Nu finns det en hel del fåglar att titta på i våra våtmarker. Första maj åkte vi ut till Rudöklippan med några av barnen och barnbarnen. Vi spanade in brun kärrhök, korp, tranor, grågäss, fiskgjuse, brushannar m.m. Dagen var härlig, nu har värmen äntligen kommit. Vi fikade och grillade i den nybyggda övernattningsstugan.
Barnbarnen tyckte det var roligare att fånga såpbubblor och klättra på taket till stugan än att kolla in fåglarna.
Idag, onsdag 3 maj:
När jag var barn besökte vår familj ibland Hornsåsen. För att kolla på backsipporna som växte där men även för att fika på denna vackra plats som är full av gravhögar. Någon gång i vuxen ålder var jag där igen för att titta på backsipporna men hittade inga så jag trodde att de försvunnit. Men icke. En bekant berättade om en utflykt häromdagen till Horn och att hon sett många utslagna sippor. Så jag överraskade sambon idag med en kaffekorg och resa till hemligt ställe vilket visade sig vara Hornsåsen.
De flesta backsippor stod i sin vackraste skrud just nu. Värmen som kom häromdagen gör väl att de snart ger sig så vi hade en himla tur. På en filt i solen med en klarblå himmel med endast några små molntussar intog vi fikat. Två tranor flög över våra huvuden under högljudda skrik. En hackspett gjorde trumvirvlar på ett torrt träd. Sädesärlor, blåmesar och talgoxar var i full gång och några humlor som surrande for mellan blommorna bidrog till den somriga stämningen.
Här på åsen har stenarna på gravhögarna legat i många hundra år. Lavarna på dem kom efteråt och de är vackra bara man ger dem sina ögon och lite tid.
På denna torra ås trivs enarna. Det lustiga med dem är att de har både omogna och mogna bär på samma grenar. De mogna har suttit där ett år redan. Jag roade mig med att plocka några blå. Till framtida stekar med lite viltsmak.
Naturen håller nu sakta på att bli grön, det har nog varit upp till 20 grader idag. Vi låg på en filt och lät solen värma våra kroppar och lyssnade till naturens egna ljud. Det enda smolket i bägaren är att jag har så svårt att sitta eller ligga på marken numera. Jag skulle behöva en portabel stol och den får inte vara för låg för då kommer jag inte upp...
Men en sån här underbar stund som vi hade idag på Hornsåsen får en att glömma en del begränsningar och se den ljusa sidan av tillvaron. Jag har ju ändå kunnat ta mig hit, det är inte alla förunnat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar