett speciellt sätt och ingen kan missa den. Jag har norpat ett exemplar som nu trivs hemma hos mig intill huset i en torr rabatt. Som kanske härmar ett torrt dike?
Silkesnävorna växer i tuvor precis som den här vilda varianten. Det gör dem extra vackra. Ovanför de runda tuvorna sitter de smäckra blommorna där varje blomblad är tunt som silke, precis som namnet antyder. En av mina silkesnävor, Geranium cinereum, heter Ballerina. Kjolen finns redan där, det är bara benen och balettskorna som fattas.
Men Ballerina dög inte. Någon ville ha en kjol med ännu fler inslag av lila ådror och fortsatte att korsa olika nävor. Laurence Flatman hade sett dagens ljus! Jag har svårt att sätta den ena framför den andra. Ballerina är vacker i sin enkelhet, Laurence Flatman är vacker med sina kontraster.
Förra veckan, hos en trädgårdsamatör, hittade jag en fläcknäva som nu är i min ägo. Geranium maculatum "Espresso" har mörkt bladverk och dovt blålila blommor.
En väldigt speciell näva är "Splish Splash". Jag älskar den. Den är konstverket i Geraniumsläktet. Här har man kastat blålia färgstänk mot en vit pannå och så blev det en tavla.
Den lilla chokladnävan/Geranium sessiliflorum ser man inte om man inte faller på knä för den. Den är pytteliten och har vita blommor. Den ska helst stå i ett "hav" av små vita stenar för att komma till sin rätt.
Geranium pratense "Midnight Reiter" är också en mörk näva men betydligt större. Den får "vanliga" blålila blommor. Namnet man satt på den här nävan gör den än mer spännande.
I min trädgård finns också en Geranium phaeum. Inte ett speciellt vackert namn, det betyder brunnäva, men tillnamnet "Samobor" tilltalar mig. När Samobor inte blommar har den ett otroligt vackert bladverk.
Och NÄR den blommar, går blombladen i samma nyans som fläckarna på bladen.
I mitt paradis av olika nävor vill en del naturligtvis umgås mer än andra. Resultatet av en vänskap som övergick till kärlek blev en korsning mellan en vanlig skogsnäva/midsommarblomster och någon annan av mina nävor. Om man får en egen korsning så har man förmånen att få kalla den sin egen. Jag har döpt den till Rose-Marie.
Den här korsningen har lite mindre blommor än midsommarblomstret men har vackert blålila nerver mot vit bakgrund.
Sen blev det en sån här. Lika små blommor men vitare och med rödlila nerver.
I år hittade jag den här! Mycket större blommor och sååååå vacker! Kolla in mönstret i blommans botten.
Jag har en del andra nävor också, vita och rosa. Men en som är en klar favorit är en vit hög näva utan namn. I år har jag frösått den och fått många små plantor. Så den hittar ni snart på fler ställen i min trädgård. Jag som oftast bara vill ha en av varje sort...
Det dyra, framodlade och udda behöver inte betyda att det är vackrast. I oktober förra året hittade jag ett vanligt midsommarblomster som undgått höststormarna, liggande på en sten med lavar efter en fuktig natt. Kanske är den vackrast av dem alla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar