Idag planterade jag om mina sådda tomatplantor. Vid den första omplanteringen så sätter jag dem djupare i krukan än de stått tidigare. Då bildar de rötter längs hela stammen som är under jord och blir stadigare efter hand. Förmodligen kan de ta åt sig mer vatten och näring också på det sättet.
De små "Hundreds of Thousands" kan jag inte vara utan. På en planta blir det massor av små, röda tomater som jag gärna använder hela. I sallader och i grytor. Får jag för många så fryser jag in dem som de är och när det är dags för en gryta så häller jag i dem hela.
"Chilega" är enligt tomatexperten Åke Truedsson den sötaste av alla tomater. Den är liten den med, som ett körsbär.
"Gelbe Dattelwein" är en lika liten tomat, alltså körsbärsstor men härligt gul och päronformad.
Den lilla röda tomaten ovan med en pikant topp på, har jag inget namn på. Troligen är fröna tagna från en köpt tomat någon gång.
Den orange kvisttomaten "Sungold" odalr jag varje år. Söt och god och vacker!
"Indigo Rose" är en ny bekantskap sen ett par pr tillbaka. Den kom till mig för att stanna. Under mognaden är den svart och grön sen får den den här underbar färgen som påminner om en bigarrå, fast en persikofärgad sådan. "Indigo Rose" är söt och god och så himla vacker på matbordet.
"Green Zebra" vill jag inte heller vara utan. Den är normalstor och grönrandig. Man ser att den är mogen på att den antar lite mer gulgrön färg. Den blir ju också mjukare som mogen. Den här tomaten innehåller mycket kött och är saftig.
En ny favorit sen ifjol är "Apelin Biff", en stor bifftomat som är lika orange som en apelsin. Full med kött och jättevacker att skiva upp. God är den också!
I år sådde jag fem frön av varje sort ovan utom "Indigo Rose" som jag sådde minst tio frön av. De flesta av dem gick till bra. Jag har nu tagit undan de plantor som jag ska behålla själv. De övriga hittar säkert nya ägare.
Eftersom jag har mina tomater utomhus i krukor utefter en bodvägg så törs jag inte plantera ut dem förrän den andra veckan i juni, då järnnätterna är över. Innan dess så måste de avhärdas. Ut i skugga om dagarna, in på nätterna då det blir kallare. Sätts de ut i gassande sol bränns bladen och blir vita och det är stor risk att plantan dör. Skuggväv kan vara en bra lösning för att förhindra detta. När tomatplantorna väl är utplanterade i sina krukor och det är risk för en kall natt under +5 grader då placerar jag stora krukor eller hinkar över plantorna på kvällen. Morgonen därpå tar jag bort det skyddet.
Är det värt allt det här jobbet med att så tomater? När frukterna hänger mogna på plantorna och man tar en solvarm tomat och äter den direkt och känner doften och smaken, då vet man att det är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar